Ensamövningar och att lita på telefon

[MarkusF]

Generellt kan jag också hålla med om att det är säkrare att vara två. Men i en specifikt situation kan det faktum att man kollar var kamraten är istället för att koncentrera sig 100% på sin egen situation leda till att man t.ex. kapsejsar i en kajak. Ungefär som att en flytväst (läs räddningsväst)i båt faktiskt kan bidra till att man ramlar överbord pga. minskad rörlighet.

Kanske lite långsökt resonemang, kanske, men sant i vissa situationer.

 

[Teknikern]

Att välja bort tex. paddling bara för att jag numera är för stel och "krockskadad" för att ta mig upp i en ordinär havskajak (även med hjälp) har aldrig fallit mig in, jag bytte Lookshan mot en Hobie sit-on-top istället och är mera ute på vattnet än någonsin tidigare vilket kroppen tycker om. Det är inte bara omständigheterna som gör det mindre eller mera säkert med aktiviteterna, redskapen måste också passa användaren Ingen kedja är ju starkare än sin svagaste länk.

 

[Teknikern]

Ungefär som att en flytväst (läs räddningsväst)i båt faktiskt kan bidra till att man ramlar överbord pga. minskad rörlighet.

.

Jag upplever det iallafall ungefär likadant och ger mig aldrig ut utan torrdräkt med lagom mycket "stoppning" under, just för att jag inte tar mig upp igen med flytvästen påtagen. Efter ett halvt liv på, i och under vattnet vet iallafall jag vad som funkar för mig och jag tar tom. på mig torrisen även om jag bara ska ut och fiska längs stränderna för man KAN halka i men med en torris på så kan man välja helt andra vägar att gå. Sen skyddar ju torrisen mot både ormar, fästingar och allehanda andra småkryp.


Jag vet att många här retat sig på mitt snack om torrisens förträfflighet men med rätt sort av bra kvalitet så är den så bekväm så den märks inte så för mig finns inget bättre alternativ..

 

[seobserver]

Jodå

Dagens solotur gick bra igen och nu åter till sysslorna.

 

[Kal-P-Dal]

Kan ibland känna en viss fördel av att vara själv när jag paddlar. Är det alltför dåligt väder stannar jag på land, men ibland kan det ju bli något gropig sjö innan man tar sig i lä. Då är det en fördel att helt kunna koncentrera sig på sig själv, och inte behöva titta efter en medpaddlare i tid och otid, och kontrollera att han eller hon hela tiden är på rätt köl.

Jag föstår vad du menar fast jag egentligen helst inte paddlar ensam. Det kan vara skönt att inte behöva oroa sig för någon annan utan koncentrera sig på sig själv i vissa lägen.
Jag gjorde en paddling från Oxelösund till Öland och blev ensam på den färden. Mest beroende på att folk har inte tid och det var för långt, ja alla möjliga hinder. Så om det skulle bli av överhuvudtaget fick jag göra det själv. Och visst var det fördelar med det. Mindre väntetid i alla moment eftersom jag alltid "var sist". Jag bestämde allt. När jag skulle korsa Kalmarsund så blev bara jag drabbad av beslutet om när och hur det skulle ske.
Jag blev pga ensamheten lite nojjig och spanade intensivt efter huggormar jag inte ville bli biten av. (jag är inte rädd för huggorm, bara för att bli biten av dom)
Upptäckte en "ny" risk (särskilt för ensamma), att halka när man ska hämta saker i aktersta luckan eftersom den alltid är närmast vatten och hala stenar.
Rena småolycker kan ta en otäck vändning om man är ensam.

Men jag kan nog paddla själv igen om det är förutsättningen för att det ska bli av.

thomas

 

[Teknikern]

Att halka eller inte halka,,,,,,,,,

Det där med att riskera att halka när man ska ha nåt i bakre luckan hade jag problem med med förra torrisens kassa "stövlar". När jag beställde den nya hamnade "förstärkta neoprenestövlar med riktig sula med mönster i" på kravspecen och när jag ska iland där det är halt och stenigt får kajaken följa med upp ur vattnet helt enkelt. Det är just såna små detaljer som att riskera att ramla som kan få fatala följder.

 

[eyck]

De senaste åren har jag utövat allt fler friluftsaktiviteter ensam på grund av vikande intresse/möjlighet från den barnafödande bekantskapskretsen Dessa friluftsaktiviteter har fr.a. varit Sarekvandringar och paddlingar i Östersjöns skärgårdar.

Rationalen bakom att jag känner att detta är (hyfsat) säkert är att jag på dessa turer nog väljer att ta färre risker ensam än med en friluftskompis - och då har jag ändå ansetts som en "försiktig general" bland mina friluftskompisar. Men ensam gör jag i princip inga toppturer (som iofs också beror på att jag njuter så av Sareks dalgångar ), är mkt försiktigare och tvekande vid svåra vad och är alltid mkt noga med att meddela/uppdatera färdrutter. Vådan av att inte göra det senare är ju väl beskriven i boken/filmen "127 timmar", för den delen (såg filmen för några dagar sedan). Inför första ensamturen skaffade jag en PLB också och i utskärgården kan en VHF vara en bra investering om mobiltäckningen är dålig och man vill etablera en mindre "allvarlig" kontakt än att kalla in kavalleriet. Det betyder dock inte att man - eller jag - ska låta tekniken ersätta en seriös bedömning av riskerna.

Jag tycker engelskan har ett bra uttryck kring risker: "An educated risk".

/Mats