Friluftsliv får inte bli något bara för eliten

[UteMats]

Vad är skillnad mellan soppatorsk till sjös eller folk som vill inte längre gå pga. skoskav och det är sådär lite obekväm helt allmän? Att man tar risker eller (medvetet eller omedvetet) överskattar sitt förmåga eftersom man vet att om man fuckar upp det så är det gratis lufttaxi hem till värmen.
I alperna är det vanligare än i fjällen och eftersom de flesta som räddas är (utländska) turister, så är man väl ännu mer obenägen att betala det av allmänna medel.

Skoskav eller att man har tröttnat ger ingen gratis fjällräddning. Tvärtom får du - med all rätt - betala dyrt för det. Det finns ju exempel i Majjens blogg här på Utsidan, hur han nekas gratis fjällräddning trots att han ligger i obanad terräng med diskbråck, oförmögen att gå. Han uppmanas att återkomma när det är risk för livet. Jag har själv bevittnat hur en äldre dam tappade fotfästet i ett uppförslut, föll så illa att hon spräckte läppen och slog ut tänder. Inte heller det ville fjällräddningen åka ut på.

 

[joanna]

Detta med gränserna för räddningstjänstens uppdrag är ju en återkommande diskussion, se t ex här och här, och möjligen lite OT i denna tråd. Vill därför bara påminna om att flera länder än Sverige, bl a det avsevärt fattigare Polen, har tagit ställning för helt "gratis" (läs: skattefinansierad) fjällräddning. Här har jag försökt beskriva hur de resonerar. Att de gör en mycket generös tolkning av när de ska rycka ut är delvis en tradition, delvis etiska ställningstaganden - men också för att den inställningen befunnits vara mest lönsam i längden.

Och naturligtvis är frågan "politisk". Den handlar om grundläggande värderingar och vilken sorts samhälle man helst vill leva i.

 

[dmitrij]

Jag mådde lite dåligt när det var en person som bara ville sänka denna ovanligt sansade nybörjare! Jag förstår faktiskt bättre dem som känner sig tvungna att sänka dem som ska pricka av Kebnekaise som första och kanske enda fjällerfarenhet, även om det inte heller är särskilt sjysst. Angående sökfunktionen finns det dessutom tusen gånger fler svar om Kebnekaise än om Hemavan

När ni pratar om saker som anses för farliga av några här på forumet måste jag säga: Jag tycker det finns en väldigt stor ängslighet hos några få skribenter som sätter en tråkig prägel på diskussionerna. Forumet speglar inte alls genomsnittsmänniskan ute i samhället. Folk i allmänhet är av grövre virke än vad forumet ger sken av. Det är inte bra tycker jag. En lösning vore att fler rejäla människor tog till orda för att få en balans. Jag skulle verkligen önska det. Kan ibland känna det som att de tongivande på forumet är som en grupp bortkomna innerstadsmänniskor som lever i en helt annan värld än vi ute på landet. Nu vill jag inte polarisera mellan land och stad, men ger det som en liknelse för att förklara vad jag menar.

Du har rätt i. Alla som vill, helst unga personer som vandrade inte för ska gå till fjällen helst sent på hösttiden eller vinter, allena och njuta av det.

Jag vet inte om det är mer otur än att ha otur med vädret när man tänkt bestiga Keb. Gör man rätt är det heller ingen fara att fjällvandra.
De allra flesta olyckor beror på dumhet, slarv, fylla, lathet eller nonchalans (flera av dessa begrepp är för mig synonymer). Det är väldigt få trafikolyckor som verkligen är olyckor. De allra flesta fall handlar om att dumskallar överskattar sin egen förmåga. Man kan fråga sig varför jag ska vara med och betala räddningen av en infantil och "gasglad" 20-åring som åker av vägen i hög fart rakt in i ett träd? Varför ska jag vara med och betala för hans rehabilitering och rullstolar? Varför ska jag vara med om att betala vården av nån som super sig redlös en lördag och ramlar ned från balkongen? För att inte tala om folk med dålig livsstil, som i princip alltid slutar med diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar eller cancer? Det råder ju knappast någon brist på information om att stillasittande i kombination med en kost baserad på socker och snabbmat leder till såna sjukdomar.
Så att börja dra gränsen för vilken typ av "otur" samhället ska undsätta är väldigt svårt, för att inte säga omöjligt. I princip kan man hamna i ett samhälle där man får skylla sig själv vad som än händer. Jag skulle säga att det är ett par hundra år bakåt i utvecklingen.

Kan du strukturera det du skrev?

 

[dmitrij]

Detta med gränserna för räddningstjänstens uppdrag är ju en återkommande diskussion, se t ex här och här, och möjligen lite OT i denna tråd. Vill därför bara påminna om att flera länder än Sverige, bl a det avsevärt fattigare Polen, har tagit ställning för helt "gratis" (läs: skattefinansierad) fjällräddning. Här har jag försökt beskriva hur de resonerar. Att de gör en mycket generös tolkning av när de ska rycka ut är delvis en tradition, delvis etiska ställningstaganden - men också för att den inställningen befunnits vara mest lönsam i längden.

Och naturligtvis är frågan "politisk". Den handlar om grundläggande värderingar och vilken sorts samhälle man helst vill leva i.

I Polen dubbelt så billigt med bränsle, avståndet dubbelt så kort. I Sovjet var det gratis i Kaukasus, Pamir och Tjanshjan. Det hjälper inte till när oerfarna ger sig ut.

 

[Picea]

Nä alltså, taget var för sig är alla krav rimliga. Det är den sammanlagda effekten som är problemet.

I det här fallet två ganska enkla krav. Det är klart att det finns regler och riskanalyser för vissa aktiviteter. Vi har trots allt ansvar för en grupp barn och deras säkerhet. Aktiviteter vid vatten ligger ju i en helt annan kategori av risk än t.ex. en sommarvandring längs en välordnad led, där det finns massor av utrymme för spontan glädje.

 

[GustavOh]

I det här fallet två ganska enkla krav. Det är klart att det finns regler och riskanalyser för vissa aktiviteter. Vi har trots allt ansvar för en grupp barn och deras säkerhet. Aktiviteter vid vatten ligger ju i en helt annan kategori av risk än t.ex. en sommarvandring längs en välordnad led, där det finns massor av utrymme för spontan glädje.

Jag kanske inte formulerat mitt allmäna gubbgnäll tydligt nog, så jag släpper sidospåret i den här tråden. Kanske tar upp den i mer välformulerad form i en annan tråd senare så kan vi ta diskussionen där

 

[tango]

Jag vet inte om det är mer otur än att ha otur med vädret när man tänkt bestiga Keb. Gör man rätt är det heller ingen fara att fjällvandra.
De allra flesta olyckor beror på dumhet, slarv, fylla, lathet eller nonchalans (flera av dessa begrepp är för mig synonymer). Det är väldigt få trafikolyckor som verkligen är olyckor. De allra flesta fall handlar om att dumskallar överskattar sin egen förmåga. Man kan fråga sig varför jag ska vara med och betala räddningen av en infantil och "gasglad" 20-åring som åker av vägen i hög fart rakt in i ett träd? Varför ska jag vara med och betala för hans rehabilitering och rullstolar? Varför ska jag vara med om att betala vården av nån som super sig redlös en lördag och ramlar ned från balkongen? För att inte tala om folk med dålig livsstil, som i princip alltid slutar med diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar eller cancer? Det råder ju knappast någon brist på information om att stillasittande i kombination med en kost baserad på socker och snabbmat leder till såna sjukdomar.
Så att börja dra gränsen för vilken typ av "otur" samhället ska undsätta är väldigt svårt, för att inte säga omöjligt. I princip kan man hamna i ett samhälle där man får skylla sig själv vad som än händer. Jag skulle säga att det är ett par hundra år bakåt i utvecklingen.

Gasglad 20åring i bil har troligen brutit mot trafikregler om hen hamnar i ett träd och trafikreglerna finns ju bland annat för att förhindra olyckor. Då är t ex försäkringsbolag inte roade av medfinansiering men regionerna ställer upp med sjukvård ändå.

Region Blekinge har fått åka på för många onödiga ambulanslarm (cirka 30% av larmen åker tomma tillbaka) och har nu infört vårdavgift på 100kr och man inte är så sjuk att man behöver åka med, artikeln troligen bakom betalvägg här men tror rubriken förklarar tillräckligt. Det finns en bedömningsbil som alterntiv som också kostar som ett vårdbesök, 100kr.

https://www.blt.se/nyheter/inte-sjuk-nog-for-att-aka-ambulans-da-vantar-straffavgift/

Många riskfyllda semesteräventyr är inte förbjudna men kan avrådas ifrån och det är här vår diskusison börjar. Ska man inte låta erfarna friluftsmännsikor få ge råd till nybörjare utan att mästa och att nybörjarna känner sig kränkta. Eller måste alla göra sina egna misstag och då ibland med räddning som konsekvens?

Själv lyssnar jag gärna på andras erfarenhet och lär mig av den. mitt liv är för kort och värt för mycket för mig för att jag ska behöva upprepa andras redan gjorda misstag.

/Patrik

 

[Picea]

De allra flesta olyckor beror på dumhet, slarv, fylla, lathet eller nonchalans (flera av dessa begrepp är för mig synonymer).

Ja och dumma, slarviga, lata och nonchalanta är vi alla ibland. Kanske fulla också men det är lättare att undvika i olämpliga situationer. Ingen är perfekt jämt, och lägger vi till lite otur så kan olyckor drabba alla. Det är därför alla betalar skatt.