Finns det statistik över olika "överlevnads"-scenarior? Dödsfall till exempel...

TPs: Nermander; lämnar du alltid färdmeddelande när du känner för att ut och plocka lite svamp? Ds

Nu lär jag aldrig misstas för nermander men jag lämnar färdmeddelande till min fru när jag sticker ut och cyklar en sväng.
Och då menar jag att jag anger kartrutt och beräknad tid.

Hon förtjänar att veta var jag kan ligga om jag kör vält och inte kommer hem på några timmar, med fyra små barn kan hon inte sticka ut och leta.

Jag körde vält för några år sedan i Malmö hamn och kunde blivit liggande länge om jag inte tvingat mig att cykla till en trafikerad väg, med brutna revben och punkterad lunga...
Hon visste inte var jag var (förutom att jag skulle vara borta ett par timmar).
 
Den här dödskulten som härskar i friluftskomunen är verkligen märklig

Det måste vara betydligt fler som dör i TV soffan med en öl på soffbordet allt garnerat med chipssmulor. Jämfört med hur många som dör när de är ute och plockar kantareller.

Jag vet inte om det är en gruppgrej för att hålla ovälkommna stången eller vad det är. Det kan också vara en komersiell gej typ gå min kurs annars dör du eller köp min bok annars dör du

Dock är det trist eftersom allmänheten lätt får en bild av att friluftsliv är en aktivitet för levnadströtta

Även i paddelkomunen letar man febrilt dödsfall. För något år sedan hade Motormännen en kampanj mot trafikdöden. Den väg jag brukar ta när jag skall paddla formligen kryllade av kors detta gav verkligen perspektiv

Hans Friedel
 
Mipert, vet inte om det spelar så stor roll, men det där 3x3 kan väl utökas till 3x4 med 3 liter också. Blod alltså. Eller så kanske bara det var nån värdelös korvstoppning jag kommer ihåg sen lumpen. Men jag har för mig att det ska vara 3 liter iaf. Individuella skillnader, yttre omständigheter etc...

Brukar säga det till småkusiner och lillasyster när de skurit sig iaf, då blir gråten kortvarigare! :)
 
En tanke slog mig, borde man inte ha en "De överlevandes dag" då man hedrar de som inte gått under under svamputflykten. Kanske kunde man sätta ut kors i skogen för varje skogsmulle som inte klarat "pärsen"?

Jo, jag är ironisk...


Jag kan lova att mitt föredrag kommer öka lusten att ge sig ut även under besvärliga väderleksförhållanden. Vet man att det inte krävs avancerad utrustning och specialiserade jakttekniker för att klara sig om man mot förmodan tvingas övernatta en regnig höstnatt i skogen tror jag man också klarar övernattningen bättre.

Jag tänker inte få någon att tro att stora knivar och specialdesignade metallaskar är ett måste för att mormor skall komma hem levande från promenaden med väninnorna.

Typ.
 
Sid. 14 - 15 i den PDF jag tidigare länkade till ger siffror på hur många som dör på grund av kylskador i Sverige. Hittills ger jag tummen upp för skriften, skall skriva ut den i morgon och läsa resten under toalettbesöket klockan 09.25.
 
Ps: Nermander; lämnar du alltid färdmeddelande när du känner för att ut och plocka lite svamp?

Nu är jag ingen svampplockare, men om jag går ut i skogen en sväng så säger jag självklart till min sambo. Det räknas som färdmeddelanden. Hon vet ungefär vart jag ska och hur länge jag skall vara ute, om jag går vilse blir hon orolig och ordnar eftersök.

De gånger jag gått Upplandsledens två sista etapper med ungarna så har jag haft kontakt med sambon via SMS två gånger om dygnet och meddelat var vi var (och hon hade karta så hon kunde pricka av).

När vi är ute och seglar i Skärgården med scouterna har vi alltid en kontakt hemma som får information om nattplatser och planerade färdvägar ett par gånger om dygnet.

Färdmeddelande behöver inte vara krångligare än så, det handlar om att nån ska kunna larma hjälp om du hamnar i en situation där du inte kan kontakta omvärlden.


Visst, ger man sig ut ensam på en expedition på flera veckor i vildmark, utan möjlighet att kontakta civlisationen, då är det en annan femma. Men hur många gör det jämfört med hur många som ger sig ut och plockar svamp och bär?
 
mipert;347074............ Jag tänker inte få någon att tro att stora knivar och specialdesignade metallaskar är ett måste för att mormor skall komma hem levande från promenaden med väninnorna. Typ.[/QUOTE sa:
Skulle tro att det är fler som skadat sig på sina överlevnadsakskar är blivit räddade av dem.
Detsamma gäller nog för stora knivar etc.
Vi övergick till mjuka känguru "plånböcker" efter ett par illustoriska fallskador. Har kamrater som lyckats trycka in revben med hjälp av gevär, pistoler, kikare och kamror....förutom skidstavar, pjäxor cyklar och motorcyklar.
//J
 
Läste en annan historia om en amerikansk f.d. soldat som var välutbildad och därför van att inte be om hjälp eller ta emot hjälp. Han drunknade istället...

Om du inte redan gjort så skulle jag rekommendera att läsa "Deep Survival" där man får en helt annan syn på överlevnad och där man fokuserar mer på psyket oc varför vissa överlever istället för den praktiska kunskapen.

Överlevnaden start egentligen redan hemma innan du ger dig iväg, knacka på hos grannen och meddela att du ska ut och fisk/jaga/frilufsa coh vart du kommer befinna dig och sen meddela att du är tillbaka. Samma sak på en 1 veckas fjällvandring, Skulle du vara ensam och råka skada dig och ha maximal otur att behöva ligga där och vänta på hjälp så är det mest se till att du håller torr, varm och får i dig vätska.

Vet att en äldre herre i Värmland som fortfarande saknas efter att ha åkt ut med traktorn för att hugga en julgran, han är ännu inte återfunnen. Ett meddelande til grannen hade gjort att ett eftersök varit igång på ett tidigt stadium och mannen kanske blivit återfunnen. Men nu är han inte ens återfunnen....


Jodå jag har läst den. Kanske ska förklara att mitt svar handlade om överlevnadsutbildningens nytta eller inte. Människor är så otroligt olika så att om en dör i en nödsituation och en annan inte gör det är inget konstigt. Det intressanta är hur de tänkte och handlade. Den informationen kan i sin tur förhoppningsvis hjälpa andra.
/mattias
 
Visst, det går alltid att hitta enstaka exempel. Men frågan är ju om han hade dött om han inte vetat att man kunde äta den där laven? Och hur hade hans överlevnadskunskaper hjälp om inte bäcken funnits där?

Det är just de exempel (om de nu är enstaka eller inte) som gör att ditt påstående faller. Jag tycker inte man kan generallisera när det kan uppstå så oändligt många olika situationer.

Som sades då (om jag inte mins fel) så hade han förmodligen inte klarat sig utan laven. Han var dock väldigt illa däran när han hittades. Han hade ju tur i oturen att det fanns en liten bäck.

/mattias
 
Liknande trådar

Liknande trådar


Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!

Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg