Falla av med skädda

[Björn T]

Skäddans uppgift är att kompensera bort de oönskade girtendenser som vinden orsakar. Fallgirighet är ett lika stort problem i en kajak som lovgirighet (i en segelbåt är det ett värre problem än lovgirighet - egentligen är fallgirighet ett större problem i kajaker också, eftersom lovgirighet kompenseras med att luta kajaken in mot vågorna, medan fallgirighet kompenseras av lutning från vågorna - mycket olämpligt till havs).

Eftersom en stor skädda i en stor skäddaspalt tar mer plats, utsätts för större påfrestningar och orsakar mer friktion och turbulens än en liten, väljer de flesta att dimensionera skäddasystemet efter lite mindre än worst-case-design - på samma sätt som man resonerar kring uppvärmning av hus: att dimensionera för den inte helt omöjliga eventualiteten att det blir 60 grader kallt i Skåne är inte realistiskt. Den som till äventyrs paddlar med en fellastad kajak i hög fart, med packpåse på akterdäck, i 22 m/s snett bakifrån får finna sig i att få jobba lite själv för att hålla kursen.

En skädda skall se till att kajaken är neutralstyrd i de väderförhållande där de flesta paddlar - ingenting annat.

 

[kajakmicke]

Ok, jag kanske fattade lite fel: tanken är att kajaken blir neutralstyrd även när man håller en kurs med vinden snett bakifrån; man behöver alltså inte jobba mer än när man ska byta kurs? I så fall är jag med - och i så fall är jag fortfarande nöjd med min kajak :-D

 

[Björn T]

Just så. All "-girighet" innebär att kajaken vägrar går dit man vill att den skall gå - och innebär därför att man får hitta på sätt att tvinga kajaken rätt: luta kajaken åt girsidan (lyfta läknäet), luta sig bakåt eller packa tyngre i akterskeppet, trampa hårt med lovartsfoten på fotstödet, paddla långsammare, paddla osymmetriskt, fälla ner en skädda, snedställa ett roder...

Förklaring av hur det funkar i praktiken finns längre upp i tråden.

 

[calypso63]

Saker att fundera på

Vilket är bäst:
En kajak som är byggd för att gå så neutralt som möjligt utan skädda men som med skädda inte påverkas så mycket av hur man reglerar skäddan.
Eller kajak som är byggd att vara rejält lovgirig och som är helt beroende av skäddan för att fungera, men som då svarar väldigt bra åt båda hållen och kan nästan kännas som att paddla med roder.
Tror att jag föredrar den senare typen men då jag är van vid det. Har läst om kajaker som verkligen är neutrala och nästan går att paddla dit näsan pekar utan mer hjälp än lite lutning och paddel./BL

 

[Rune E]

Då skulle jag ju, som trådstartaren, behöva jobba mig trött med kantning och styrtag för att kunna hålla en kurs snett ner från vinden.

Jag har kanske varit otydlig och vill understryka att kurshållningen fungerar bra i min kajak oavsett vindriktning

Vid starka undanvindar och sjögång får jag parera med paddeln för att behålla kursen men det gäller väl alla skäddakajaker. Eller?
Upplever att styr- och bromstag är effektivare än kantning under sådana förhållanden

Rune

 

[Björn T]

Vilket är bäst:
En kajak som är byggd för att gå så neutralt som möjligt utan skädda men som med skädda inte påverkas så mycket av hur man reglerar skäddan.
Eller kajak som är byggd att vara rejält lovgirig och som är helt beroende av skäddan för att fungera, men som då svarar väldigt bra åt båda hållen och kan nästan kännas som att paddla med roder.
Tror att jag föredrar den senare typen men då jag är van vid det. Har läst om kajaker som verkligen är neutrala och nästan går att paddla dit näsan pekar utan mer hjälp än lite lutning och paddel./BL

Som konstruktör väljer man inte mellan neutral eller lovgirig kajak (i alla fall inte om man vill att kajaken skall fungera i mer än ett sammanhang). En någorlunda balanserad kajak kommer, som jag nämnde längre upp i tråden, att ligga stilla tvärs vinden. När farten ökar, börjar kajaken lova, oavsett hur den är konstruerad. En enkel förklaring finns också några kommentarer längre upp. En mera utvecklad och vetenskapligt korrekt förklaring står Marchaj för i "SEAWORTHINESS: THE FORGOTTEN FACTOR" – handlar bl a om att girpunkten förflyttas framåt i skrovet med ökande fart.

Det enda man kan göra är att bygga in en permanent skäddfunktion i skrovet (utdragen tunn akter och underskuret förskepp till exempel) för att därigenom permanent föregripa upplovningen. Metoden fungerar hyfsat, men helt rätt blir det baara i vissa kombinationer av fart, vindstyrka och -riktning. Nackdelar finns förstås också: kajaken blir rejält kursstabil och fungerar bäst på långa raka distansturer men blir rätt hopplös för den mera leklystne. Att i låg fart eller stillaliggande gira upp mot vinden blir ett hästjobb, eftersom girpunkten hamnar väldigt långt bak – det blir många meter kajak att tvinga upp mot vinden.

I viss mån kan också en kursstabil kajak upplevas som mindre lovgirig eftersom upplovningen fördröjs lite av kursstabiliteten. En lättmanövrerad kajak drar iväg mot lovart direkt, men är samtidigt lättare att styra tillbaka till sin kurs. Lite smaksak alltså...

Men i slutändan finns bara valet att kompensera upplovning med skädda eller roder, att minska farten och/eller att slita med paddel och kantning.

 

[calypso63]

Mariner Kayak

Kom på en variant till som Mariner kayaks använde. Flyttbar sits som utesluter både skädda och roder.

Text från Mariner:
Mariner kayaks are easily kept on course in conditions that are difficult for most other kayaks. The hull design, windage balance and instant trim changing capability of the sliding seat all contribute to this. This excellent tracking is not at the expense of maneuverability, as with "stiff" tracking kayaks. Many kayaks are so stiff tracking that it takes several hard strokes on one side to make a correction every time wave action pushes their long keels off course. Some designs may turn quicker than a Mariner, but most of these also require constant attention to keep on course.

 

[Björn T]

Det är en lösning Matt Broze på Mariner är ganska ensam om. Den fungerar i stort sett lika bra som en skädda, eftersom paddlaren trycker ner fören eller aktern med sin vikt beroende på placering och flyttar därmed girpunkten. Men för övrigt är konsekvenserna rätt graverande. Det kräver stor volym i sittbrunnen, ett rejält stort sittbrunnshål, knästöd (om sådana finns) på skenor och ett kapell som funmgerar även om paddlaren flyttar tre decimeter fram eller bak beroende på vindriktningen - inget av det riktigt kompatibelt med havspaddling. Dessutom innebär det att konstruktören inte kan bestämma ett korrekt flytläge på kajaken för att stämma av kompromissen mellan fart, manöverbarhet och beteende i sjögång (visserligen alltid ett lite huvudbry eftersom man inte har kontroll över hur kajaken packas - men packningen väger i alla fall oftast mindre än paddlaren).

 

[sävelycke]

Jag paddlar Hunter liksom Rune och jag tycker faktiskt att det är relativt enkelt att hålla kursen i sidvind även utan att använda skeddan .
Dels med lutning och lite rumpvrickning mot lovartsidan vid varje paddeltag på den sidan och även genom att dröja lite med paddeln som akterroder vid varje tag.
Med skeddan blir den så kursstabil att den nästan inte går att ändra kurs.
Nu har ju Huntern nästan inget som tar vinden på grund av det låga akterdäcket så den går kanske inte att jämföra med andra skäddakajaker.
Att den skulle vara fallgirig har jag inte upplevt hittills trots fullt utdragen skedda.
Det kan dock vara bekvämt att använda skeddan vid raka överfarter .
Jag har dock ännu inte fått tillfälle att testa den i lite kraftigare sjö så jag kanske får anledning att ändra uppfattning senare.
Just nu är det mest rollar jag tränar mellan isflaken och då behövs ju inte skäddan alls.

Tack ! Björn för att din hemsida förändrat min paddling så radikalt !

Anders Olsson