Finns det statistik över olika "överlevnads"-scenarior? Dödsfall till exempel...

[Raskesven]

.....
För de allra flesta så är det betydligt viktigare med färdmeddelande och att man alltid är klädd och utrustad så man klarar en övernattning där man befinner sig.

För går man vilse eller skadar sig så man inte kan förflytta sig så blir man i de flesta fall hittad rätt snabbt om folk vet var man är.

Skadar man sig allvarligt (medvetslös eller liknande) så spelar överlevnadskonskaperna inte så stor roll.


De flesta olyckor lär ske när folk mer eller mindre får panik. Jag minns exemplet i nån av överlevnadsböckerna om en man som fått motorstopp på vintern. Dåligt klädd tvingas han överge bilen och bryter sig in i en sommarstuga där det finns både konserver, ved och tändstickor. Han hittas ihjälfrusen 50 meter från stugan...

Kan man istället tänka "Jahopp, verkar som vi får stanna här över natten" så klarar man sig nog betydligt bättre.


Jag är ju själv överlevnadsintresserad men inser ju själv att det i det stora är väldigt mycket "kuriosa".

Alltså, då får vi hoppas att färdmeddelandet inte gäller för en treveckorstur och att skadan inträffar efter tre dygn utan efter två och en halv vecka. Annars hittas du inte särskilt snabbt.

Varför inträder paniken? En bidragande orsak är nog att personen inte vet hur den ska bete sig. Med kunskaper om överlevnad minskar den risken; psykologiskt viktigt.

Raskesven

 

[mipert]

Kul med lite "input".

Jag ser många fördelar med att ha en kunskap om överlevnad (handbok överlevnad-stilen menar jag då).

1. Kunskapen kan faktiskt rädda liv. Sannolikheten att det drabbar mig är liten men flygplan kraschar faktiskt i Kanadas vildmark. (Förresten, under en bussresa genom USA 1991 var det sååå nära att vi blev fast i Klippiga bergen under en snöstorm. Nu hann bussen stanna (på grund av fel på en broms) på en truckstop där vi blev sittande i elva timmar innan servicebil kunde komma fram.)

2. Det är en trevlig hobby, bättre än att fågelskåda enligt mig.

3. Kunskaper om ätliga växter (samt medicin) gör att jag börjat använda vissa växter i matlagningen hemma. Svinmålla och groblad som exempel.

4. Kriget är långt borta. Men så sade de förmodligen 1922 också. Möjligheten finns att min familj måste fly in i de dalsländska skogarna under ett sammanbrott av samhället som vi känner det. Se punkt 1.

5. Jag får en kontakt med forna tider när jag trampar runt i skogen. Jag kan se var de förmodligen skulle slagit läger och hittar växter som var del av deras kost. Lite svindlande känsla...

6. Barnet i mig gillar att leka indian eller snubbe med röd basker långt bakom fiendens linjer. 43 år av liv har inte tagit det ur mig...

 

[sajberjohan]

Med alla de oändligt många senarie som kan ske tycker jag nog att det påståendet faller bort ganska snabbt! Kan som exempel ta den före detta utbildade Marinsoldat som föll ner i en ravin i USA eller Canada (kommer inte ihåg) och blev alvarligt skadad. Han bröt bägge benen eller om det var bäckenet, i vilket fall så kunde han inte gå. Det rann en liten bäck i ravinen som han låg brevid och kunde dricka. Han hade haft överlevnadsutbildning i militären och viste att den lav som växte där nere kunde man äta, vilket han också gjorde. Han hittades efter 5 veckor och klarade sig.

Jag tror nog han tyckte sina överlevnadskunskaper var mycket viktiga!

/mattias

Läste en annan historia om en amerikansk f.d. soldat som var välutbildad och därför van att inte be om hjälp eller ta emot hjälp. Han drunknade istället...

Om du inte redan gjort så skulle jag rekommendera att läsa "Deep Survival" där man får en helt annan syn på överlevnad och där man fokuserar mer på psyket oc varför vissa överlever istället för den praktiska kunskapen.

Överlevnaden start egentligen redan hemma innan du ger dig iväg, knacka på hos grannen och meddela att du ska ut och fisk/jaga/frilufsa coh vart du kommer befinna dig och sen meddela att du är tillbaka. Samma sak på en 1 veckas fjällvandring, Skulle du vara ensam och råka skada dig och ha maximal otur att behöva ligga där och vänta på hjälp så är det mest se till att du håller torr, varm och får i dig vätska.

Vet att en äldre herre i Värmland som fortfarande saknas efter att ha åkt ut med traktorn för att hugga en julgran, han är ännu inte återfunnen. Ett meddelande til grannen hade gjort att ett eftersök varit igång på ett tidigt stadium och mannen kanske blivit återfunnen. Men nu är han inte ens återfunnen....

 

[nermander]

Kan som exempel ta den före detta utbildade Marinsoldat som föll ner i en ravin i USA eller Canada (kommer inte ihåg) och blev alvarligt skadad. Han bröt bägge benen eller om det var bäckenet, i vilket fall så kunde han inte gå. Det rann en liten bäck i ravinen som han låg brevid och kunde dricka. Han hade haft överlevnadsutbildning i militären och viste att den lav som växte där nere kunde man äta, vilket han också gjorde. Han hittades efter 5 veckor och klarade sig.

Visst, det går alltid att hitta enstaka exempel. Men frågan är ju om han hade dött om han inte vetat att man kunde äta den där laven? Och hur hade hans överlevnadskunskaper hjälp om inte bäcken funnits där?

 

[nermander]

Alltså, då får vi hoppas att färdmeddelandet inte gäller för en treveckorstur och att skadan inträffar efter tre dygn utan efter två och en halv vecka. Annars hittas du inte särskilt snabbt.

Ursäkta mig, jag trodde vi pratade om svampplockare och liknande.

Varför inträder paniken? En bidragande orsak är nog att personen inte vet hur den ska bete sig. Med kunskaper om överlevnad minskar den risken; psykologiskt viktigt.

Här har vi en språkförbistring tror jag. Eller en definitionsfråga.

Överlevnadskunskaper för mig handlar om att klara sig när man blivit av med sin mat och utrustning. Veta vilka växter som går att äta, hur man renar tveksamt vatten etc.

För de allra flesta som går vilse eller liknande är det inte alls aktuellt. Det enda de behöver veta är hur man är rätt klädd så man klarar att övernatta sittandes under en gran utan att frysa ihjäl. Och det räknar inte jag som överlevnadskunskaper.

 

[seobserver]

Deep Survival är synnerligen läsvärd.
En bekannt till mig blev påkört på natten ute på landet. Han vaknade i terrängen med bruten rygg. Kröp 2,5km hem, kratsade på dörren och blev körd till sjukhus, lappad och lagad.
En som jag känner till tog emot ett hagelskott på ca 3m avstånd, bröskorgen trycktes in i lungsäcken. Han kröp över 500 m till närmaste bebodda hus, upp på förstubron, krafsade på dörren och blev räddad.
Vilja handlar det här om.
Motsatsen är de vittnen till eldstrider som oträffade fallit omkull livlösa utan hål i pälsen....
Vi fick som unga lära oss att sålänge som hålet inte var igenfyllt skulle man kämpa....
Men att svälta för sakens skull, frysa för densamma när Sverige inte är bredare än vad det är och nästan överallt ligger bebyggelsen inom 3-5mil. Där räcker Gott mod och en chokladkaka samt viljan att gå. Men givetvis underlättar det om man går åt rätt håll och inte blöter ner sig på vägen.
Vi har sett att ensam, skadad ute i vinterlandskapet kan det lätt bli läge.
Själv tror jag att förbruka energin på nonsens är obra. Tyvärr lärs mycket nonsens ut.
//J

 

[sajberjohan]

Överlevnadskunskaper för mig handlar om att klara sig när man blivit av med sin mat och utrustning. Veta vilka växter som går att äta, hur man renar tveksamt vatten etc.

Perosnligen tycker jag det mer klassas som enkelt friluftsliv/bushcraft/uteliv eller vad man vill kalla det. Att helt enkelt utöva ett friluftsliv som är närmre naturen och där man utnyttjar naturens resurser mer och kan på så sätt leva rätt bekvämt i naturen utan att släpa med sig en massa onödig utrustning. Tror dock att vi alla har oliak syn på det med "överlevnad" för mig personligen handlar mer om att klara en nödsituation och att bli funnen/evakuerad så snabbt som möjligt.

 

[nermander]

Leva bekvämt på ätliga växter man hittar i naturen?

Om jag inte minns fel räknar överlevnadsböckerna med att det tar 2-3 timmar att plocka ihop "överlevnadsdagsbehovet" på 500 kcal. Att försöka få ihop det tiofaldiga innebär att man inte får så mycket tid över till annat.

Visst, som lite krydda och "tilltugg" kan man väl hitta på nåt, men då handlar det ju inte direkt om att leva på vad naturen ger eftersom man lika gärna skulle klara sig utan det.

 

[mipert]

Här något jag hittade om kylskador. Skall läsa i morgon.

http://www.sos.se/FULLTEXT/123/2003-123-6/2003-123-6.pdf

 

[Raskesven]

Till "naturens resurser" hör inte bara växter utan även fisk. Inte alltid att räkna med, men ofta får man något med lite kunskaper. Sådana kunskaper, och vad som behövs i form av några krokar och lite lina bör räknas in i "överlevnadskunskaper".

Raskesven

Ps: Nermander; lämnar du alltid färdmeddelande när du känner för att ut och plocka lite svamp? Ds

 

[sajberjohan]

Leva bekvämt på ätliga växter man hittar i naturen?

Om jag inte minns fel räknar överlevnadsböckerna med att det tar 2-3 timmar att plocka ihop "överlevnadsdagsbehovet" på 500 kcal. Att försöka få ihop det tiofaldiga innebär att man inte får så mycket tid över till annat.

Visst, som lite krydda och "tilltugg" kan man väl hitta på nåt, men då handlar det ju inte direkt om att leva på vad naturen ger eftersom man lika gärna skulle klara sig utan det.

Kolhydrater bär man lättast med sig i form av ris, pasta eller mos. Sen kan fisk (om man kan fånga någon) växter m.m. utgöra en fullvärdig kost. Sen handlar inte allt om att äta när man är i naturen. Att förlita sig på sia kunskaper att göra upp eld även i de värst oväder så man kan få laga sin mat och få värme från den. Eller varför inte tillaga sin fisk i en kokgrop eller baka brödet i askan. Det handlar inte bara om att finna mat, det handlar om att tillaga den också och att göra det utan grytor och pannor är för mig väldigt intressant. För mig handlar det inte om överlevnad utan om att leva med naturen och få vara den lite närmare utan att höra gaskök och prassliga tält. Att svälta och må halvtaskigt för att man inte fått tillräckligt med kolhydrater i sig och då förflytta sig eller lösa problem och uppgifter, sånt har jag gjort tillräckligt med.


Man kan alltd slänga ihop en 3-rätters i naturen utan större problem, denna matsedel fanns hos Fjäll-Wille som bevis på avklarad Överlevnadskurs =)
3-rätters a la Lars Fält

Förrätt
Stensöta och kärleksört

Huvudrätt
Fisk tillagad i Allöv

Efterrätt
Myror naturelle

 

[seobserver]

Leva bekvämt på ätliga växter man hittar i naturen?

Om jag inte minns fel räknar överlevnadsböckerna med att det tar 2-3 timmar att plocka ihop "överlevnadsdagsbehovet" på 500 kcal. Att försöka få ihop det tiofaldiga innebär att man inte får så mycket tid över till annat.

Visst, som lite krydda och "tilltugg" kan man väl hitta på nåt, men då handlar det ju inte direkt om att leva på vad naturen ger eftersom man lika gärna skulle klara sig utan det.

Jag vet inte var man hittar så mycket så snabbt men en specifierad arbetsfördelning kan man under goda förhållanden, samla in och andra tillagar det magra dagsbehovet på 4-6 timmar per dygn. Ensam blir det ett enda kostsamt näringssök....

Fiska förutom med nät och jakt är synnerligen energikrävande aktiviteter, ungefär som att leva av bär så att ekvationen blir negativ och man får ont i magen som bonus....
//J