Fjällvana?

[avslut1008]

Med anl av den dödsolycka som var på Keb häromdagen har det i media varit en del inslag om bla fjällvandringsturismen. Bla har den kände bergsguiden Dick Johansson intervjuats. Han har en uppfattning om att fjällvanan har minskat. Det är mer folk i fjällen med bristande kunskaper och ringa vana av friluftliv.

Jag är nog beredd hålla med honom. man kan ju bl.a se i vissa inlägg här hur "nybörjare" frågar om råd ang bestigning av Keb (utan guide). Och de får råd om hur de skall göra , de borde i stället hänvisas till guidadr eller de turer som ordnas, eller avrådas från att välja Keb som sin första tur..

Bäst att tillägga att den grupp som nu drabbades av denna olycka var inga nybörjare. De var erfarna och hade enl uppgifter varit många gånger på Keb. De hade bara otur, men enl bergsguider så hade man kunnat göra på annat sätt.

Vad tror ni där ute, har fjällvanan blivit sämre hos de som besöker fjällen?

 

[seobserver]

Rent allmänt tror jag det. Det är mera prylar än verkstad så att säga. Själv växte jag upp med friluftsliv, året om. Fjällen var bara en förlängning, först från pensionat, dagsturer, sedan tältturer.
Hade jag behövt underhålla min dator då och spelat dataspel hade jag inte läst den klassiska fjällitteraturen etc. Kunskap är ju oftast en vigdning av perspektiven, teori och hands on samt inte minst utvärdering. Det fanns i min bakgrund plats till det mesta.
Unga nu skall upp och besiga Kebenekaise inklusive till och frånresa på 3 dagar, helst kortare. Givetvis via en av de besvärligare vägarna.
Måhända är jag en smula orättvis, men när jag frågade en 23 åring om han ville åka med mig till bergen var hans första motfråga att det måsta vara en 4 dagarstur, inklusive restid...annars hann han inte.
Måntro att han skulle palla vara ivåg 1 månad på en expedition vilka numera är så populära. Själv har jag ännu aldrig varit på någon även om jag rest och vandrat en smula här och där.

 

[pery]

Fjällvan har man blivit när man slutat säga "Keb"

 

[tbergman]

Fjällvan har man blivit när man slutat säga "Keb"

Ha ha! Så sant!

 

[GustavOh]

Om jag får komma med en ren gissning, så tror jag att "fjällvanan" inte är lägre nu än för säg tjugo år sedan. Däremot tror jag att det är fler relativt ovana som ger sig på mer avancerade turer. Man ger sig inte upp för att "bara vandra i fjällen" utan för att "uppleva ett äventyr".

 

[Sarvi]

Nja. Jag tror att andelen nykomlingar i fjällen inte har ändrats så mycket - antalet fjällvandrare kan inte ha ändrats så enormt mycket jämfört med den gamla goda/onda tiden och en viss del av fjällvandrarna kommer alltid att vara gröna.

Jag har dock två reflexioner:

För det första: Jag tror att friluftsvanan (och naturkunskapen) generellt har minskat i samhället. Tidigare var scoutrörelser, fågelklubbar och andra "friluftsorganisationer" den vanliga inkörsporten till friluftsliv och i förlängningen fjällaktiviteter. Man lärde sig grunderna i uteliv på hemmaplan (klädsel, matlagning, övernattning osv) och av äldre föreningsmedlemmar/ledare, för att sedan tillämpa dessa kunskaper på fjället. Tidigare fick ju också åtminstone den manliga delen av befolkningen en grundläggande duvning i friluftslivets grunder genom värnplikten, frid över dess minne.

Idag dras dessa friluftsrörelser ofta med stagnerande eller ibland vikande medlemstal och minskade föreningsaktiviteter (gäller f.ö. även Försvarsmakten). Presumtiva utemänniskor väljer hellre att utöva sina aktiviteter i ett mindre kompisgäng än att engagera sig aktivt i en förening.

För det andra: Ambitionerna att ha en brant "utvecklingskurva" är också höga - man vill snabbt ut, högt och långt bort. Att streta runt i hemmaskogarna och sova i vindskydd är inte lika intressant som en färgsprakande höstvandring ensam i Sarek eller en novemberbestigning av Kebnekaise.

Slutligen då själva slutsatsen, lite a la spanarna:

Detta innebär att man numera inte i lika hög grad lär sig genvägar, beteendemönster, tricks och vanor från mer erfarna utemänniskor, utan i högre grad lär sig genom egna misstag. Det är inget fel i det i sig, de lektionerna är oftast de som sitter bäst.

Tillsammans med tendensen till en brant utvecklingskurva betyder detta dock att man gör sina misstag i en mindre förlåtande miljö:

Glömt tändstickorna till köket på en hajk med polarna i hemmaskogarna? Lugn, dina kamrater har lärt sig att alltid ha en egen stash av tändmöjligheter, och dessutom kan man skita i allt och gå hem om det nu skulle vara dåligt väder. Glömt tändstickorna på ensamfjällvandringen, vilket du upptäcker på kvällen när du har fått båtskjuts tio km och gått fyra km till? I enlighet med lagen om alltings jävlighet har det dessutom spöregnat fem timmar i sträck. Inte lika roligt.

Så jag tror att andelen nybörjare i fjällen - i den meningen avses alltså människor som är i fjällen f.f.g. - inte är speciellt olikt förhållandena förr, men att vi så att säga har lite grönare gröngölingar numera, och att de har lite större ambitioner.

 

[joru]

Med anl av den dödsolycka som var på Keb häromdagen har det i media varit en del inslag om bla fjällvandringsturismen. Bla har den kände bergsguiden Dick Johansson intervjuats. Han har en uppfattning om att fjällvanan har minskat. Det är mer folk i fjällen med bristande kunskaper och ringa vana av friluftliv.

Jag är nog beredd hålla med honom. man kan ju bl.a se i vissa inlägg här hur "nybörjare" frågar om råd ang bestigning av Keb (utan guide). Och de får råd om hur de skall göra , de borde i stället hänvisas till guidadr eller de turer som ordnas, eller avrådas från att välja Keb som sin första tur..

Bäst att tillägga att den grupp som nu drabbades av denna olycka var inga nybörjare. De var erfarna och hade enl uppgifter varit många gånger på Keb. De hade bara otur, men enl bergsguider så hade man kunnat göra på annat sätt.

Vad tror ni där ute, har fjällvanan blivit sämre hos de som besöker fjällen?

Ja det verkar så. Nybörjare som först bär 35 kg på jämtlandstriangeln för att sedan slå över helt och bli närmast neurotiska gramjägare.

Packlistorna inhämtas från skrivbordsvärlden i båda fallen och fort ska det dessutom gå...

Datorn har ersatt erfarenhet genom övning för många...

//J

 

[avslut1008]

Orkar inte...

skriva ut hela namnet..... Kebnekajse.. dessutom van skriva bara Keb.

 

[pery]

skriva ut hela namnet..... Kebnekajse.. dessutom van skriva bara Keb.

I ditt fall kan det accepteras

Jag tror också att det ligger något i att nuförtiden ska allt vara så intensiva upplevelser som möjligt som inte får ta tid. "Tålamodet" att börja med en enkel stugvandring för att sedan öka svårigheten verkar inte finnas. Därför frågorna från Kalle, 19 år, som aldrig varit fjällen som frågar om Halspasset utan guide.

Jag ska inte raljera alltför mycket, jag som startade med Sarek, 22 år gammal. Hade iofs gjort lumpen. I en lastbilshytt...

 

[millimeter]

Ja det verkar så. Nybörjare som först bär 35 kg på jämtlandstriangeln för att sedan slå över helt och bli närmast neurotiska gramjägare.

Packlistorna inhämtas från skrivbordsvärlden i båda fallen och fort ska det dessutom gå...

Datorn har ersatt erfarenhet genom övning för många...

//J

ÄR det såhär? Eller är denna verklighetsbeskrivning också bara en skrivbordsprodukt? både 35 kg och neurotisk gramjakt är mycket sällsynta företeelser tycker jag.

Mina föräldrars anekdoter om 60-, 70-talsfjällturer får mig att undra om skillnaden förr och nu egentligen är så stor. Vinterfjäll i jeans men utan solglasögon, ej matsäck på heldagsturen etc. Blåbär fanns det även då, liksom det finns unga friluftshjältar även på 2000-talet.

På forum som Utsidan kan nybörjare varnas för att bestiga Kebnekaise i långkalsongerna, något som annars förekom redan på 1800-talet

Eller släpandet av glasplåtar till storbildsfotografering på Sydtoppen.

Förr var man hård när man gjorde dumdristiga saker. Idag är man skirvbordsråtta?

 

[nilssa]

Att det kommer fler och fler nybörjarfrågor här på utsidan tror jag mest har med utvecklingen av nätvanor att göra. Dagens ungdom funderar inte en halv dag innan dom skriver ett inlägg, utan det går i en grisblink.

F.ö. tror jag det ligger mycket i det Sarvi skriver om bla scoutrörelsen som ett sätt att skaffa vettig erfarenhet.

 

[guhj]

man kan ju bl.a se i vissa inlägg här hur "nybörjare" frågar om råd ang bestigning av Keb (utan guide). Och de får råd om hur de skall göra , de borde i stället hänvisas till guidadr eller de turer som ordnas, eller avrådas från att välja Keb som sin första tur..

Varför köra med "nej, du ska gå med guide för du är nybörjare"-attityden? Mycket bättre att ge alla hjälpsamma tips man kan. (Det inkluderar naturligtvis tipset att gå med guide).

Att inte tipsa och bara hänvisa till guiderna leder lätt till något av följande alternativ. 1) Man går utan guide ändå, och har ingen aning om vad man håller på med, 2) man skiter i fjällturen och ruttnar bort i soffan istället, eller 3) man går med guide och inser efteråt att man slösat bort en massa pengar på nåt man inte behövde.

Det är väldigt väldigt svårt att få en vettig uppfattning om vad folk egentligen har i skallen genom internet. En intelligent och försiktig person borde klara en topptur på Kebnekaise som första tält-semester utan problem. En oförsiktig idiot skadar sig även med guidens bevakning.

Friluftsliv, liksom mycket annat, medför att man utsätter sig för risker. Du vet inte vilka risker andra människor är beredda att ta. Berätta gärna om riskerna, men gör inte andras val åt dom. Det blir sällan lyckat.

I det här fallet omkom två erfarna (enl. tidningar, jag vet inget personligen) klättrare. Förhoppningsvis visste de vilka risker de tog, och tyckte att det var okej. Problemet när man är grön är just att man inte vet hur mycket man inte vet. Så berätta om det, istället för att hänvisa till dyra guider så snart någon verkar oerfaren.