Erfarenhet av barfotaliknande hiking?

[origo]

Förra året vandrade jag Kungsleden från Saltoluokta till Kvikkjokk. Det var i Juni (mycket mygg vid den tiden för övrigt!). Jag gick hela vägen i ett par RunAmoc. Det gick helt utan problem, inga skador, inte ens antydan till skavsår. Den stora fördelen som jag ser det är att skorna är väldigt luftiga och fötterna håller sig svala och mår mycket bra. Dom jag har är rymliga och rejält breda. Jag får plats med ett par tunna strumpor + ett par goretex sockor som värmer bra när det regnar konstant. Annars tror jag att ett par tunna neopren sockor skulle fungera ännu bättre, speciellt om man behöver vada någonstans. Det återstår att prova i framtiden. Nackdelen med dom här skorna är att man måste vara uppmärksam var man går, speciellt om det är stenigt. Man vill absolut inte trampa på en spetsig sten. Dom här är gjorda i mjukt läder, kanske inte det bästa materialet om det är riktigt blött. Men mycket mjukt och skönt annars.

Vivo barefoot, eller vad dom nu heter exakt, har jag testat en gång. Efter tre kilometer hade jag skavsår, på båda fötterna, både vid en tå på vardera fot plus ovanför hälen vid bakkappan. Sådana plastskor passar definitivt inte mina ankfötter iaf.

Jag har också testat att vandra i ett par Keen sandaler och det fungerade också mycket bra. Svala och sköna, torkar snabbt. Men nackdelen att det ramlar in mycket skräp när man går i skogen, fast det ramlar ut lätt också förstås.

Ett litet råd är att fötterna behöver vänjas och tränas en längre tid innan man ger sig på en längre vandring med packning. Jag hade gått ca ett år varje dag med minimalistskor innan fjällvandringen. Men idag tycker jag att "vanliga" skor känns som ett par pjäxor att gå i, stela och tunga ;-)

 

[sladdis]

Att vandra i orienteringsskor eller terrängskor går utmärkt så länge terrängen tillåter. Snö och blöt mark brukar vara trist i längden, liksom skrubbsår på anklarna. Håller man sig på lättare terräng och stigar brukar det fungera bättre enligt min erfarenhet.

Vet inte varför jag skulle köpa specialskor som kallas bare foot running shoes..? Känns mer som marknadsföring.

...ol-skor har tunna sulor som du efterlyser och utbudet verkar vara betydligt större...

//J

Mja, jag är av en lite annan uppfattning.

Om vi börjar med Orienteringsskorna: Jag har sprungit lite i orienteringskor. Orienteringskor har höga aggresiva dubbar för att ge bra bett i terrängen. De har även smal sula för att inte vrida foten i ojämn terräng. Alla orienteringskor har lite-lite uppbyggnad/dämpning. Vissa lite mer andra mindre. Ihop med smal sula bidrar det till vingel på hårdare underlag, särskilt med mer vikt från ryggsäck. Det funkar ruggigt bra för löpning i mjuk skogsterräng, men alla orienterare vet att på stenhällar, hårda stigar o asfaltspassager blir det lite vingligt, oprecist och flytande känsla. En tradeoff man får leva med. Än värre blir det om du adderar en tung ryggsäck.

Terrängskorna: Här är det vilda västern, en terrängsko kan vara precis alltifrån ett par "allrounda"orienteringskor till ett par vanliga joggingskor med grövre sula. Omöjligt att definiera. Vissa modeller med låg profil, låg våtvikt och dubbar som inte är för höga och aggresiva funkar nog rimligt att vandra i, de flesta är inge vidare. De blir bara svampiga som joggingskor med adderad ryggsäcksvikt.

Om man vandrar mestadels mjuka och utpräglat halkiga underlag kan terrängskor och möjligen ett par mindre extrema orienteringskor kanske ha fördelar, men det är för mig ett snävt fördelsområde.

Barfotaskorna är mycket tryggare ur vrickningssynpunkt än terräng o orienteringskor. Summerar jag alla fördelar och nackdelar för vandring så ser jag inte orienteringskorna som något alternativ för vandring, vissa terrängskor kan vara ett alternativ, men barfota skor och kängor vinner över övriga alternativ fast på helt olika vis.

...fast helst vill jag som sagt ha en känga som idag inte finns... men som inte borde vara svår att tillverka.. :-(

(Förövrigt håller jag helt med om att barfotaskor kräver tillvänjning och träning för att kroppen ska kunna dra nytta och må bra av dom. Dom är ingen quickfix vare sig för vandring eller löpning. man får ge det träning som med precis allt annat.)

 

[joru]

Mja, jag är av en lite annan uppfattning.

Om vi börjar med Orienteringsskorna: Jag har sprungit lite i orienteringskor. Orienteringskor har höga aggresiva dubbar för att ge bra bett i terrängen. De har även smal sula för att inte vrida foten i ojämn terräng. Alla orienteringskor har lite-lite uppbyggnad/dämpning. Vissa lite mer andra mindre. Ihop med smal sula bidrar det till vingel på hårdare underlag, särskilt med mer vikt från ryggsäck. Det funkar ruggigt bra för löpning i mjuk skogsterräng, men alla orienterare vet att på stenhällar, hårda stigar o asfaltspassager blir det lite vingligt, oprecist och flytande känsla. En tradeoff man får leva med. Än värre blir det om du adderar en tung ryggsäck.

Terrängskorna: Här är det vilda västern, en terrängsko kan vara precis alltifrån ett par "allrounda"orienteringskor till ett par vanliga joggingskor med grövre sula. Omöjligt att definiera. Vissa modeller med låg profil, låg våtvikt och dubbar som inte är för höga och aggresiva funkar nog rimligt att vandra i, de flesta är inge vidare. De blir bara svampiga som joggingskor med adderad ryggsäcksvikt.

Om man vandrar mestadels mjuka och utpräglat halkiga underlag kan terrängskor och möjligen ett par mindre extrema orienteringskor kanske ha fördelar, men det är för mig ett snävt fördelsområde.

Barfotaskorna är mycket tryggare ur vrickningssynpunkt än terräng o orienteringskor. Summerar jag alla fördelar och nackdelar för vandring så ser jag inte orienteringskorna som något alternativ för vandring, vissa terrängskor kan vara ett alternativ, men barfota skor och kängor vinner över övriga alternativ fast på helt olika vis.

...fast helst vill jag som sagt ha en känga som idag inte finns... men som inte borde vara svår att tillverka.. :-(

(Förövrigt håller jag helt med om att barfotaskor kräver tillvänjning och träning för att kroppen ska kunna dra nytta och må bra av dom. Dom är ingen quickfix vare sig för vandring eller löpning. man får ge det träning som med precis allt annat.)

Tycker nog att det finns orienteringsskor som är ganska klockrena idag, modellerna med hårda dobbar och smala sulor är ett segment av flera. Det jag uppskattar är tunnare sula med mindre utpräglad häl och material som tål slitage och fukt.

För mig har både ol-skor och vissa terrängskor funkat perfekt på vandring med både lätt och tung packning. Mitt "problem" brukar vara att hitta tillräckligt breda skor till mina ankfötter...

...ang kängor så finns en intressant dojja här, vet inte mkt om den men den ser fin ut och borde vara skön att bära eftersom den är lätt och i läder...

http://www.raymears.com/Bushcraft_Product/544-Rogue-RB-2-Light-Trail-Boots/

//J

 

[sladdis]

...ang kängor så finns en intressant dojja här, vet inte mkt om den men den ser fin ut och borde vara skön att bära eftersom den är lätt och i läder...

http://www.raymears.com/Bushcraft_Product/544-Rogue-RB-2-Light-Trail-Boots/

//J

De såg visserligen fina ut, men lätta? 2,15 kg enligt länken... Jisses, det är ju snortungt! Visserligen för ett par strl10, men ett par Lundhags ranger mid i strl 8 väger strax under 1,4 kg och det är ju ändå en standardmässig känga utan särskillt lättviktiga ambitioner.

 

[joru]

De såg visserligen fina ut, men lätta? 2,15 kg enligt länken... Jisses, det är ju snortungt! Visserligen för ett par strl10, men ett par Lundhags ranger mid i strl 8 väger strax under 1,4 kg och det är ju ändå en standardmässig känga utan särskillt lättviktiga ambitioner.

2.15..? Det verkar ju inte vara möjligt ens. Troligen knas. Mina Nokia vintergummistövlar är i så fall lättare...Det är ju bara läder, en rätt enkel sula och lite skosnören.

//J

 

[thureb]

På önskelistan:
Snälla kängfabrikanter, kan ni inte jobba på tunnare sulprofil med mindre rise från tå till häl? 8-10 mm rise är ok, men flera cm som det är på de flesta bygger bara in instabilitet, rent vansinne.. Snällasnälla (om jag ber riktigt snällt ?)!
Gärna efter Lundhags koncept med tålig nederdel i cellgummi o läderöverdel och som skalkänga så man kan torka ut "stoppningen" (strumporna) under natten. Har ett par Lundhags Ranger mid som jag gillar på alla punkter utom att det är för tjock sula och för häftig rise till hälen, det blir bara vridpåkänningar och vingligt. Ser ingen nytta alls med att gå med styltor på fötterna. Tyvärr är andra moderna kängor lika höga (de jag kännt på iallafall), så tillsvidare får de duga när barfotaskorna av olika skäl känns olämpliga.

Har ett par gamla Lundhagare med riktigt låg klack som jag använde till långfärdsskridsko på 80-talet. Kan du inte beställa ett par lundhagare med låg klack?

Thure

 

[Smogz]

Precis det tänkte jag också, varför inte prata med Lundhags som verkar göra grejer lite på beställning.

Dom borde väl kunna leverera en sko utan klack. Dock får man ju inte den där barfotakänslan i en lundhagskänga. Med en utan klack kan du ju få ner hälen, men hela tanken är väl att foten skall få röra sig så barfotalikt som möjligt och det borde ju rimligtvis vara rätt omöjligt i en lundhagskänga, med eller utan klack.

 

[seobserver]

I min ungdom fanns Brownings Lightweight mjuka, mokasinskurna och lätta kängor, här förde bl a Widfors vapen dem fram på 70-talet, ersättarna köpte ego där. Numera står de inte att finna tyvärr.
Har någon ett tipps motages det tacksamt.

Har gått i orienteringsskor och vanliga Rockport Walkmen, fungerar väl men ris och steskrammel gör att damasker kan bättre skydda anklarna.

I MÖ prövade vi att gå i sandaler, men de var mindre lämpliga i grusöknen. Ökenkängor av engelsk och österrikisk modell fungerade bättre i praktiken.

 

[Kvarnträsk]

Bison Bushcraft i UK har lätta skinnskor med låg eller ingen klack, sugen på ett par klacklösa Bushcraft Boots själv, http://www.bisonbushcraft.co.uk/page27/page27.html

Annars kan man ju höra med skomakaren om att sula om skor man redan har.
Jag har ett par gamla randsydda skor, typ näbbkängor fast utan näbb, som skomakaren skar loss gamla slitsulan med klack och limmade på en 5mm gummisula utan klack, de är mina favoritskor efter det.

 

[joru]

Bison Bushcraft i UK har lätta skinnskor med låg eller ingen klack, sugen på ett par klacklösa Bushcraft Boots själv, http://www.bisonbushcraft.co.uk/page27/page27.html

Annars kan man ju höra med skomakaren om att sula om skor man redan har.
Jag har ett par gamla randsydda skor, typ näbbkängor fast utan näbb, som skomakaren skar loss gamla slitsulan med klack och limmade på en 5mm gummisula utan klack, de är mina favoritskor efter det.

Kero gör fina blötnäbbar. http://www.kero.se/shop/products/product/show/bloetnaebb/

Har själv långt gångna funderingar på att ersätta terrängskorna med sådana på turer där jag inte bär kängor. Mindre skrubb på anklarna.

...hållbarheten oklar dock...kanske får undertecknad lov att bli försöksfarbror...

//J

 

[jamo]

Om sportsandaler kan räknas som barfotaliknande, vilket väl är gränspuck, så har jag använt det rätt mycket förr om åren när jag fjäll/berg/alpvandrade mera. Gärna varianter som skyddar tån. Tyckte det fungerade helt ok så länge ryggsäcken är lätt, gärna under 10 kilo. Och så så länge terrängen inte blir riktigt bökig; vassa stenblock, vassa risbuskage, massa lera etc. Var i Sarek i somras för första gången och tyckte jag "tog i" med lätta, låga, vandringskängor men jag längtade efter rejälare doningar typ högskaftade Lundhags.

 

[Kvarnträsk]

Kero tar en 300:- extra för måttanpassade blötnäbbar med klacklös tunn gummisula.

Vidare finns rena mockasiner utan gummisula, jag kom över ett par Carl Dyers Rendezvous-mocs med dubbel skinnsula för en hyfsad peng för nått år sen. Underbara att gå i i skogsterräng, Dock inget jag skulle vilja slita på på asfalt...
http://www.carldyers.com/

Som ni märker har jag snöat in en del på barfota/klacklös-konceptet=D, har även två par Fivefingers.