Genetiskt övertag mot kyla

Här i Sthlm fanns det en man som sprang omkring i shorts och sandaler året om. Han kan ju ha haft dom rätta generna, men jag tror snarare att hans kropp helt enkelt anpassat sig. En sak jag noterade dom gånger jag såg honom var att han var i ständig rörelse. Det var iaf rätt imponerande, med tanke på hur mycket man själv fryser ibland, med byxor, jacka, mössa, vantar...
 
När jag konsulterar litteraturen så verkar det som att människor i första hand reagerar mot kyla med ett förändrat beteende snarare än rent fysiologiskt. Vissa fysiologiska skillnader verkar dock finnas och exponering för kyla leder till adaption: "repeated exposure to cold results in a greater symphatethic response and improved cutaneous insulation" (Young, 1986) It appears that the type of physiological response varies according to the degree, length and frequency of exposure

Man har konstaterat att personer som arbetar mycket utomhus är mindre känsliga för köldskador än de som är ovana; hos inuiter har man konstaterat att hudtemperaturen och blodflödet i händerna varit högre än i en kontrollgrupp. Dock så verkar det bara vara de exponerade kroppsdelarna som adapteras: "however, protective clothing is now so efficient that the microclimate (environment beneath the clothing) may be as warm as a temperature zone and some degree of heat acclimatization occurs. Only exposed parts, such as the hands, become cold adapted and those used to working out of doors are less liable than newcomers to frostbite. Local acclimatization has an essentially vascular basis with an increase in blood flow; improved tactile discrimination and less appreciation of pain occur in the cold adapted" (Hoffman and Wittmers 1990)

Hur mycket som är genetik och hur mycket som är miljömässig adaption vet jag inte, men adaption verkar vara en betydande komponent. Hur det ligger till med det bruna fettet vet jag inte och i själva verket är det i dag väldigt få som i egentlig mening utsätts för kyla i särskilt hög grad under längre tid; även befolkningar i polartrakter vistas ute endast 10-15% av tiden. Hos skandinaver torde det inte finnas några betydande genetiska skillnader.

I "praktiken" handlar nog köldtålighet i första hand varken om genetik eller fysiologi utan om beteende; att helt enkelt ha kunskaper i hur man tar hand om sig i sträng kyla. Under Finska vinterkriget uppvisade den finska armén påtagligt lägre incidens av köldrelaterade skador än den ryska, sannolikt både på grund av att en stor den av finnarna var vana skogskarlar men även på grund av bättre utrustning (och kunskapen att utnyttja den).

Men visst, jag tycker också -10 är jävligt kallt i oktober men efter en lång kall Norrbottensvinter så känns samma temperatur som vår i mars och jag fryser påtagligt mindre när jag vant mig vid kylan i januari trots att det är under 30 grader. Men det är också främst i ansiktet och händerna jag märker det tycker jag. Helt ovetenskapligt men påtagligt i alla fall. :)
 
Mycket intressant är skrivit. Vi kommer väl kanske aldrig fram till den absoluta sanningen, men kanske nära ändå.

Som en följdfråga undrar jag då över klimatet för ex. västkusten kontra norra Sverige. Uppåt är det ju torrt och kallt, här fuktigt och betydligt mindre kallt. Blåst förekommer ju på båda ställena (är det möjligen mer på västkusten? tänker då inte gentemot fjällen utan mer generellt norröver). Jag har "alltid" hört att folk tycker att de upplever vädret värre här, "rått och kallt" fastän det inte är så många minus. Själv tycker jag nog att det är goare med kyla än just det råa man kan uppleva ibland (det som går genom märg och ben, fastän man har ordentligt på sig). Ni som är just då sådana människor som söker sig till det som andra skyr (äventyr och spartanskt levene) som har upplevelser från båda ändar av Sverige. Vilket upplever ni som värst?
 
Västkusten...pendlade ett år mellan Luleå och GBG och även om skillnaden var uppemot 30-40 grader varmare i göteborg frös man mer där. Dock hade jag ju andra kläder. Men som du skriver, det är nästan alltid fuktigt och blåsigt och det värmer ju inte direkt.
 
Minus 3 på väskusten är riktigt illa ute vid havet - vet fan om en -20 natt i norrland kan tävla med det..

Men allt är vid olika förhållanden - kall och pissevåt luft som blåser lite eller torr luft vid -20.

Det enda man kan göra är att köra långsamma övergångar - typ skala plagg.

Nu tar en tillväjning mer tid än en helgtur - men man skall dämpa det så mycket det går
för o slippa problem.

Om man t.ex e kontorsnisse o jobbar me deskjobb o sticker ut o tältar i minus -10 kört direkt - snuva o aids på stubinen.
Samma som ovan i en vecka men tempen sjunker från +10 till -10 på 7 dagar - förmodligen okej - bara man kan reglera tempen med skalet.

En utomhusjobbare eller en idiot som jag som kör mc året runt - märker inte av något av
förkylningar och så alls - vi ligger i missären hela tiden - och är vana.

Vi blir inte sjuka - men man måste se till att jämna ut det över lite tid med kläder.

Dock råkar jag ut för förrskylningar sommartid när man är ute och härjar i finkläder och det råkar bli hastiga temp omslag - kör som vid djupdykning - långsamt.
 
N
Under Finska vinterkriget uppvisade den finska armén påtagligt lägre incidens av köldrelaterade skador än den ryska, sannolikt både på grund av att en stor den av finnarna var vana skogskarlar men även på grund av bättre utrustning (och kunskapen att utnyttja den).

Maten kan ha spelat stor roll mellan dem, finnarna åt mycket fet mat som korv och fläsk, medans ryssarna levde på bröd och te. Finns även nåt slag som kallades för "Korvkriget".
 
Mycket intressant är skrivit. Vi kommer väl kanske aldrig fram till den absoluta sanningen, men kanske nära ändå.

Som en följdfråga undrar jag då över klimatet för ex. västkusten kontra norra Sverige. Uppåt är det ju torrt och kallt, här fuktigt och betydligt mindre kallt. Blåst förekommer ju på båda ställena (är det möjligen mer på västkusten? tänker då inte gentemot fjällen utan mer generellt norröver). Jag har "alltid" hört att folk tycker att de upplever vädret värre här, "rått och kallt" fastän det inte är så många minus. Själv tycker jag nog att det är goare med kyla än just det råa man kan uppleva ibland (det som går genom märg och ben, fastän man har ordentligt på sig). Ni som är just då sådana människor som söker sig till det som andra skyr (äventyr och spartanskt levene) som har upplevelser från båda ändar av Sverige. Vilket upplever ni som värst?

Mellan 1995 och 2007 bodde jag i Skåne men är uppvuxen i Boden där jag bor nu också. Visst kunde det vara bistert i Skåne; fuktigt och rått men jag upplever nog ändå den bitande midvinterkylan i norrbotten som ganska mycket kallare särskilt när temperaturerna drar ner mot -30 och där under. Nedkyld kan man bli oavsett men rena förfrysningsskador är nog betydligt vanligare i kallare temperaturer (-25 och under). Det är ju också något man hela tiden får ha koll på när man är ute; inspektera varandras ansikten och så från vita fläckar..

Nu är jag ingen expert på köldinducerade skador men det finns ju lite olika; hypotermi som allmän sänkning av kroppstemperaturen som i förlängningen är livshotande samt lokala nedkylningsskador (skyttegravsfot) och djupare förfrysningsskador. Risken för rena förfrysningsskador är främst kopplat till lufttemperaturen och risken ökar påtagligt när temperaturen sjunker under -25. Om det är varmare än -10 så är risken betydligt reducerad (även om det blåser).

Sen är det ju en annan sak att det kan vara rätt mysigt när det är riktigt snorkallt i Norrbotten. Allt fryser som till och landskapet blir inklätt i frost, snön knastrar när man går i den, det är nästan alltid förknippat med högtryck och därför klart och blåaktigt ljus de korta timmarna solen lyser upp landskapet och när det är mörkt stjärnklart och inte sällan norrsken. Och nästan alltid vindstilla. Men utan rätt kläder så fryser man arslet av sig på några minuter. :)
 
Jo minus 20 i knastrande snö är kallt - problemet på västkusten är att samma effekt köldmässigt inträffar mycket tidigare - vette fan om det behövs så många minus för att ge samma effekt...:)

Detta har lett till att köldvana norrlänningar som vatt nere på västkusten kollat på tempmätaren o sett - "äh va fan bara 4 minus - t-shirt o skjorta på...räcker"

Yeah right
 
Minns när jag som barn åkte från ett rått kallt (runt nollan) GBG till Geilo å och åkte skidor!
Där var det soligt fint å torrt -20g, tyckte det var varmare än hemma faktiskt! Så naturligtvis har det med luft fuktigheten att göra!
Även jag kör mc året runt! Paddlar oxå året runt å badar ner till 4g! Är oxå gammal cyklist fryser aldrig om benen!
Så visst jag tror man kan träna upp detta mkt själv! Kan såklart känna att det är kallt men jag "fryser" mkt sällan å är aldrig sjuk (förkyld, ont i halsen mm) ;)

/Janne
 
Jag har alltid varit frusen och sen jag var med om en olycka som så när kostade mig livet där bla. kroppens sedan tidigare dysfunktionella termostat pajade totalt har jag måst kompensera det med rätt kläder. Då jag håller på en hel del med olika vattenaktiviteter så blev lösningen torrdräkt med underställ, inte något tjockt elände utan efter vattentemperaturen och jag märkte att jag fortfarande var varm om fötter och händer efter en längre simtur. Jag började använda torrisen mer och mer och har kunnat återupptagit utelivet med hjälp av denna "guds gåva till mänskligheten". Den får sitta på även om jag ska på svamputflykt, vandring eller annat och det är kallt, blött eller ruggigt. Tom. i skogsarbetet och på vedbacken får den vara med om det är skitväder.

Jag har just mailat en beställning till Ursuit i Finland efter en ny dräkt som ska specialmoddas efter mina krav. Okej, den är inte direkt gratis, men livet är mera värt än pengarna.
 
Det här är ett intressant tema. Jag var faktiskt ganska nyfiken på den detaljen innan jag flyttade från Tyskland till Hälsingland för att leva där i ett år. Undrade om nordborna är bättre anpassade till både kylan och mörkret, kroppsligt och mentalt. Jag förväntade mig just det.
Mina intryck och iaktagelser överraskade mig, för det var inte så. Folk som hade bott där i hela sitt liv klagade och gnällde när det blev mörkt och kallt -- som om det kom helt överraskande och oväntat för dem. En speciell iaktagelse var också att ganska många klädde sig efter kalendern, inte efter termometern. Gick och handlade med riktigt tjocka vantar och mössor och termokläder när det var upp till 10 plusgrader, sol och vindstilla. De bodde runt hörnet, inne i stan.
Var också nyfiken på min egen reaktion och hade inga som helst problem. Tvärtom, jag trivdes riktigt bra. Tyckte att den torra kylan där uppe var bra mycket bättre än det nordtyska kustskitvädret. Objektivt måste det ha varit mindre ljust där uppe, men subjektivt tyckte jag inte det. Kändes som en halvtimme max, påverkade mig inte negativt. Den subjektiva halvtimmen märktes egentligen inte och kompenserades fullständigt med alla övriga allmänt positiva klimatiska faktorer.
 

Liknande trådar


Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!

Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg