Fjällens motorvägar...

Intressant fenomen. Det gäller nog dom flesta turistmål, sightseeingställen, backpackingresor till Asien, även fjällvandringar odyl.

När personen själv åker dit är han/hon en cool traveller som råkade komma förbi och hör hemma där. Sitter på en stol eller sten och berättar hur hemskt det är med alla jobbiga turister och vandrare som passerar förbi, som uppenbarligen gör allt fel och borde hålla sig borta ...

Lite elakt skrivet kanske, ursäkta, men tycker man ser detta ganska ofta.
 
Bullcrap. Man är turist även om man gör något ascoolt som ingen annan har gjort på något ställe där ingen annan har varit. Turist är man väl så fort man ger sig utanför dörren i något annat syfte än att gå till jobbet och handla förnödenheter, typ.
 
Senast ändrad:
Jag tycker att det är jättebra att de stora mängderna besökare kanaliseras till vissa leder, som blir upptrampade motorvägar, vilket de som väljer att gå där ändå inte har något problem med. Jag kan välja att inte vara just där. Perfekt!

Det jag kan känna en oro för är hur det ska bli när alla dessa mängder besökare så småningom hittar ut utanför de här stråken. För det kommer de ju göra. Har känt ska jag kanske säga, när STF gick på som värst med sin utbyggnad, mottot att de måste tillgängliggöra fjället för nya målgrupper och stenhård marknadsföring för att driva ut folk på fjället som aldrig varit där och som bevisligen i många fall saknat kunskap om t ex allemansrätt och vett kring vad man lämnar efter sig osv.

Återstår att se om STF tänkt om i någon mån utifrån hållbarhetsperspektiv. Man kanske inte måste locka ut folk som inte bett om det just till fjällvärlden.

Tänkt om, är väl precis vad STF har gjort med tanke på vad som händer i jämtlandsfjällen.
För det finns ju även en hållbarhetsaspekt i vad som händer där utöver frågan om rennäringen. Vilken lite ensidigt fått stå som boven i dramat om man följer debatten här på Utsidan.
 
Det jag kan känna en oro för är hur det ska bli när alla dessa mängder besökare så småningom hittar ut utanför de här stråken. För det kommer de ju göra. Har känt ska jag kanske säga, när STF gick på som värst med sin utbyggnad, mottot att de måste tillgängliggöra fjället för nya målgrupper och stenhård marknadsföring för att driva ut folk på fjället som aldrig varit där och som bevisligen i många fall saknat kunskap om t ex allemansrätt och vett kring vad man lämnar efter sig osv.

Återstår att se om STF tänkt om i någon mån utifrån hållbarhetsperspektiv. Man kanske inte måste locka ut folk som inte bett om det just till fjällvärlden.
Hur stort problem är det där egentligen i de skandinaviska fjällen? Jag tror vi är väldigt väldigt långt ifrån något faktiskt problem med för mycket folk och nedskräpning har jag nästan inte alls sätt. Är ju inte heller säkert eller ens troligt att flertalet av de som går en lyx tur mellan stugor kommer gå vidare till andra typer vandringar.
 
Jag tror att många tror att fjällvandring är att gå på hårda och steniga leder och tälta eller bo i stuga. Det är det förvisso, och många tror att det är rent av livsfarligt att gå utanför lederna. "Vad händer om du stöter på en björn?"
Jag tror att det är ett större avstånd mellan fjällvandrare och de som inte vandrar nu än förr i tiden. Okunskapen verkar ha ökat...kanske en felaktig känsla hos mig.
Jag gör min grej i alla fall och är nöjd med det.

Obanat är min melodi för att fötterna ska må bra.
Att behandla eller betrakta andra som idioter är inte det klyftigaste man kan göra. De vanligaste motiven för att dra sig för att gå utanför lederna torde vara osäkerhet om den egna orienteringsförmågan och ännu mer osäkerhet om vattnen -- kommer jag över, är det riskfritt?

Jag gick en tur på 11 dagar i Skottland 2009, där det inte finns markerade leder och stigskiljen alls, vilket krävde en del tankeverksamhet och uppmärksamhet. Detta försvårades till en del av skogsplanteringar som tvingade mig till vägval ut och in genom grindar, vilka tog mig ur kurs. Samma kan gälla diverse naturliga terränghinder eller snö i brant terräng. Men då handlar det mer om Alperna och Pyreneerna än fjällen, förstås. För andra, med mindre vana, kan sådant vara direkt avskräckande.

I norska fjällen har jag ibland lämnat lederna, av nyfikenhet eller nödvändighet, och fått en del överraskningar. Hoppsan, den här snöbranten, slinter jag här rutschar jag ju rakt ned i den där sjön. Prövar andra sidan sjön, alldeles horisontellt underlag, men så glatt att jag fick kämpa med stavarna för att hålla mig kvar.
 
Men är det så stor risk att det blir för trångt i fjällen? Förutom vissa sträckor på Kungsleden, Jämtlandstriangeln, några sträckor i Sarek och kanske något mer område upplever jag att det är rätt folktomt i fjällen. Årets tur kring Klimpfjäll via Stekenjokk till Borgafjäll, mestadels på led, innebar att vi mötte ett par personer varje dag. Jag hade ju inte upplevt det som trångt om vi istället hade mött ett tiotal personer varje dag och det hade ju ändå varit en procentuellt stor ökning.
 
Men är det så stor risk att det blir för trångt i fjällen? Förutom vissa sträckor på Kungsleden, Jämtlandstriangeln, några sträckor i Sarek och kanske något mer område upplever jag att det är rätt folktomt i fjällen. Årets tur kring Klimpfjäll via Stekenjokk till Borgafjäll, mestadels på led, innebar att vi mötte ett par personer varje dag. Jag hade ju inte upplevt det som trångt om vi istället hade mött ett tiotal personer varje dag och det hade ju ändå varit en procentuellt stor ökning.
Men om man inte vill träffa någon alls? Jag tror att det finns många som inte vill se en själ under vandringen. Jag klarar mig bra med alla jag träffat i vardagen. Det räcker gott. I fjällen möter jag helst mig själv, ja en kompis om vi vandrar tillsammans, men annars behöver jag inte träffa någon.
 
Men är det så stor risk att det blir för trångt i fjällen? Förutom vissa sträckor på Kungsleden, Jämtlandstriangeln, några sträckor i Sarek och kanske något mer område upplever jag att det är rätt folktomt i fjällen. Årets tur kring Klimpfjäll via Stekenjokk till Borgafjäll, mestadels på led, innebar att vi mötte ett par personer varje dag. Jag hade ju inte upplevt det som trångt om vi istället hade mött ett tiotal personer varje dag och det hade ju ändå varit en procentuellt stor ökning.

Nä trångt kan man knappast kalla det. Inte ens på de "högtrafikerade" lederna är det fler människor än att det skulle kännas ohyfsat att inte hälsa på de man möter. (Möjligt undantag under speciella arrangemang, typ Fjällräven Classic)

Och den som verkligen vill söka ensamheten behöver inte anstränga sig överdrivet mycket. Jag har fått vara ensam i flera dagar när jag följt markerade stigar några kilometer från huvudstråken under högsäsong.
 
De som vill vara själva i fjällen, och naturen i övrigt, får väl vara glada över att det finns "motorvägar" som de som "inte är riktiga fjällvandrare" använder och håller sig till för då är ju övriga områden mer människofria.
Alternativet är väl att förbjuda alla andra att lämna hemmet de perioder man själv vill besöka ett område.
Jag är ju alltid viktigare än andra och det bör alla andra ju acceptera. (observera ironi och provokation)
 
Men om man inte vill träffa någon alls? Jag tror att det finns många som inte vill se en själ under vandringen. Jag klarar mig bra med alla jag träffat i vardagen. Det räcker gott. I fjällen möter jag helst mig själv, ja en kompis om vi vandrar tillsammans, men annars behöver jag inte träffa någon.
Behövs rätt stora områden om det skulle vara kriteriet för flertalet. Kan väl också tycka att det också är rätt själviskt om man tycker att det blir för många om man garanterat inte kan vara helt själv några dagar.
 
Liknande trådar
Trådstartare Titel Forum Svar Datum
jonsa Fjällens mest storslagna vandring? Fjällvandring 25

Liknande trådar