Hej!
Det här inlägget har givetvis en direkt anknytning till forumet som öppnades av herr tigertämjare.
Innan jag kommer till mitt egentliga ärende, vill jag bara i all korthet karakterisera mina vandringsvanor:
Fastän jag är en ytterst social och ganska försiktig människa, är jag fullständigt kompromisslös i ett avseende:
Jag vandrar ensam!
Det finns en hel bunt mycket starka motivationer varför folk vandrar ensam och varför folk gärna tar de större riskerna, dessa motivationer är välkända och jag tänker inte upprepa dem. Det handlar knappast om någon kick. Det är något helt annat, ni som vandrat ensamma vet nog vad jag menar...
Nu till ärendet, nämligen den tekniska sidan.
Jag har ofta och länge funderat över vad man göra kan OM man trots all försiktighet ligger ute med brutet ben och måste skaffa hjälp.
Att lämna detaljerad färdplan är en självklarhet!
Vad jag syftar på är ett aktivt medel att kontakta någon eller höra av sig. Mobiltelefoni är hopplös, återstår andra slags radiotekniska och/eller pyrotekniska hjälpmedel.
Det finns t.ex. satellitbaserade pejlsändare som är ganska brukliga innom seglar- och havskajakbranschen. Deras nakdel är dock att de har en oskärpa av upp till 17 sjömil. Det räker om man befinner sig i en röd gummiflotte på en grå vattenyta, men det är allt för oprecist för ett starkt strukturerat och bevuxet fjällområde.
Dessutom finns som sagt pyroteknik, alltså magnesiumfacklor och små nödraketer som stiger 80 m.
FRåGAN: Har någon av er praktiska erfarenheter med sådant eller möjligen andra intressanta förslag och tips angående signalteknik?? Portabel signalteknik!
En sista tanke om den mycket intressanta ensamvandringsdiskussionen.
Stilen av några inlägg påminner mig faktiskt om den mäktiga svenska jägarlobbyns verksamhet. Hela detta eländiga skitsnacket om blodtörstiga odjur, om farliga björnar och vargar!
Räkna antalet anfallna vandrare och bärplockare! Det är så gott som obefintligt. 2-3 stycken under de senaste 100 åren.
Räkna antalet jaktolyckor!
Varje år händer tragiska jaktolyckor. Jag syftar inte alls på jägare som skjuter på varandra, det är deras "yrkesrisiko". Jag syftar på vandrare och bärplockare.
Den 22 september 2002 var jag på vägen in i Sarek, stod på en kulle och lyssnade på nyheterna och hörde att en 80årig älgjägare av misstag hade dödat en bärplockare. Jag blev så arg! Samtidigt tog jag det som ett typiskt exempel för riskernas sanna proportion till varandra.
Hamna mellan en björnhona och hennes unge - och du kan avskriva ditt liv. Men man måste verkligen vara mycket "blind" för att hamna där.
Gör en emsamvandring i Sarek utan färdplan - och du tar vansinniga risker. Men lämna en färdplan och ta det lite försiktigt - och den återstående risken är nog inte större än att cykla omkring i en storstad eller på en landsväg. Om man inte överskattar den egna förmågan och kraften. Nybörjare borde definitivt inte börja ensamvandra i Sarek.
AAterstår bara en enda fråga: Varför blir mina inlägg så j***a långa?
Georg
Det här inlägget har givetvis en direkt anknytning till forumet som öppnades av herr tigertämjare.
Innan jag kommer till mitt egentliga ärende, vill jag bara i all korthet karakterisera mina vandringsvanor:
Fastän jag är en ytterst social och ganska försiktig människa, är jag fullständigt kompromisslös i ett avseende:
Jag vandrar ensam!
Det finns en hel bunt mycket starka motivationer varför folk vandrar ensam och varför folk gärna tar de större riskerna, dessa motivationer är välkända och jag tänker inte upprepa dem. Det handlar knappast om någon kick. Det är något helt annat, ni som vandrat ensamma vet nog vad jag menar...
Nu till ärendet, nämligen den tekniska sidan.
Jag har ofta och länge funderat över vad man göra kan OM man trots all försiktighet ligger ute med brutet ben och måste skaffa hjälp.
Att lämna detaljerad färdplan är en självklarhet!
Vad jag syftar på är ett aktivt medel att kontakta någon eller höra av sig. Mobiltelefoni är hopplös, återstår andra slags radiotekniska och/eller pyrotekniska hjälpmedel.
Det finns t.ex. satellitbaserade pejlsändare som är ganska brukliga innom seglar- och havskajakbranschen. Deras nakdel är dock att de har en oskärpa av upp till 17 sjömil. Det räker om man befinner sig i en röd gummiflotte på en grå vattenyta, men det är allt för oprecist för ett starkt strukturerat och bevuxet fjällområde.
Dessutom finns som sagt pyroteknik, alltså magnesiumfacklor och små nödraketer som stiger 80 m.
FRåGAN: Har någon av er praktiska erfarenheter med sådant eller möjligen andra intressanta förslag och tips angående signalteknik?? Portabel signalteknik!
En sista tanke om den mycket intressanta ensamvandringsdiskussionen.
Stilen av några inlägg påminner mig faktiskt om den mäktiga svenska jägarlobbyns verksamhet. Hela detta eländiga skitsnacket om blodtörstiga odjur, om farliga björnar och vargar!
Räkna antalet anfallna vandrare och bärplockare! Det är så gott som obefintligt. 2-3 stycken under de senaste 100 åren.
Räkna antalet jaktolyckor!
Varje år händer tragiska jaktolyckor. Jag syftar inte alls på jägare som skjuter på varandra, det är deras "yrkesrisiko". Jag syftar på vandrare och bärplockare.
Den 22 september 2002 var jag på vägen in i Sarek, stod på en kulle och lyssnade på nyheterna och hörde att en 80årig älgjägare av misstag hade dödat en bärplockare. Jag blev så arg! Samtidigt tog jag det som ett typiskt exempel för riskernas sanna proportion till varandra.
Hamna mellan en björnhona och hennes unge - och du kan avskriva ditt liv. Men man måste verkligen vara mycket "blind" för att hamna där.
Gör en emsamvandring i Sarek utan färdplan - och du tar vansinniga risker. Men lämna en färdplan och ta det lite försiktigt - och den återstående risken är nog inte större än att cykla omkring i en storstad eller på en landsväg. Om man inte överskattar den egna förmågan och kraften. Nybörjare borde definitivt inte börja ensamvandra i Sarek.
AAterstår bara en enda fråga: Varför blir mina inlägg så j***a långa?
Georg
