Alltså, jag håller egentligen på sätt och vis med David. Jag skulle föredra att Everest fick vara just så svårtillgängligt och utmanande som det en gång var.
Men jag har två invändningar, en principiell och en praktisk:
Den principiella handlar om med vilken rätt jag, David eller någon annan i den här tråden sätter spelreglerna för en bergstopp mellan Nepal och Kina? Vi skulle ju aldrig acceptera att byråkrater i Katmandu eller Peking förbjuder motorbåtstrafik i stockholms skärgård, eller bestämmer att riktiga kajaker endast får ha skädda, inte roder.
Det finns faktiskt människor för vilka dom här frågorna handlar om vardagliga levnadsvillkor, inte om sportslig etik. Deras åsikter väger oändligt mycket tyngre än våra.
Den praktiska handlar om att puristerna är i hopplös minoritet. Jag vet att David brinner för sportsligt rena bestigningar av Everest, Full respekt för den som brinner för en fråga och kämpat mot hopplösa odds, men jag ser den kampen som just hopplös. Turisterna är för många och för välbeställda. Money talks.
En fortsatt kamp mot nedskräpning på berget kan lyckas.
En kamp för mänskligare villkor för sherpas och annan lokal arbetskraft har en chans att ledan någonvart.
Men en kamp för ett sportsligt rent Everest? Nä. Tyvärr.