Fjällvandring utan kompass

[Tempest]

Efter att i alla år ha haft med mig min vanliga handkompass i ryggsäcken, utan att en enda gång ha tagit fram den, har jag helt enkelt slutat ta med den till fjället. Jag vet att det går stick i stäv mot allt etablerat fjällvett, men varför ska jag ta med något som jag aldrig använder?

I somras när jag var två veckor ensam i Sarek låg dimman tät vid två tillfällen. För mig som älskar orientering var det rena julafton! Efter en dryg mil vid det andra tillfället satte jag upp tältet på en slätt med ca 30 m sikt, och när jag tittade ut på morgonen såg det exakt likadant ut. En till underbar dag! När jag råkat ut för lika dålig sikt tidigare så har jag ändå inte tagit fram kompassen, och det hade jag nog inte gjort i somras heller om den varit med.

Här på utsidan.se verkar navigationsdiskussionerna mest handla om GPS, som jag tycker är fantastiskt bra teknik, men som jag själv inte skulle vilja använda, därför att jag älskar orienteringsutmaningen.

Finns det några andra som jag här, eller borde jag snabbt ändra inställning innan det går illa?

 

[Avsl12]

Finns det några andra som jag här, eller borde jag snabbt ändra inställning innan det går illa?

Har aldrig använt kompass på fjället för att hitta. GPS en gång och hade jag inte haft GPS så skulle jag ha hittat ändå. Mina orienteringsutmaningar löser jag genom att slå upp tältet och vänta på bättre sikt.

Varför skulle jag övertyga dig att ändra inställning? Gör som du vill, det behöver inte gå illa så länge du använder lasso men det kan gå fel

 

[Tempest]

Du behöver inte få mig att ändra inställning; du och jag verkar ju köra ungefär samma stil! Men hur ska jag använda lasso på fjället?

 

[majjen]

Trakten av Måndalen är jäkligt svårorienterad i dimma. Har man tid att vänta något dygn är det ingen fara, men annars...

HåkanF

 

[pal2]

Om du är duktig orienterare, och litar till fullo på din förmåga, så visst strunt i kompass. Jag kan hålla med dig i att den inte behövs särskilt mycket. Och då är jag inte någon orienterare eller speciellt kartkunnig person. Men hur duktig du än är så har ju även du en begränsning någonstans.

Sedan har du situationen då någonting har hänt, du har blivit stressad, rädd, kanske blivit dålig eller fått maten/ryggsäcken förlorad i en jokk. Då börjar du ta dåliga beslut. Då kan det vara bra att ha en kompass för kanske inser du att det är bättre att ta det säkra före det osäkra och kolla bäringen för säkerhets skull. Nord blir lätt syd i de lägena.

Det är väl 2 anledningar till att ta med den i alla fall. Jag har en spegelkompass. Bra att signalera med (solkatter) och så kan man se vilken fröjd det är för någon att få syn på en efter ett par dagar ute. Tja, där var 2 anledningar till. Egentligen tycker jag det räcker med en anledning. Karta OCH kompass ska ALLTID med. Punkt. Hade faktiskt med mig kompass på en lite skogsutflykt idag. Gick 1,5 km längs en stig till ett vindskydd och tillbaks.

Också intresserad på var lassot kommer in?

Peter P.

 

[Avsl12]

Du behöver inte få mig att ändra inställning; du och jag verkar ju köra ungefär samma stil! Men hur ska jag använda lasso på fjället?

Om de är dåligt sikt och du inte vet var du är så kastar du lasot framför dig. du har en relativt rak linje att följa och om den plötsligt försvinner så har du ett stup framför dig

Men vad har kompassen gjort dig för ont när du inte vill ha den med dig? Väger den för mycket? Tar den för stor plats?

Problemet med orientering är att utan refernspunkter kan man tappa orienteringen - man gå helt enkelt vilse. Oftast går man i en högersväng när man tror att man går rakt och sedan vänder polerna i 'huvudkompassen' och man är övertygad om att solen lyser från fel håll.

När polerna väl har vänt är det svårt att övertyga sig själv om att man går i fel riktning. I dessa fall kan en kompass övertala mig att min orienteringsförmåga har snott 180 grader.

Detta har hänt ofta i skogslandet under dålig sikt, trots att man försöker gå på 'varannan sida om träden'.

På fjället är det lättare. Det är oftast en sluttning, ett fjäll på ena sidan. Vinden har en stadigare riktning och man har bättre känsla för sin egen riktning och kan korrigera avvikelser.

Men dimma, det får mig att ta en tältdag. Det finns heller ingen anledning att gå i dimma. Man ser ju bara dimman.

 

[avslutad210712]

Kompassen följer med för att alla säger att man skall ha med den

 

[Strykarräven]

Jag tycker iofs inte att en kompass försämrar orienteringsutmaningen, kanske pga att jag alltid orienterat med kompass. Man skulle lika gärna kunna säga att kartan "förtar orienteringsutmaningen" och lämna den hemma. Eller också packar man ned båda i säcken för att ta fram dem om det krisar. Dimma etc är ju hanterligt när man har gott om tid, mat och kläder, men om det någon gång skulle bli bråttom/du är skadad (t ex dehydrerad efter svår magsjuka) så skulle inte jag ångra att ha burit kompassen (20 gram väger min som inte är speciellt liten).

Själv har jag mest kompassen för att kolla upp namn på olika dalar/toppar/sjöar med, då det kan vara lagom klurigt att pinpointa en top bland 25 andra med bara synen på någon halvmils håll. Hra endast "behövt" kompassen vid dimma+snö samt vid snödrev, när jag inte velat chansa.

 

[Tempest]

Men vad har kompassen gjort dig för ont när du inte vill ha den med dig? Väger den för mycket? Tar den för stor plats?

Men dimma, det får mig att ta en tältdag. Det finns heller ingen anledning att gå i dimma. Man ser ju bara dimman.

Min kompass varken väger mycket eller tar stor plats, men det kan jag säga om massor av småprylar som jag kanske skulle ha glädje av på fjället, och jag kan ju inte ta med allihop! Det skulle bli för tungt och ta för stor plats; så jag måste prioritera. Efter att inte ha använt kompassen en enda gång på mina första över hundra fjällvandringsdygn så fick den stanna hemma. Jag bedömmer helt enkelt att jag har optimerat säkerheten genom att ha bytt ut kompassen mot fler cashew-nötter, eller en ytterst lite lättare packning, eller nåt annat som jag har haft glädje av. Det finns ingen fundamentalism bakom denna min prioritering, snarare avsaknad av just fundamentalism!

För mig finns anledning att vandra i dimma; det är en rolig och givande utmaning! Jag har råkat ut för tät dimma så pass sällan att jag uppskattar den som omväxling. De allra flesta dar på fjället vill jag ju däremot njuta av utsikten förstås! Men hur jag än gör så blir ju inte utsikten bättre av att jag stannar kvar i tältet när dimman ligger tät utanför.

 

[grodanbolle]

Ett tips för att öka utmaningen är att lämna kartan hemma också. Memorera den eller strunta i det också och bara gå tills du hamnar någonstans. Det gör jag.

Som roligast är det när man är över 1000 meter i ett moln där man inte ser någonting på ibland en vecka. Då kan man gå runt i cirklar hela tiden. Det är jätteroligt när man upptäcker att man kommit tillbaka till samma plats och får börja om från början. Det kan dock bli lite tufft när vattentillgången är dålig men det får man ta.

Vad är det värsta som kan hända? Att man får använda nödsändaren? Det är ju ändå gratis när fjällräddningen kommer och hjälper en så det spelar ingen roll.

 

[Tempest]

Man skulle lika gärna kunna säga att kartan "förtar orienteringsutmaningen" och lämna den hemma.

För att överhuvudtaget kunna orientera måste man ha kartbilden representerad i hjärnan, och om man inte har i det närmaste perfekt fotografiskt långtidsminne, som garanterat håller i ett par veckor i alla fall, så får man ju ta med kartan till fjället för att på plats via synnerven få in kartbilden i hjärnan igen.

På K4 i Arvidsjaur fick vi tävla i 'blindorientering', vilket innebar att vi fick kartan vid start, men fick inte ta den därifrån! Medan tiden gick så fick vi stå still och försöka memorera alla kontroller, och sen springa iväg helt utan orienteringsutrustning; väldigt roligt och givande, men kanske inte så säkert på fjället!

 

[Tempest]

Ett tips för att öka utmaningen är att lämna kartan hemma också. Memorera den eller strunta i det också och bara gå tills du hamnar någonstans. Det gör jag.

Som roligast är det när man är över 1000 meter i ett moln där man inte ser någonting på ibland en vecka. Då kan man gå runt i cirklar hela tiden. Det är jätteroligt när man upptäcker att man kommit tillbaka till samma plats och får börja om från början. Det kan dock bli lite tufft när vattentillgången är dålig men det får man ta.

Vad är det värsta som kan hända? Att man får använda nödsändaren? Det är ju ändå gratis när fjällräddningen kommer och hjälper en så det spelar ingen roll.

Nu är ju inte jag riktigt lika galen som crazy därför att om jag nån gång skulle ha känt mig osäker vid vandring i tät dimma så skulle jag ju ha stannat på plats och satt upp tältet. Efter det skulle jag dessutom åter ha börjat ta med mig kompassen till fjälls, eftersom jag då uppenbarligen skulle ha tappat min tidigare skärpa. Förutsättningen för att fjällvandra utan kompass eller GPS i tät dimma är ju att man är säker på sin position och riktning. Det är ju inte utmaningen som ska maximeras, utan en vägd kombination av säkerheten och njutningen. Och det är ju faktumet att fjällräddningen inte är gratis för samhället som är det viktiga.