Jag blir alltid lite konfunderad över den här motsättningen mellan "bråttompaddlare" och "långsampaddlare". Tycker att alltihop i grunden handlar om verkningsgrad – om att så mycket som möjligt av instoppat muskelarbete resulterar i att kajaken rör sig åt det håll man vill, och att så lite som möjligt slösas bort på att röra om i vattnet, slingra kajaken, trycka ner luft i vattnet eller slänga vatten upp i luften.
Vad man sedan använder sin muskelkraft till är såklart valfritt: hålla hög fart, paddla långt utan att anstränga sig, paddla långsamt med låg puls och stor aktionsradie eller använda spurten för att fånga surfvågor.
Då och då kommer verkningsgraden till nytta för att snabbt assistera någon annan paddlare med problem, för att snabbt ta sig över en farled eller för att ta sig fram i hård motvind.
Men inte är väl dålig paddelteknik något att kokettera med, även om man råkar föredra att paddla sakta?