När jag konsulterar litteraturen så verkar det som att människor i första hand reagerar mot kyla med ett förändrat beteende snarare än rent fysiologiskt. Vissa fysiologiska skillnader verkar dock finnas och exponering för kyla leder till adaption: "repeated exposure to cold results in a greater symphatethic response and improved cutaneous insulation" (Young, 1986) It appears that the type of physiological response varies according to the degree, length and frequency of exposure
Man har konstaterat att personer som arbetar mycket utomhus är mindre känsliga för köldskador än de som är ovana; hos inuiter har man konstaterat att hudtemperaturen och blodflödet i händerna varit högre än i en kontrollgrupp. Dock så verkar det bara vara de exponerade kroppsdelarna som adapteras: "however, protective clothing is now so efficient that the microclimate (environment beneath the clothing) may be as warm as a temperature zone and some degree of heat acclimatization occurs. Only exposed parts, such as the hands, become cold adapted and those used to working out of doors are less liable than newcomers to frostbite. Local acclimatization has an essentially vascular basis with an increase in blood flow; improved tactile discrimination and less appreciation of pain occur in the cold adapted" (Hoffman and Wittmers 1990)
Hur mycket som är genetik och hur mycket som är miljömässig adaption vet jag inte, men adaption verkar vara en betydande komponent. Hur det ligger till med det bruna fettet vet jag inte och i själva verket är det i dag väldigt få som i egentlig mening utsätts för kyla i särskilt hög grad under längre tid; även befolkningar i polartrakter vistas ute endast 10-15% av tiden. Hos skandinaver torde det inte finnas några betydande genetiska skillnader.
I "praktiken" handlar nog köldtålighet i första hand varken om genetik eller fysiologi utan om beteende; att helt enkelt ha kunskaper i hur man tar hand om sig i sträng kyla. Under Finska vinterkriget uppvisade den finska armén påtagligt lägre incidens av köldrelaterade skador än den ryska, sannolikt både på grund av att en stor den av finnarna var vana skogskarlar men även på grund av bättre utrustning (och kunskapen att utnyttja den).
Men visst, jag tycker också -10 är jävligt kallt i oktober men efter en lång kall Norrbottensvinter så känns samma temperatur som vår i mars och jag fryser påtagligt mindre när jag vant mig vid kylan i januari trots att det är under 30 grader. Men det är också främst i ansiktet och händerna jag märker det tycker jag. Helt ovetenskapligt men påtagligt i alla fall.