Friluftsfrämjandet

[jenny_sjoberg]

Sällskap och inspiration, absolut! Det lilla jag varit ledare i vuxengrupp så har min insats mest handlat om erfarenhetsutbyte, där jag som ledare lite styr samtalet och får deltagarna att lära av varandra. I sällskap och inspiration ryms ju betydligt mer än bara fika med utsikt

 

[per_carlin]

Jag har varit med i FF i snart ett år, så jag har ingen historik alls. Men för mig är FF fantastiskt billigt. Under tusenlappen för familjemedlemskap per år, och då finns det så många äventyr att välja på att man måste prioritera något varje helg. Allt hinner man inte med.
Jag har mest varit med för att paddla kajak, i min region har kostnaden för en kvällspaddling varit mindre än en BigMac kostar och en heldagspaddling kostar mindre en medium size på Pizzahut.
Har även varit med på paddling av kommersiella aktörer och där är prislappen en faktor 10 mot FF för motsvarande aktivitet och de håller inte högre nivå på paddlingen bara på skrytet ifrån kursledaren.

Dyrt, nä inte alls jämfört med vad man får.

 

[israpportör]

Intressant redogörelse av byråkratiseringen som Gustav och Jenny ger.

Om jag som inte har någon som helst koll på Friluftsfrämjandet får spåna på förenklingar blir det såhär:

En stor kostnad verkar vara interna kurser. Går det inte att hitta ledare som redan kan sin sak? Jag skulle föredra en ledare med mångårig erfarenhet från sitt eget fritidsintresse framför någon som gått några kurser. Det kompletterar man med en skriftlig kunskapssammanställning på internet som alla ledare lär sig.

Digital närvarolista skulle jag skippa. Jag skulle inte vilja hamna i dataregister om jag deltog i en utflykt. Papper och penna duger bra om någon deltagarlista alls behövs.

Förbokningskrav skulle jag skippa om man inte ska tillhandahålla utrustning som man har begränsat av, så som t.ex. kanoter. Min erfarenhet är att deltagarantalet ökar markant om man inte kräver förbokning. Dyker det upp väldigt mycket folk kanske man kan ringa in en kollega. Det kan man ha gjort upp om i förväg.

 

[seobserver]

Dyligt var det när jag blev FF ledare, vi fick någon jacka och låna lite pryttlar, det var ledarutbildning, tjaa, barnpedagogik bra sen körde vi jag blev FF-ledare för att barnet skulle få gå med i strövarna. Nyttiga erfarenheter.

 

[GustavOh]

Intressant redogörelse av byråkratiseringen som Gustav och Jenny ger.

Om jag som inte har någon som helst koll på Friluftsfrämjandet får spåna på förenklingar blir det såhär:

En stor kostnad verkar vara interna kurser. Går det inte att hitta ledare som redan kan sin sak? Jag skulle föredra en ledare med mångårig erfarenhet från sitt eget fritidsintresse framför någon som gått några kurser. Det kompletterar man med en skriftlig kunskapssammanställning på internet som alla ledare lär sig.

Digital närvarolista skulle jag skippa. Jag skulle inte vilja hamna i dataregister om jag deltog i en utflykt. Papper och penna duger bra om någon deltagarlista alls behövs.

Förbokningskrav skulle jag skippa om man inte ska tillhandahålla utrustning som man har begränsat av, så som t.ex. kanoter. Min erfarenhet är att deltagarantalet ökar markant om man inte kräver förbokning. Dyker det upp väldigt mycket folk kanske man kan ringa in en kollega. Det kan man ha gjort upp om i förväg.

Den här byråkratiseringen (eller professionaliseringen som jag hellre säger) gäller alltså inte FF specifikt utan är en allmän samhällstrend. "Går det inte att hitta ledare som redan kan sin sak?" frågar du.
Visst går det. Men deltagarna är försäkrade under aktiviteten, och försäkringsbolaget bryr sig bara om dokumenterad kunskap, inte faktisk.

Ledordet här är hela tiden "ansvar". Så fort du dom organisation eller individ är ansvarig för en aktivitet så ställs det idag helt andra krav än förr. Från deltagarna själva, och från samhället och försäkringsbolagens sida.

 

[tango]

Intressant redogörelse av byråkratiseringen som Gustav och Jenny ger.

Om jag som inte har någon som helst koll på Friluftsfrämjandet får spåna på förenklingar blir det såhär:

En stor kostnad verkar vara interna kurser. Går det inte att hitta ledare som redan kan sin sak? Jag skulle föredra en ledare med mångårig erfarenhet från sitt eget fritidsintresse framför någon som gått några kurser. Det kompletterar man med en skriftlig kunskapssammanställning på internet som alla ledare lär sig.

Digital närvarolista skulle jag skippa. Jag skulle inte vilja hamna i dataregister om jag deltog i en utflykt. Papper och penna duger bra om någon deltagarlista alls behövs.

Förbokningskrav skulle jag skippa om man inte ska tillhandahålla utrustning som man har begränsat av, så som t.ex. kanoter. Min erfarenhet är att deltagarantalet ökar markant om man inte kräver förbokning. Dyker det upp väldigt mycket folk kanske man kan ringa in en kollega. Det kan man ha gjort upp om i förväg.

En skillnad är formell (har gått kursen) och reel (har lärt sig på annat sätt) kompetens och vem gör jobbet att validera?
En del utbildningar är inte "ämnesspecifika" såsom produktsäkerhetslagen/riskanalys i förväg etc.
Vissa saker är enklare digitalt och en datorfil regnar inte bort på samma sätt som en papperslapp, tex kanske den innehåller ICE-information för deltagarna (om deltagare A råkar ut för något, vem/vilken anhörig ska kontaktas).
Med de coronarestriktioner som varit har det varit max 8 per grupp och då är föranmälan bra om man inte har ett stort lager av reservledare i bakfickan.

Somlig var bättre förr, somligt är bättre nu! Var och en får tycka och förhålla sig som hen vill.

/Patrik

 

[israpportör]

Svar till Gustav: Jag ser samhällstrenden som du beskriver och är inte förtjust i den. Även om en del saker är bra som Tango skriver.

Som deltagare skulle inte jag förutsätta att arrangören har en extra olycksfallsförsäkring. Vill man ha det så kostar det såklart.

Vill folk ha den här utvecklingen? Om svaret är ja är allt bra. Om inte får man göra motstånd. Vad kan det finnas för motiv till utvecklingen? (Jag tror inte att alla motiv är de som kommuniceras.)

Går det inte att komma överens finns alltid möjligheten att starta något nytt för de som inte orkar med ett regelverk som upplevs som motarbetande.

 

[jenny_sjoberg]

GDPR är anledningen till att papper o penna inte duger längre; en GDPR-säkrad programvara är naturligtvis mer integritetsvänlig än ett pappersregister som kan hamna i orätta händer. Ska man starta något nytt som går utanför egna bekanskapskretsen och där man vill ha koll på adresser och telefonnummer så lär man förhålla dig till GDPR. Så är det bara. Nog hade jag föredragit mina gamla listor!

Ansvar och försäkringen är ena anledningen till alla utbildningar. Att ingen kan allt är också en del. Jag är mycket trygg med mina friluftskunskaper, men hade noll erfarenhet av barn med funktionshinder av olika slag. Kanotledarkursen likaså. Jag har paddlat mycket kanot, min paddelteknik sitter ryggmärgen. Men hur lär man ut sina ryggmärgsreflexer på bästa vis till 12-åringar?? Fast jag tro ju inte att någon här inne på allvar ifrågasätter att vi utbildar oss, vi som har hand om ungarnas friluftslivsfostran

 

[HasseQ]

Jag saknar något. Att FF fixar turer för kompisgäng, utan ansvar eller försäkring eller ledare. Publicera turen i förväg, kom dit och häng på, 2-3 dagars lugn paddling + camping. Why Not ??

 

[jenny_sjoberg]

Jag saknar något. Att FF fixar turer för kompisgäng, utan ansvar eller försäkring eller ledare. Publicera turen i förväg, kom dit och häng på, 2-3 dagars lugn paddling + camping. Why Not ??

Därför att:

Om det publiceras som Friluftsfrämjandet så blir det en organiserad tur. Friluftsfrämjandet är en organisation och då faller man under arrangörsansvaret. Lagen ser ut så. Om du däremot gör ett inlägg här på Utsidan o föreslår "kom dit och häng på, 2-3 dagars lugn paddling + camping" så blir inte du arrangör med det ansvar som följer, för du är en privatperson.

Och det kan man ju ha åsikter om. Men det är så det ser ut idag.

 

[israpportör]

Angående dataregister: Jag är emot krav på registrering av personuppgifter. Skulle jag dyka upp på en utflykt och personuppgifter krävdes skulle jag bli frågande. Något att fundera över för er som ser det som normaliserat. Och digitala register har mycket större risk att spridas medvetet eller oavsiktligt än pappersregister, exemplen på det är många och kommer att bli flera. När det kommer till skyddade personuppgifter har det hanterats på helt andra sätt än digitalt då jag varit inblandad.

Den som känner att den vill eller behöver ha kurser ska naturligtvis få det. I vissa fall är det välmotiverat. Men om kurser blir ett krav som genomsyrar och tynger samhället är det dags att ifrågasätta.

Ska man vara ledare bör man ha en naturlig fallenhet för det enligt mig. Man ska göra det för att deltagarna vill ge en det förtroendet, inte bara för att man vill själv. Jag tror inte på att gå kurser för att ta hand om t.ex. barn, jag tycker att man ska ha förmågan naturligt om man ska göra det. Som ledare utvärderas du ständigt av deltagarna. Olämpliga ledare ska inte vara kvar.

 

[jenny_sjoberg]

Jag tror också vi måste skilja på ledare för barngrupper som jag ju ständigt faller tillbaka på eftersom det är det jag huvudsakligen gör i FF och att leda vuxengrupper. Håller du i en grupp som träffas regelbundet så måste du ju registrera namn och telefonnummer för att kunna meddela förändringar edyl.

Är det en engångsaktivitet är det mer tveksamt, men de gånger jag har varit ledare för enstaka tillfällen har jag ändå velat ha ett telefonnummer. Om deltagaren plötsligt inte står att finna vill jag ju ringa o kolla om de bara gick hem utan att meddela mig, innan jag ringer till polisen om en person som gått vilse...

Det är bra att diskutera den här "professionaliseringen". Jag är själv väldigt kluven till GDPR och arrangörsansvaret, samtidigt som jag ser det enorma arbete och den stora entusiasm som finns i FF. Jag gör ju det här för att jag vill förmedla glädjen i friluftsliv till folk som kanske inte vet hur de ska börja, hur de ska komma igång. Och för det behövs ju som du säger Johan inte några enorma sakkunskaper, eller ens ledaregenskaper. Entusiasmen och erfarenheten räcker långt.

Men kommer det en osäker människa eller en nybörjare och hamnar i en situation som upplevs farlig och okontrollerad så har man ju misslyckats och i sämsta fall svärtat ner hela organisationen. Så jag förstår om föreningar vill ha en viss lägsta-nivå på utbildning hos ledarna.

Det finns inte alls självklara svar på om det här är rätt och bra, eller om vi borde sträva efter något annat