I svenska ögon var det nog snarare att det var för besvärligt att behålla Tröndelag (och Bornholm) när man redan hade vunnit så mycket territorie genom freden i Roskilde. Den svenska armén avtågade med vapen i behåll hemåt efter att ha kapitulerat.
Tröndelag och Bornholm var bara medel att köpslå med dansken, quid pro quo så att säga.
Det funkade ju rätt bra. Annars bytte väl Sverige och Norge Idre-Särna mot Kautokeino och Karasjok. En annan kohandel.
Sverige frånsa sig krav på Troms och Finnmark först vid freden i Knäred 1613, där var det nära att du blev svensk Otto
Annars hamnade det svenska nybyggare på norsk sida om riksgränsen i en del fall, tror det var så i bl a Gaundalen som gick i "Der ingen skule tru..." för nåt år sen?
Gick rätt turligt för norrmännen, Norge kunde lika gärna varit svenskt från Tysfjord och uppåt.
PS. Jag hoppas du inser att mycket av jag skriver är med en humoristisk glimt i ögat. Jag tror att det mesta av gränsförändringarna är av godo, dock ej diskrimineringen av svenska samers rätt i Finnmark och att Storsylen ej delas mellan de två länderna. DS.
