Fiske etik

[tbergman]

Smärta känner dom uppenbarligen, eller kanske snarare smärtimpulser beroende på hur man ser det. Även encelliga organismer har ju förmåga att reagera på nociceptiva input. Fiskhjärnor är bland de primitivaste bland de ryggradslösa djuren och jag tvivlar starkt på att de upplever smärta på samma sätt som vi människor gör. Men detta har det skrivits mycket om..

Håller med dig här, några mänskliga smärtförnimmelser är det inte tal om. Frågan är väl lite tillspetsat om fisken 'lider' eller inte. Antar att denna fråga fortfarande tillhör filosofins domän och att vi fram till fler naturvetenskapliga bevis, åt endera hållet, presenteras lugnt kan blöta våra krokar i samma stil som förut. Men vi bör ändå vara vaksamma då det gäller frågor som dessa eftersom fisket, för oss sportfiskare, är ett rent och skärt nöje.

Självklart ska man dock sträva efter att minimera den stress man utsätter fisken för och inte drilla i onödan eftersom lång drillning påverkar överlevnaden negativt. När jag fiskar så försöker jag se det som att jag fiskar på en begränsad populution i en viss lokal och inte på individuella fiskar. Om man accepterar fiske över huvud taget vilket jag gör så tycker jag att c&r är etiskt riktigt utifrån populationen.

Bra argumenterat.

Vill bara tillägga att så länge antalet fiskar som drillas är detsamma vid C&R-fiske som vid matfiske är självklart C&R att föredra. En stressad fisk är mer levande än en död Ett problem uppstår när C&R-fiskaren inbillar sig att han inte åsamkar en fiskpopulation någon som helst skada och att han därmed tror sig kunna fiska i den utsträckning han själv finner lämplig.

 

[-Patric-]

Både jakt och fiske handlar till stor del om ett urval, man väljer vilka djur som skall fortsätta reproducera samt vilka som kan beskattas beroende på tillgång.. Vid jakt så använder man olika metoder för urval, det slutgiltiga handlar om att man med kikare väljer vilket byte man skall beskatta.. Det blir svårare med fiske där man inte innan kan bestämma vilken individ som skall beskattas, där görs det slutgiltiga urvalet när fisken är fångad, detta gör prosessen känsligare och det är av yttersta vikt att fisken är återutsättningsbar och inte förstörd av ett "dåligt" drillande och felaktig hantering..

Att fiska C&R på känsliga vatten och återutsätta ALLT fattar jag inte, det är bara att skita i att fiska och störa på det stället..

 

[cykelstina]

På en dykkurs lärde jag mig att man inte ska ta i fiskar i onödan, för då skadar man det slemlager som fisken har på skinnet. Det skulle göra att fisken har svårare att stå emot sjukdomar, som sedan har ihjäl fisken. Stämmer det?
Om det stämmer så bör man väl inte ta upp mer än man tänker äta upp?
/Stina

 

[fson]

Fiskhjärnor är bland de primitivaste bland de ryggradslösa djuren och jag tvivlar starkt på att de upplever smärta på samma sätt som vi människor gör. /D

Givetvis ÄR fiskar ryggradsdjur, men det spelar mindre roll..

Jag tycker många blandar ihop etik och etik. Att sätta tillbaka fisk som är mindre än 50 cm är kanske en form av etik, men den vilar på en helt annan grund än den etik som utgårifrån fiskens eventuella smärtupplevelse.

Alla djur reagerar på nervstimuli. Att lyfta ut våran arts reaktioner som unik, och kalla den företeelsen för "mänsklig smärta" är rationellt för oss, men knappast biologiskt relevant. Våran smärta är i grunden inte heller något annat än en kedja av nervrimpulser, som evolutionen lärt oss reagera på genom att undvika något som inte är bra för oss (eller våra geners möjligheter att föröka sig, om man är på det humöret).

Ett barn som bränner sig på plattan drar bort handen, och en krokad fisk spratlar, det är precis samma mekanism. Fast vi är inte fiskar, och kan inte uppleva eller begripa 'fisksmärta'.

Jag tror att vad som anses vara etiskt försvarbart beror mer på tradition och gammal vana, än några djupare analyser av den underliggande moralen. Så det kanske är upp till var och en att formulera sin etik? Själv fiskar jag gärna, men aldrig mer än jag tar om hand. C&R-fiske pysslar jag inte alls med, förmodligen eftersom det känns onödigt och respektlöst.

/Per

 

[dave1]

Både jakt och fiske handlar till stor del om ett urval, man väljer vilka djur som skall fortsätta reproducera samt vilka som kan beskattas beroende på tillgång.. Vid jakt så använder man olika metoder för urval, det slutgiltiga handlar om att man med kikare väljer vilket byte man skall beskatta.. Det blir svårare med fiske där man inte innan kan bestämma vilken individ som skall beskattas, där görs det slutgiltiga urvalet när fisken är fångad, detta gör prosessen känsligare och det är av yttersta vikt att fisken är återutsättningsbar och inte förstörd av ett "dåligt" drillande och felaktig hantering..

Att fiska C&R på känsliga vatten och återutsätta ALLT fattar jag inte, det är bara att skita i att fiska och störa på det stället..

Håller med. Och i det urvalet så bör man sträva efter att inte bara sätta tillbaka fisk under minmimått utan även stora individer som ofta är värdefulla för reproduktionen.

Jag har tyvärr sett skräckbilder från välijokk, ett av få, kanske det enda, ställen i Sverige där man har stor möjlighet att få fjällröding på 2 kilo och där röding över 1 kilo är mycket vanligt, där folk på sina bilder hade radat upp över 50 rödingar i alla storlekar upp till 2-3 kilo. Med ett sånt fiske dröjer det inte länge innan det vattnet är utfiskat.

När det gäller sista stycket så är det ju så och därför har man ju infört kvotering på vissa ställen för att minska trycket. Det vore att hyckla att hävda att sportfiske i sig inte utgör en negativ påverkan MEN jag tror att med en inriktning på ett ekologiskt hållbart sportfiske med strikta restriktioner så kan skapa bättre förutsättningar för fisken (jmfr t.ex. Emån, Mörrum m.fl.).

I praktiken är det sedan inte allt för ofta som man har sådant fiske så att c&r börjar kännas som ett problem. Jag har varit med om det under harrfiske i Tavvaätno och horngäddefiske i Skåne när man har hugg nästan varje kast.

/David

 

[norpan_]

När man tar i fisk ska man vara våt om händerna för att inte förstöra det slemskikt som fisken har. Man ska heller inte lyfta upp större fiskar i skärtfenan, då deras ryggrad kan ta skada. Ska man släppa tillbaka en fisk är det bäst om man kan lossa kroken utan att ta upp fisken.

/mattias

 

[dave1]

Fiskhjärnor är bland de primitivaste bland de ryggradslösa djuren och jag tvivlar starkt på att de upplever smärta på samma sätt som vi människor gör. /D

Givetvis ÄR fiskar ryggradsdjur, men det spelar mindre roll..

Jag tycker många blandar ihop etik och etik. Att sätta tillbaka fisk som är mindre än 50 cm är kanske en form av etik, men den vilar på en helt annan grund än den etik som utgårifrån fiskens eventuella smärtupplevelse.

Alla djur reagerar på nervstimuli. Att lyfta ut våran arts reaktioner som unik, och kalla den företeelsen för "mänsklig smärta" är rationellt för oss, men knappast biologiskt relevant. Våran smärta är i grunden inte heller något annat än en kedja av nervrimpulser, som evolutionen lärt oss reagera på genom att undvika något som inte är bra för oss (eller våra geners möjligheter att föröka sig, om man är på det humöret).

Ett barn som bränner sig på plattan drar bort handen, och en krokad fisk spratlar, det är precis samma mekanism. Fast vi är inte fiskar, och kan inte uppleva eller begripa 'fisksmärta'.

Jag tror att vad som anses vara etiskt försvarbart beror mer på tradition och gammal vana, än några djupare analyser av den underliggande moralen. Så det kanske är upp till var och en att formulera sin etik? Själv fiskar jag gärna, men aldrig mer än jag tar om hand. C&R-fiske pysslar jag inte alls med, förmodligen eftersom det känns onödigt och respektlöst.

/Per

Anledningen till att jag nämnde det är att det argumentet "men fiskar känner ju smärta" i sig är en truism då, som jag nämnde alla organismer i viss mån har förmåga att reagera på obehagliga stimuli. Dock tror jag, för att hårdra det en del, att ett lägre stående djur som t.ex en fisk inte har samma förmåga att reflektera över smärtan som högre stående djur. (Detta är t.ex. en princip som även är grundläggande för hur den djurförsöksetiska nämnden bedömer djurförsök) Därvid inte sagt att man inte ska hantera fisken med respekt och försöka minimera det obehag man utsätter fisken för, men där kommer även populationen i ett större perspektiv in och jag frågar er som är motståndare till c&r om ni verkligen tar upp all fisk, oberoende av storlek och oberoende av vilket värde fisken har för beståndets reproduktion.
Som jag skrev tidigare så är det vid ytterst få tillfällen jag varit med om att c&r upplevts som ett problem. Men personligen sätter jag ovillkorligen tillbaka fisk under minimimåtten och oftast även stora individer och behåller de små till medelstora som matfisk.

 

[norpan_]

Att sätta tillbaka fisk som är mindre än 50 cm är kanske en form av etik, men den vilar på en helt annan grund än den etik som utgårifrån fiskens eventuella märtupplevelse.
/Per

Det är helt klart en form av etik tycker jag.
Om man tar upp rubbet och skiter i reglerna bara för att man vill ha allt är ju knappast etik!

/mattias

 

[brook]

På en dykkurs lärde jag mig att man inte ska ta i fiskar i onödan, för då skadar man det slemlager som fisken har på skinnet. Det skulle göra att fisken har svårare att stå emot sjukdomar, som sedan har ihjäl fisken. Stämmer det?
Om det stämmer så bör man väl inte ta upp mer än man tänker äta upp?
/Stina

Jag vet inte exakt hur det fungerar när man dyker med fiskar, men om det är i kallt vatten och man som dykare har handskar på sig så är det inte bra att fara och "tafsa" på firrarna "bara därför att"..men det är min åsikt.

Det stämmer att fiskar har ett känsligt slemlager, och att man i största mån skall undvika att ta i fisken.

Det finns dock alternativ som utgör mindre "slitage" på fisken, som att om fisken inte är alltför stor använda en så kallad peang (~tång) och med denna bara gripa tag i kroken och lirka ut den ur fiskens mun.

Det finns även håvar vars nät är utformade på så sätt att de motverka att fiskens slemslager skadas alltför mycket.

Om man måste gripa tag i fisken så skall man blöta sina händer ordentligt innan man tar i fisken, och om möjligt alltid hantera fisken under vatten, gärna föra den försiktigt fram och tillbaka under vatten så att fisken får en bättre chans att "andas".

/Anders B

 

[fson]

Dock tror jag, för att hårdra det en del, att ett lägre stående djur som t.ex en fisk inte har samma förmåga att reflektera över smärtan som högre stående djur.

Bra, tänkte inte på det!
/P

 

[Graip]

Om man måste gripa tag i fisken så skall man blöta sina händer ordentligt innan man tar i fisken, och om möjligt alltid hantera fisken under vatten, gärna föra den försiktigt fram och tillbaka under vatten så att fisken får en bättre chans att "andas".

/Anders B

Stryk fisken medfjälls, för att inte skada slemskiktet.
Pussa inte, utan blås syrgas direkt i nyllet på dem.
Har du druckit, så visa inte på något vis detta. (Blås vid sidan om).
Halstra sedan den stackarn enl. gängse Edgerecept.