Känner igen det förhöjda tillståndet för egen del, men bra att du tar med en brasklapp. Vi är helt uppenbart väldigt olika funtade vad gäller förmågan till snabb och smärtfri omställning till fettförbränning. Själv blir jag bara vaknare av fasta, medan min spensliga kompis svimmar, om hon inte får blodsockerpåfyllning varannan timme.Här kommer en riktig brasklapp! Själv springer jag ibland både långlopp och ger mig ut flera dagar på vad man skulle kunna kalla en expedition och följande tips ska inte ses som näringsmässigt eller medicinskt korrekt, men äter du normalt i övriga livet så tycker jag ibland det kan vara skönt att svälta sig under en period. Se bara till att få i dig tillräckligt med vatten. Det tillstånd som uppstår vid ansträngning och svält ser jag som upphöjt medvetande. Överlevnadsinstinkten kickar igång och till en början känns det som man blir slö och orkeslös men i nästa fas blir allt klarare. Jag spekulerar ibland i om detta tillstånd utvecklats evolutionärt eller om det bara är min fantasi som spelar mig ett spratt. Givetvis ska detta experiment inte drivas till sin spets och ibland kan huvudvärk uppstå, men jag tror att vistelse i naturen under krävande former ofta kan börja ställa om kroppen i positiv riktning. Detta kan liknas med tillståndet som uppstår när du vandrar långt med tung packning. I början känns det som om du inte kommer klara det men efter 2-3 dagar har du hittat dina dolda reserver och din rytm och börjar "bröta" fram som en bergsget över fjällen.
Hur man själv funkar är det skönt att få koll på under kontrollerade former - då kan man anpassa sin vandringsproviant efter det och slipper oroa sig i onödan.