Under en höstvandring i norra Jämtland för ett par år sedan, när det var fredningstid för öringen, kom vi fram till ett vattendrag vi tänkt följa fram till en sjö, en några 100 meter lång lugn strömsträcka mellan två sjöar, och sen runt sjön i sunkig mark och vidare. På andra sidan såg vi tre äldre herrar. En satt i en båt och han rodde över till oss och erbjöd oss skjuts över. Tacksamma accepterade vi.
När vi var över på andra sidan såg vi att de nätat av hela mynningen på strömdraget, mycket fisk var redan upptagen och helt tydligt tjyvfiskade de, "husbehovsfiske" säger en och alla flinar. Vad gör man i det läget? Vi hade nyss fått hjälp av dem, vi befann oss långt ute i busken och det hade bara varit otrevligt att dra igång något. Anmäla dem när vi 3-4 dygn senare var vid slutmålet? Verkade helt meningslöst. Vi struntade i det hela. Tilläggas kan att det var svenskar, som inte var samer. Båda grupperna är nog lika goda kålsupare.
Människor är lite konstiga. Gubbarna vi stötte på var väl inte beroende av att fisktillgången där skulle vara god även i framtiden. Men även i vatten där endast en grupp har ägarrollen, rättigheten till vattnet, som t.ex samerna i Vastenjaure, verkar uttaget för stort. Man tycker att om en grupp vet att deras eget beteende bäddar för hur de själva ska ha det i framtiden, borde det hållas någon sorts balans. Men grenen man sitter på ska nödvändigtvis sågas av.
Och t.ex samerena kanske inte litar på att de ska få ha kvar sina undantagsvatten, efter att de tappade ensamrätten på i snitt nära hälften av vattnen i mitten av 90-talet, och anpassar sitt betende efter det...?
Raskesven