Sitter och funderar.
Jag har gjort några turer ensam vintertid förr, oftast 2-4 dagar. När jag nu berättade för pappa om en tur jag planerar ensam med min hund (Vålådalen-Anaris-Lunndörren-Gåsen-Vålådalen 8 dygn) så blev han väldigt orolig, och tyckte det var dumt och farligt.
Jag förstår att det finns risker, att det kan hända saker, att man inte själv kan styra över allt. Jag förstår att det kan bli oväder, att jag kan förfrysa kroppsdelar osv.
Samtidigt känner jag mig själv helt trygg med tanken att gå på tur ensam. Jag har med mig tält, varma kläder, varm sovsäck, gott om mat, gott om bränsle till köket. Jag är van vid att gå ensam med karta och kompass, och jag följer de markerade krysslederna. Jag älskar att vara ute på tur med hunden på vintern, och det är knepigare att åka tillsammans med någon, eftersom det går fortare och lättare för den som har hunden. Jag kommer inte vara långt ut på fjället, och större delen av turen har jag gått förut, både sommar och vinter. Jag känner mig väl förberedd.
Men pappa är orolig. Han är van vid fjäll och friluftsliv, och paddlar tex mycket kajak i skärgården. Han menar på att man aldrig ska ge sig ut ensam, oavsett om det handlar om att paddla när det är kallt i vattnet, eller om det handlar om vinterfjäll.
Kanske min uppfattning om vad som är farligt förflyttas bortåt ju mer "farliga" saker jag gör? (Tycker även om tex klättring och långfärdscykling.)
Vad säger ni? Brukar ni vara ute ensamma på vintern? Brukar ni lyssna på andra människors råd, när det är personer ni bryr er om?
Jag har gjort några turer ensam vintertid förr, oftast 2-4 dagar. När jag nu berättade för pappa om en tur jag planerar ensam med min hund (Vålådalen-Anaris-Lunndörren-Gåsen-Vålådalen 8 dygn) så blev han väldigt orolig, och tyckte det var dumt och farligt.
Jag förstår att det finns risker, att det kan hända saker, att man inte själv kan styra över allt. Jag förstår att det kan bli oväder, att jag kan förfrysa kroppsdelar osv.
Samtidigt känner jag mig själv helt trygg med tanken att gå på tur ensam. Jag har med mig tält, varma kläder, varm sovsäck, gott om mat, gott om bränsle till köket. Jag är van vid att gå ensam med karta och kompass, och jag följer de markerade krysslederna. Jag älskar att vara ute på tur med hunden på vintern, och det är knepigare att åka tillsammans med någon, eftersom det går fortare och lättare för den som har hunden. Jag kommer inte vara långt ut på fjället, och större delen av turen har jag gått förut, både sommar och vinter. Jag känner mig väl förberedd.
Men pappa är orolig. Han är van vid fjäll och friluftsliv, och paddlar tex mycket kajak i skärgården. Han menar på att man aldrig ska ge sig ut ensam, oavsett om det handlar om att paddla när det är kallt i vattnet, eller om det handlar om vinterfjäll.
Kanske min uppfattning om vad som är farligt förflyttas bortåt ju mer "farliga" saker jag gör? (Tycker även om tex klättring och långfärdscykling.)
Vad säger ni? Brukar ni vara ute ensamma på vintern? Brukar ni lyssna på andra människors råd, när det är personer ni bryr er om?