Den så kallade bushcraft-trenden speglar inte de göromål jag har i skogen. Jag har mycket mera nytta av en traditionell täljkniv eller möjligen en slidkniv i kolstål än de tunga knivar som säljs som överlevnads/bushcraft-knivar.
Jag tycker visserligen om stora knivar, men dom får stanna i garaget. Skall jag gå i skogen behöver jag inte en stor kniv. Jag tror att dom som vill klyva ved med kniv inte bor i tajgan. Eller i varje fall inte lärt sig skogsvett i tajgan. Utan lov från markägaren får du helt enkelt inte ta sådan ved. Vare sig den står upp eller ligger ner. Dessutom är det inte så man hittar torr ved i skogen. Dom understa torra grenarna på en tätvuxen gran tex kan brytas för hand, utan att skada trädet. Törstubbe (urgamla rester från en tall) behöver man bara lite av för att få fart på elden. Lämna kvar stubben till nästa gång! Några få spån är vad man behöver. Näver tar man inte från ett levande träd, och inte mer än man förbrukar på en gång. Det skall inte synas att jag varit på platsen. Så kallad batoning är inte något jag skulle utsätta en kniv för. Oavsett hur stabil kniven är. Den egg jag med möda slipar på kniven är helt enkelt inte tålig nog att klara av att gå igenom vresig ved med kvistar med sådana metoder. Däremot täljer den mycket bra. För att göra upp eld i tajgan behövs en vass kniv, en ask solstickor och kunskap. Inte snören, machetes, drillbågar, Rambostickor (kallas ibland felaktigt eldstål) och oljedränkta bommullstussar.
Fällknivens F1 i all ära, men det är inte mitt val för en skogstur. Behövde jag skära ut en bit aluminium ur en flygplanskropp, var läget ett annat.
/John