"Barfota" för mig handlar inte bara, eller ens främst, om tunna sulor, utan om hur foten arbetar / hindras att arbeta på ett naturligt sätt.
I den bästa av världar skulle ju inte "barfota" behöva "upptäckas" och bli en komersiell trend. Alla skor skulle formas efter "barfotagång", med fjädrande rull bakifrån och fram genom steget och spretande, fjädrande tår i frånskjutet. Men nej, vi trycker ihop våra tår i konstigt formade skospetsar, hissar upp våra hälar och förstyvar våra sulor, så varken rullet eller spretet får någon chans. För att inte tala om markkontakten och balansen. I sådana skor
måste man gå/springa med hela foten som en okänslig klump med passiva tår. Inte konstigt då att man i det läget behöver styvare och styvare skaft som vriststöd, och högre och högre uppbyggnad undet fotsulan för att dämpa de stumma stegisättningarna. Vilket gör fötterna till ännu stummare och vrickningsbenägna klumpar... och så vidare.
Medan vi håller på, får vi som bonus stortån inåtknäckt, för t o m de bredaste skor har, perverst nog, rundad insida!
Observera att jag inte alls talar om modeskor, utan om sådana som sägs vara gjorda för just det de försvårar - löpning, vandring etc.
På 70-talet fanns en kort tid Doc's - ett märke för löparskor som just byggde på tanken om de spretande tårna. De var smala vid vristen, breda och tvärhuggna vid tårna, och - viktigt - med insidan helt rak ända ut i stortåspetsen. Sulan var lika tjock (eller tunn) i hälen som under tårna. Detta var enda perioden i mitt liv, som jag tyckte det var roligt att springa. Jag förbättrade mina tider utan att anstränga mig och slutade få ont i knäna.
Men Doc's finns ej mera, och i stort sett alla alla sport- och vandrarskor att räkna med byggs på fotfientliga sulor från ett fåtal globala tillverkare (vibram, skywalk).
Så jag får fortsätta mitt livslånga krig mot vår kulturs sätt att misshandla våra fötter. För stan hittar jag ännu ibland "foträta" skor i Tyskland, men även de har oftast låtit sig påverkas av modet och knäckt in sina stortåsidor, fast de ser "breda" ut. Till vandring har jag att välja på att plåga mig eller specialbeställa. Till löpning bara plåga mig.
Därför är det ändå kul med "barfota"-trenden, men den tar s a s tag bara i ena halvan av problemet. Den dagen det finns ankfotsformade, klacklösa vandrarkängor att köpa i affären, vet jag att vi har vunnit
.
