Så här är det, glaciärer var en gång snö, sedan snöade det mer och mer och mer och mer. Till slut var det så mycket snö att snön längst ner blev is pga trycket. Till slut var det så mycket is att den började röra på sig. När isen rör sig så drar den med sig grus och annat, det är detta som ger smältvatten från glaciärer dess bruna/vita färg. Detta blir man lätt av med genom sedimentering. Och den is som smälter är också flera tusen år gammal, plus då den snö som samlats under året på glaciären och smälter av i den delen som kallas avsmältningszonen.
Att vattnet är ganska avjoniserat stämmer men samtidigt får man i sig nog med salter från maten (för du äter väl på fjället?
).
Det där med bakterietillväxt är jag skeptisk till. Vattnet som rinner på ytan är 0-gradigt, det begränsar tillväxten rätt rejält. Får du lik på glaciärern ligger det antingen under snö en stor del av året eller hamnar inne i isen till slut och kommer fram som en isman om 5000 år. Visst skiter fåglar på glaciärer, men dom skiter överallt, i sjöar också. Vad en lämmel skulle ha för sig uppe på en glaciär vette fan, det finns inget att äta där i alla fall... (en del av detta stycke är kvalificerade gissningar och en del är grövre gissningar, vad som är för grovt lär vi få höra här)
Jag kan tillägga att vattenförsörjningen till Longyearbyen, huvudorten på Svalbard med 1500 invånare, sker med smältvatten från glaciärer som får sedimentera i en par kilometer lång damm. När det går in på ena sidan är det en brungrå sörja och på andra sidan är det klart dricksvatten.
Så drick vattnet efter sedimentering.
/Martin
