Everest base camp?

Hej!

Jag har fått förslaget att följa med på den vad jag förmodar underbara vandringen till Everest basecamp. Det handlar om en guidad tur med sherpa och boende fixat på förhand så det är väl kanske inte så "hard core" som många här skulle föredra :)

Min fundering är dock följande: jag har aldrig genomfört någon form av vandring i fjäll, skog eller dyl med packning och kängor (Lumpen är dock gjord för 10 år sedan) hur är det att ge sig iväg på en sådan här vandring med det i bakhuvudet? jag är inte vältränad men har för ett tag sedan tagit tag i det och gymmar nu fyra dagar vecka osv.

Vandringen är tänkt att gå av staplen i slutet på året. så vad tycker/tror ni är det galenskap att ge sig iväg på detta utan mer erfarenhet och kunskap?
 
Hej Tobias!

Jag har ganska nyligen varit iväg på en sådan tur du beskriver, och även om jag inte vet dina förutsättningar mer än vad du själv skriver så tror jag att det finns gott om folk som har det ungefär som du. Och som ger sig iväg på en resa med ett trekkingföretag. Den erfarenhet som du saknar kommer din guide att hjälpa dig att få. En bra sak är förstås att läsa om andras vandringar i området så att du har viss kunskap i förväg. En resa blir alltid mer givande då.

Vandringen till Everest BC är mer att likna vid en stugtur på Kungsleden är en fjällvandring. Men istället för stugor går man genom små byar med enkla hotell och restauranger. Det mesta av din packning kommer du själv inte att bära (om ni har beställt en sådan resa vill säga) utan s k porters.

Det som gör det ansträngande är höjdskillnaderna och den allmänt höga nivån. Men är du frisk så ska det gå. Viktigt är dock att ta det lugnt och lyssna på sin kropp. Den som är vältränad har det förstås i genomsnitt lättare än den som inte är det. Och en viktig sak till: Om det inte känns bra att gå ända fram till BC, så avstå. Bättre att vända i tid än att forslas till sjukhus i helikopter. Det är inte galenskap att som du vilja gå Everest trek, men när du väl är där så ska du se till att bete dig klokt och lyssna på din guide. Jag ser inget som skulle hindra dig från att åka dit. :)

Jag har skrivit om min resa på min blogg, första avsnittet här:
www.utsidan.se/blogs/fowwe/resa-till-nepal-del-1-2.htm

Jag skrev även några blogginlägg inför förberedelserna i oktober 2011. Dessutom finns det en hel del artiklar som andra resenärer har skrivit här på Utsidan om denna sträcka, se om du kan söka upp dem.

Lycka till!
/Hans
 
Varför skall man klippa bort när hon inte klarar av att prata rent längre. Har själv inte vandrat på hög höjd men den bild man får är att man går omkring har ont i huvudet eller är orolig vad som skall hända. Det är säkert vackert att vara där men av det lilla jag sett så känns det konstigt att gå omkring med ont i huvudet, ha folk som bär ens grejer, toaletter som ingen frivilligt vill gå på, käka tråkig mat, bo i iskalla dragiga stugor, dricka vatten med florsmak plus att det är så mycket folk på stigarna. Ibland verkar det viktigaste vara att bevisa att man klarar av det vilket inte är min grej och känns som en tråkig form av friluftsliv som dels är rel dyrt och kräver lång resa

Rätta mig om jag har fel... och smaken är väl som baken...
 
Lägg till löpning på schemat också några gånger i veckan så går det lättare. Helst med lite lutning men det kan du träna dig fram till över tid om du är väldigt otränad.

På så sätt kommer dina benmuskler att vänja sig vid den typ av ansträngning som du kommer få känna på under vandringen. Det är mycket upp och ner i floddalarna under vandringen. Vandringen upp till Namche Bazaar är nog den del jag upplevde som jobbigast.

Klarar du höjden och undviker att dricka obehandlat vatten så fixar du det.
 
Varför skall man klippa bort när hon inte klarar av att prata rent längre. Har själv inte vandrat på hög höjd men den bild man får är att man går omkring har ont i huvudet eller är orolig vad som skall hända. Det är säkert vackert att vara där men av det lilla jag sett så känns det konstigt att gå omkring med ont i huvudet, ha folk som bär ens grejer, toaletter som ingen frivilligt vill gå på, käka tråkig mat, bo i iskalla dragiga stugor, dricka vatten med florsmak plus att det är så mycket folk på stigarna. Ibland verkar det viktigaste vara att bevisa att man klarar av det vilket inte är min grej och känns som en tråkig form av friluftsliv som dels är rel dyrt och kräver lång resa

Rätta mig om jag har fel... och smaken är väl som baken...

Jag tolkar ditt inlägg som att du tycker det är en ganska bortkastad resa? vill som sagt poängtera att jag inte har bestämt mig för att åka utan funderar konstant på det.

Så att höra olika åsikter är alltid bra!

Ska kika på klippet när jag kommer hem från jobbet ikväll också.
 
Jag har inte varit där men läst lite berättelser och sett filmen ovan och folk verkar få en kick av att komma upp på höjden och se utsikten. Eftersom det är en kostsam resa i pengar och tid bör man nog vara tydlig vad man vill ha ut av den

I min värld så drar jag hellre till nylagda isar på Runn tid 2 timmar budget 200 kronor och sedan käkar god mat på en restaurang och åker hem och badar i ett badkar...

Men jag har ändrat mig förut...
 
Jag har inte varit där men läst lite berättelser och sett filmen ovan och folk verkar få en kick av att komma upp på höjden och se utsikten. Eftersom det är en kostsam resa i pengar och tid bör man nog vara tydlig vad man vill ha ut av den.

Om man åker upp för "kickens" skull tycker jag att man är alldeles för begränsad. Men jag tror som du att en del lite oreflekterat har det som målsättning. Men landet, kulturen och folket är en mycket större upplevelse än så. Och naturligtvis scenerierna i bergen. Himalaya är ju inget man lämnar opåverkad, det är verkligen storslaget.

Att läsa, se filmer och förbereda sig gör upplevelsen mycket rikare. Och kanske en och annan under planeringens gång inser att det inte var rätt för just dem. Men jag och mina två vänner hade en mycket fin tid. Visserligen med en del strul och problem, men inte värre än att vi kunde njuta av hela resan.
 
Lägg till löpning på schemat också några gånger i veckan så går det lättare. Helst med lite lutning men det kan du träna dig fram till över tid om du är väldigt otränad.

På så sätt kommer dina benmuskler att vänja sig vid den typ av ansträngning som du kommer få känna på under vandringen. Det är mycket upp och ner i floddalarna under vandringen. Vandringen upp till Namche Bazaar är nog den del jag upplevde som jobbigast.

Klarar du höjden och undviker att dricka obehandlat vatten så fixar du det.

Instämmer, detta är bra råd!
 
Om man åker upp för "kickens" skull tycker jag att man är alldeles för begränsad. Men jag tror som du att en del lite oreflekterat har det som målsättning. Men landet, kulturen och folket är en mycket större upplevelse än så. Och naturligtvis scenerierna i bergen. Himalaya är ju inget man lämnar opåverkad, det är verkligen storslaget.

Att läsa, se filmer och förbereda sig gör upplevelsen mycket rikare. Och kanske en och annan under planeringens gång inser att det inte var rätt för just dem. Men jag och mina två vänner hade en mycket fin tid. Visserligen med en del strul och problem, men inte värre än att vi kunde njuta av hela resan.


Fråga Hans du verkar vandra en del i Svenska fjällen kommer du att utforska fler platser i Nepal eller blir det tillbaka till svenska trakter framöver eller har du fått blodad tand att vandra runt på andra ställen i världen dvs. hur påverkades du av den senaste resan..?!?!
 
Liknande trådar

Liknande trådar


Njutvandringar att längta till

Platåberget Billingens unika natur och fina vandringsleder lockar vandringsentusiaster året om.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg