Genetiskt övertag mot kyla

Det är ju tydligen så att vi nordbor klarar kyla bättre än resten utav europa/varma områden. Ett ex.på det är ju de framtagna normerna för sovsäckar som bareras på sydeuropeer. Och att då våra nordiska tillverkare fick "nedgradera" sig för den nya testnormen.

Nu till frågan: Denna förmåga att tåla kyla går den att under en manstid (kvinno) att uppnå? eller ligger det djupt i generna?

Jag vet ju att i början av vintern kan man ju känna lite kyla, som sedan ger med sig. Så en viss anpassning gör ju även vi. Är det så att vi startar från en högre nivå att stå emot kylan?

Som kuriosa hade jag en bekant som var österifrån (tror de inte hade snö/vinter, enligt vårt sätt att se på det). En dag gick han i t-shirt (slutet av september) det var lite ruggigt väder med blåst här på västkusten. (Jag gick själv i t-shirt) Han gick och huttrade så att han hade lite slöddrigt tal, jag frågade varför han inte tog på sig jackan (som var med) Nä, han villa klara kylan som oss (nordmän/kvinnor). Och det var han i ytterliggare 5 minuter, han uppskattade att han hade jackan ;)
 
Vet inte om det är genetiskt. Man kan ju titta på en del adopterade personer från afrika / asien. Jag är själv boende i norrland och har vänner som är både adopterade och nysvenskar. Nysvenskarna har betydligt större problem med att acceptera kylan. Kan vara så att dem inte tycker om känslan att vara lite kalla. Vi är ju vana att kanske vara lite kalla under de kalla årstiderna.

Sen ligger väl självklart lite genetiskt. Bara att titta på nomanfolken i norr. Dem har väl utvecklat något mot förfrysningar. Iaf en tanke, inga belägg bakom det, mer personliga reflektioner.
 
Jag fryser så in i h-e så fort det blir lite kallt. Har långkalsonger på mig från +5 och gärna mössa också. Och skulle det bero på gener så tar det ju ett antal tusen år att sålla fram dem och då krävs det ju att det är en förutsättning för att överleva.
 
Enbart om mentalinställning och vana

Efter att ha bott på Svalbard i 1,5 år och umgåtts med studenter från 22 olika nationaliteter så tycker jag mig kunna säga att det enbart handlar om vana och mental inställning.

När de sydeuropeiska studenterna kommer upp till Svalbard fryser de mycket mer än sina norröna gelikar men efter ett halvår märks ingen skillnad. Då har sydeuropéerna lärt sig att man inte bara kan överleva i -30 utan även röra sig ledigt, arbeta, sova under bar himmel osv. Särskilt tyskarna brukade ta det till lite av en överdrift, så att vi nordbor i slutändan tyckte att de var mer än lovligt dumma.

Sedan finns det dem som inte gillar kyla punkt, där finns både genetiska nordbor och andra representerade. Jag har bekanta som nu vid +5 grader svär att de ska flytta utomlands (söder ut) och aldrig sätta sin fot i Sverige mer förutom på sommaren.
 
Det är genetiskt, det finns forskning som visar på att tex grönländare har andra kroppstemperaturer, så de tål mer.

Likadant har det visst blivit med lungorna över generationerna på de infödingar som fridyker efter pärlor, de har större benägenhet att utveckla lungor för det ändamålet än andra.

Det finns andra exempel, en speciell indianstam som företagen som bygger skyskrapor i USA anställer helst, de är nämligen totalt orädda för höjder, så då passar det att ha dessa personer högst upp o montera skruvar o muttrar till nästa balk som ska monteras.


Så skillnader finns det mellan olika folkgrupper på jorden, både psykiskt o fysiskt.

Kineserna kallar ju oss för "långnäsor"...och deras hårstrån är runda istället som våra som är mera ovala osv, intressant ämne igentligen, men farligt om man kommer på vissa sanningar...usch...har ni hört talas om "spanskt temperament" ?
 
Om vi jämför extremfall så kan det finnas det genetiska skillnader för kyla och osv, det är sant. Men jämför du en svensk, en fransman och en spanjor så lär du inte hitta några sådana.

Det ska till en ganska liten och över lång tid isolerad grupp innan tydliga genetiska skillnader framträder. Som fallet med Inuiterna.

Vad gäller skandinaver så kanske du kan hitta skillnader hos islänningarna. Har för mig att har varit tillräckligt isolerade under tillräckligt långtid för att vara intressanta i fråga om genetiska skillnader och likheter.
 
Jag har läst

en undersökning som hittade en skillnad mellan samer och andra svenskar eller om det var norrmän där samerna kunde sänka sin kroppstemperatur längre ned när de sov utan att vakna. Om det var genetiskt eller om det berodde på acklimatisering tror jag inte framgick av artikeln.

Thure
 
Trådstartarens fråga om man kan göra något åt tåligheten, så kan jag nog med fog säga att det går att vänja sig vid kyla, så att man tål den bättre, det tar nog en längre tid,underhuden bygger upp skydd över tid etc, behåll hår/skäggväxten tex.
Det som är viktigt tror jag är att skydda huden mot uttorkning, men man kanske ska använda något annat än sälflott/späck o gno in sig med...
Jag kör med den lilla gröna burken, och vattenfri smörja.

Hästar får ju en annan päls om de är ute i kylan än de som står inne samma period, så istället för päls så får vi ett fettlager som skydd om vi är ute mycket i kylan ?, stämmer det ?
 
Jag har hört nån gång att folkslag som är "skapta" för kyla har större andel "brunt fett" som innehåller fler blodkärl och kan användas som energireserv snabbare medan de som lever i varmt klimat har mer av "vitt fett" som är svårare att nyttja.
Kommer inte ihåg om detta skulle vara genetiskt eller framkallat av omgivande temperatur.

/M
 
Om vi ska reda ut det här (så gott det nu går), så gäller det att hålla isär saker och ting.

För det första: Att det finns genetiska skillnader mellan folkgrupper är fastlagt. Vissa sjukdomar är till exempel vanligare i en del norrländska trakter. Men detta är skillnader på statistisk nivå. Det går alltså inte att säga något om enskilda individers egenskaper utifrån dessa skillnader.

För det andra: De genetiska skillnaderna INOM en folkgrupp är i allmänhet större än de mellan folkgrupper.

För det tredje: Det är ganska få egenskaper som beror enbart på genetik. I allmänhet är det en kombination av genetiskt arv och miljö (träning, socialt arv, – kalla det vad ni vill).

För det fjärde: Det är i allmänhet omöjligt att avgöra huruvida det, i det enskilda fallet, är genetik eller miljö som gör skillnaden. Det finns dock undantag, eftersom man ibland genomför tvillingstudier.

När det gäller köldtålighet så kan man se på små barn att de ofta springer omkring med förvånansvärt lite kläder utan att frysa. Detta beror på att de har större andel brunt fett än vad vuxna har. Brunt fett (som är precis vad det låter som; en typ av underhudsfett som är brunaktigt isätllet för gulvitt) innehåller många fler mitokondrier än vad det vita fettet gör. Dess största uppgift är just att producera värme.

Det lär vara så, att om man utsätts för mycket kyla från späd ålder, behåller man mer av sitt bruna fett när man blir äldre. Huruvida man också kan utveckla/ få tillbaka brunt fett i vuxen ålder vet jag inte. Men det kanske någon annan gör?

Det är möjligt att vissa individer har större förmåga att utveckla/behålla brunt fett än andra, och att sådana individer är vanligare i vissa folkgrupper. Dessa torde i så fall återfinnas bland samer, inuiter osv.

Vi "vanliga" bleka europeer har ju knullat runt med varandra åtminstone sedan romartiden, så här bör de genetiska skillnaderna vara ganska små. Och sedan vi uppfann kläder, eld (nåja uppfann eld kanske vi inte gjorde, men ändå) och bostäder, bör överlevnadsfördelen med mycket brunt fett varit synnerligen marginell. Man kan också tänka sig att det blev en nackdel, eftersom det ökar energiåtgången (alltså kräver mer mat). Men nu spekulerar jag.
 
Intressant men mest tror jag det ligger i att helt enkelt vänja sig. Har ju förstått att det t.ex. genom att ta kalla duschar, bada kallt - längre/kallare d.v.s. successivt vänja kroppen vid kyla går att ganska snabbt bli "härdad", klara kyla, kallt vatten mycket bättre.
 
Det handlar bara om att få långasamma övergångar mellan värme och kyla.

Sommartid t.ex om man råkar ut för hastiga frostnätter blir man kanske lite lätt förkyld
om man inte haft beredskap för det.

Jag kör båge året runt och har inte varit sjukad en enda gång på fem år.
Trots att jag kört omrking i upp till minus 20.

Men det är långsamma övergångar som gäller - värst är det när klimatet varierar mellan 6-7 plus och 10 minus inom ett dygn - följer man inte upp me klädval så rinner näsan.
 

Liknande trådar