Finns det nåt medel som bevisligen sänker friktionen?

[Erik Barkefors]

... fast om vi går tillbaka till ytan så gillar jag Sonax flytande hårdvax.

De jobbade mycket med att hitta en struktur/yta på Americas Cupbåtarna på 80-talet fast av redan nämnda orsak har de gått tillbaka till att vaxa/PTFE.

 

[Stuvarn]

Bra du nämner Sonax(min favorit) jag brukar själv använda Sonax Bilpolish sen deras flytande Hårdvax tror inte jag kan få en bättre(snabbare) yta
/Janne

 

[Björn T]

Lite funderingar i paradigmets utkanter – helt utan några vetenskapliga pretentioner

Kajakers form och egenskaper har utvecklats under så lång tid att jag har svårt att tänka mig några stora genombrott (bortsett från redan kända men svårbemästrade utvecklingsvägar som bärplan och sådant). Kajaker med revolutionerande former blir sällan långlivade - en och annan fördel, lite fler nackdelar på andra områden. Framsteg som när man släppte breddmåttet för tävlingskajaker är inget riktigt genombrott - bara en korkad regel som förnuftsskäl sent omsider tvingade bort. Nya material och tekniska landvinningar kommer naturligtvis att innebära en gradvis förfining av konceptet - och det finns såklart fler förkonstlade begränsningar som kan tas bort (viktkrav mm).

1. skrovets makroegenskaper: det här är tämligen välkänt. Liten våt yta ger låg friktion och en lättpaddlad kajak. Skarpa slag, tunna stävar (ökar ytan mer än volymen), kölprofiler, skädda, roder mm ökar friktionen. Volym ut i stävarna ger hög volymfördelningskoefficient och hög toppfart men ökar friktionen i lägre farter. …och så vidare…

2. skrovets mikroegenskaper: En liten mängd vatten "fastnar" på skrovet, ett laminärt underskikt som följer med kajaken. En liten bit bakom stäven börjar gränsen mellan detta och det stillastående vattnet luckras upp och ett allt bredare turbulent fält bildas. Fart handlar här om att se till att turbulensen bildas så långt bak som möjligt och omfattar så lite vattenvolym som möjligt. Välformad och slät förstäv är alltså viktigt. Däremot har vaxning ingen betydelse för mekaniken i friktionsbildningen – effekten av vax eller fin rubbing når inte utanför det laminära skiktet.

3. fysiskt struktur: det har experimenterats en hel del med strukturer - fiskfjäll, hajskinn eller svampaktigt ytskikt á la delfiner – men resultaten är inte speciellt uppmuntrande och i många fall motstridiga. Huvudskälet är sannolikt att kajaker till skillnad från alla djur är hänvisad till det sämsta tänkbara stället för fart – gränsytan mellan vatten och luft. Alla havsdjur, fiskar och fåglar dyker eller flyger så fort de har bråttom. U-båtar är de mest kostnadseffektiva fartyg som finns, sett i fart/bränsleförbrukning och distans/bränsleåtgång. Under vattnet och i luften bör skrovet se ut som en ubåt: klotformad för och akter utdragen till en spets. I gränsskiktet bör det vara spetstigt som ett spjut medan aktern kan vara bred, bärig och tvärt avklippt. Det som är bra på ena stället är katastrof på det andra. Att fiskfjällsexperimenten inte tycks komma någon vart beror sannolikt på att förbättringen i ena avseendet äts upp av försämringar i det andra. Det finns också ett par andra faktorer som spelar roll. Dessa strukturer brukar visa sig ha fördelar inom ett mycket snävt fartområde och nackdelar i alla andra. Rimligt för en lastskuta som har sin givna marschfart, men en kajak? Vidare rör sig kajaker till skillnad från fartyg så gott som alltid i grov sjögång (15 cm vågor för en kajak motsvarar kanske 4 meters sjö för ett fartyg) och de här försöken handlar om slätvatten med skrov som rör sig linjärt i strukturens optimala riktning.

4. kemisk struktur: Vattnets densitet och viskositet ingår i formler för friktion och vågbildningsmotståndet och med kemins hjälp kan man till viss del manipulera vattnets kemiska egenskaper. Vissa resultat har kunnat verifieras experimentellt (när marknadsföringsflosklerna är bortstädade), men av samma skäl som under 3 (olika krav i gränskiktet och i vattnet) är fördelarna knappt märkbara när det gäller fart. Men det är nog här man kan tänka sig ett litet genombrott – någon tiondelar per 1000 meter…

Det mest anmärkningsvärda som hänt när det gäller fart är tveklöst Flyak – som även med sin usla acceleration paddlar ifrån allt annat (inklusive K2 och K4) på distanser över några hundra meter. Men om det finns en praktisk utvecklingspotential får framtiden utvisa. Däremot är det ingen vild gissning att en sådan utveckling kommer att motarbetas med stort engagemang av företag med intressen och investeringar i traditionell teknik…

 

[Erik Barkefors]

Såg en "intressant" kanot som avvek från gängse design häromåret. Det var Little Wing 18 från Warren Light Craft. En smal vattenlinje men svällande former över vattnet var deras lösning. Prismatisk coeff enligt hemsidan 0,639 vilket är extremt. Kanske fungerar i helt platt vatten men borde bromsa när vågorna når upp till den bredare stäven (5 cm...). Kika på:
http://www.warrenlightcraft.com/specs18.html
Tror ni som jag?

När det gäller vaxning så tror jag att det har två fördelar. Dels håller det kanoten rens från smuts, som kan störa strömningen, och dels är det en psykologisk fördel att veta att man gjort "allt" för att bli snabbare!

När det gäller långsmal kanot med stor våt yta kontra en kortare med mindre våt yta har ingen lyckats övertyga mig (än) om att motståndsökningen i låga farter (<4 knop) är intressant när jag bara ligger på ca 50% av min kapacitet (gissar 10 lb) om man tar en Seayak som exempel. För mig är det intressantare vad som händer vid en bra marschfart (75% av max = 7,5 lb)) och då har fördelen av liten våt yta ätits upp av nackdel i vågbildning. Kika på jämförelsen mellan Seayak och Nelo Mosquito.

Vid 1,5 knop har de samma totalmotstånd, vid 3,0 knop börjar kurvorna separera till Mosquitons fördel. Vid 5,16 knop är vi uppe vid maxfart för en duktig motionär i Seayaken men samma kraft ger 6,00 knop i Mosquiton. Pratar vi istället om marschfart så borde den ligga på ca 4,75 respektive 5,37 knop. Allt detta om man tror på Kaper som ligger i bakgrunden.

Nu klarar jag inte av en Mosquito men även lite mindre extrema kanoter ger skillnader åt samma håll.

Källa: http://www.marinerkayaks.com/Downloads/KAUT16BWeb.zip

 

[srpp]

Såg en "intressant" kanot som avvek från gängse design häromåret. Det var Little Wing 18 från Warren Light Craft.

Jag hittar inget läsvärt när jag studsar in på Warren Light... Frågan är; vet du/någon varför de designat kajaken så... Vad vill de uppnå?

 

[Erik Barkefors]

Jag hittar inget läsvärt när jag studsar in på Warren Light... Frågan är; vet du/någon varför de designat kajaken så... Vad vill de uppnå?

Här är några citat från deras sida:
"Little Wing's long and narrow waterline, and smooth, round hull allow her to glide through the water with minimal drag."
"Little Wing's patent pending shape gives her the robust amount of stability needed to handle rough conditions. This is due to her unique combination of moderate primary stability and high secondary stability."
"Reentry is made easier in Little Wing due to the aft wings and transom. When you lie on the back wing your weight pushes it into the water, thereby increasing the kayak's overall stability and allowing for an easier reentry."
"Expedition Paddlers appreciate that Little Wing has twice as much storage space as traditional kayaks."


De försöker kombinera en lång smal vattenlinje (som ska ge fart) med en bredare överdel som ska ge stabilitet. Min känsla är att det ev. kan fungera i plattvatten men när vågorna når upp till den breda överdelen så faller konceptet och blir sämre än medelvägen. Likaså när man använder de stora stuvarna så är man nere vid den breda vattenlinjen. Hur man än vänder sig så sitter rumpan baktill ;-)

Eller som Björn T skrev att genombrotten är osannolika - "en och annan fördel, lite fler nackdelar på andra områden."

 

[Arneri]

När det gäller långsmal kanot med stor våt yta kontra en kortare med mindre våt yta har ingen lyckats övertyga mig (än) om att motståndsökningen i låga farter (<4 knop) är intressant när jag bara ligger på ca 50% av min kapacitet (gissar 10 lb) om man tar en Seayak som exempel. För mig är det intressantare vad som händer vid en bra marschfart (75% av max = 7,5 lb)) och då har fördelen av liten våt yta ätits upp av nackdel i vågbildning. Kika på jämförelsen mellan Seayak och Nelo Mosquito.

Vid 1,5 knop har de samma totalmotstånd, vid 3,0 knop börjar kurvorna separera till Mosquitons fördel. Vid 5,16 knop är vi uppe vid maxfart för en duktig motionär i Seayaken men samma kraft ger 6,00 knop i Mosquiton. Pratar vi istället om marschfart så borde den ligga på ca 4,75 respektive 5,37 knop. Allt detta om man tror på Kaper som ligger i bakgrunden.

Med 30 kg last är det väldigt sällan du kommer upp i de farter där de längre skroven har något direkt övertag.

Min Commander är snabbare på slätvatten än en Inuk, men med last och lite motvind är de lika tröga. Även med hög marschfart kommer jag ytterst sällan upp i de farter då Commandern är mer lättdriven. Jag måste upp i farter kring 11 km/h för att få ett direkt övertag.

Tror nog att det är annat än längd man skall kika på om man vill vara snabb på havet i en långfärdskajak.

Paddlade över Nämndöfjärden under en helgtur för två veckor sedan tillsammans med en Inuk kanotist som är jämnstark i racer. Vid Nämndö blåste det ca 5 m/s emot, knappast några vågor och vid fastlandet var det lä. När vi började låg vi enligt GPSen kring 7.8 km/h och på slutet 9.2 km/h. Vi körde på ungefär så hårt som vi orkade under en långtur och dåligt vintertränade. Ju mer lä vi fick desto snabbare gick det.

Till och med en Icefloe hade hängt med i de farterna.

 

[Mezzner]

Mnja, det händer att Fantomen går på gatorna som en vanlig man, men det är väl tveksamt om du oftare ser honom eller en Icefloe i över 9 km/h... Jag satsar nog på Fantomen.

 

[Arneri]

Mnja, det händer att Fantomen går på gatorna som en vanlig man, men det är väl tveksamt om du oftare ser honom eller en Icefloe i över 9 km/h... Jag satsar nog på Fantomen.

Har du testat? Jag har...

 

[Mezzner]

Nej, jag har faktiskt aldrig suttit i en Icefloe, bara hört förklenande beskrivningar av en kamrat som har... Eller förklenande är antagligen helt fel adjektiv...

Barkefors här i tråden brukar ju rasta en Icefloe också har jag förstått?

 

[Erik Barkefors]

Jo då,

jag brukar "rasta en Icefloe" och visst går det att komma över 9 km/h men då måste man tänka på Lena Philipsson - det gör ont!

Personbästa är en 13 km-vända i form av en åtta runt Jogersö och Krokholmen/Handsken (då vet Arneri...) och jag var tvungen att titta en extra gång på klockan när jag kom in för resultatet blev 9,76 km/h i snitt. Måste ha varit både medström, medvind och solen i ryggen hela vägen. Jag hade draghjälp av en flåsande snipa bakom ryggen på utsidan av Jogersö och min paddelfrekvens ökade i takt med deras motorvarv (jag höll undan...).

Men Icefloen tvärstannar ungefär där. Sen spelar det ingen roll ens om Siven sitter i - det går knappt fortare. Det ska gärna vara plattvatten också så man slipper korrigera kursen med paddeln för då tappar man snittfart direkt. Hela säsongens snitt ligger på 8,72 km/h (omräknat från knop...) men det drogs ner en bit av ryggproblem/paddelstopp under juni och juli.

Så 7,8 km/h är inga problem men 9,2 km/h förutsätter optimala yttre förhållanden och lagom energi i magen etc...

 

[Siven]

Träning

jag har sagt det förut och jag säger det igen vill man att det skall gå fortare är det bara att öka träningen. Jag har paddlat mer än ett pass om dagen i snitt året runt i 15 år därför är jag snabb.
Det är i den egna kroppen man kan hitta genombrotten och den där extra farten. Har själv aldrig vaxat eller polishat min kajak annat än för att få mer betalt vid fösäljning