Ensam i fjällen med risk för vrickning

[frarol]

Har nu börjat att vandra i fjällen ensam. Detta är jättehärligt och jag har hittat en helt ny livsupplevelse för mig.

Nu är det förenat med risker att gå själv, och en är detta med vrickade vrister.

Hur kan man stadga en vrickad vrist så att man kan gå vidare?

Vad använder man; binda, tejp, spjälkar..?


Tack

Ola A.

Ta kontakt med din lokala sjukgymnast med frågan så kan du nog få både råd och praktiskt prova linda foten själv och även tejpa. Om man gör rätt direkt kan man nog fortsätta vandra om än lite långsammare rent samma dag. Gör man fel kan man bli stationerad 2-3 dagar innan svullnaden gått ned så pass att man får på sig skon igen. Man har ca:15-20 min på sig att göra rätt och därefter kan man bara göra så gott man kan med varierande resultat.
Lycka till.

 

[jesa]

öva tejpningen innan

Jag håller med ovanstående inlägg om att det viktigaste är att snabbt linda om hårt så att det inte sväller upp så mycket. Sedan tycker jag det är bäst att tejpa, har man övat ett par gånger blir det rätt stabilt. (I början kan dock tejpningen också bli rätt obekväm innan man fått in snitsen.)

Ibland kan man nog bli tvungen att stanna en dag eller två, jag vrickade själv foten rätt rejält under en träningstur förra sommaren, var mitt ute i skogen och hade inget att linda om. Jag haltade hem, 3 km ungefär, och hade sedan en mörkblå fot av ungefär dubbel storlek som jag inte kunde stödja på ungefär tre dagar framåt... där hade det inte hjälpt med vilja och envishet ens, och med packning på ryggen hade jag definitivt inte kommit framåt på ett par dagar. Första natten var jag dessutom väldigt glad över att sjuksyster prackat på mig värktabletter (gillar egentligen inte att stoppa i mig piller) eftersom det började dunka så förbannat i hela foten framåt natten. Nu, efter ca ett år, kan jag äntligen tävla i även stenig terräng (är orienterare) utan att tejpa, vilket jag är mycket glad över!

 

[grodanbolle]

Nä högt viloläge i ett tält i en vecka menar du?

Mmmmmmm

Tråden gäller fjällvandring.

Det är lätt att vara tuff innan man stukat foten rejält ute på vandring. I akutskedet lindar man hårt och då vilar man också och håller foten högt. Skippar du det utan problem då kan jag ju säga att du aldrig pajat foten ordentligt. Stukar man foten ordentligt ska man vara glad om man kan fortsätta sin vandring.

Ehhh, du har uppenbarligen inte läst mitt inlägg som jag skrev hemkommen från fjällen för några veckor sedan. Det var andra gången jag var uppe med stukad fot. Den senaste gången gick dessutom någon muskel eller något av.

 

[Bussman]

Ehhh, du har uppenbarligen inte läst mitt inlägg som jag skrev hemkommen från fjällen för några veckor sedan. Det var andra gången jag var uppe med stukad fot. Den senaste gången gick dessutom någon muskel eller något av.

Nej, det har jag inte. En muskel eller något? Om det är så illa skulle jag se till att få reda på exakt vad det är för något.

edit:

Har letat upp och läst nu. Förstår med detta ännu mindre av ditt första inlägg då du verkar ha varit med om att det kan skita sig ordentligt? I övrigt så ifrågasätter jag "syrrans" agerande och motviljan till vidare utredning. Hoppas det löser sig iaf med foten.
[Ändrat av Bussman 2004-07-30 kl 20:29]

 

[grodanbolle]

Den e kollad.

Jag beskriver bara mina erfarenheter. Ett förband medför bara risken för tryckskador eller andra komplikationer om man skall gå längre sträckor med skadat fot. Det är bara å halta fram och så länge kroppen är varm så brukar inte smärtan bli så påträngande. Den kommer efteråt.

Jag har även provat stödstrumpor hemma men tycker bara att det blir värre.

Min erfarenhet av otaliga stukningar är att det går alltid att gå på foten även om vissa belastningar i vissa vinklar smärtar något oehört beroende på hur man stukat sig.

 

[Broder Bob]

Det är bara å halta fram och så länge kroppen är varm så brukar inte smärtan bli så påträngande. Den kommer efteråt.

Svullnaden som kommer efter en rejäl stukning är en blödning under huden (ofta i leden).

Att sätter igång och "halta fram så länge kroppen är varm" fungerar kanske för en hårding, men svullnaden/smärtan kommer alltid att bli värre än om man har lindat hårt och hållit foten högt i inledningsskedet.
Man skall linda av samma anledning som man stoppar en yttre blödning genom tryck.

 

[Windstorm]

Vad händer när man vrickar en led - det här giltigt för fotleder, knäleder och de flesta andra leder - men jag fortsätter med fotleden för det är lättare att beskriva.
Om man har en lättare vrickning så har man förmodligen "bara" tänjt ut ledbanden kring leden vilket gör rejält ont, ger blödning och svullnad framförallt från ledbandsfästena.
Om man har en svårare stukning så har man tänjt ut ledbanden, kanske har ledband som är delvis av eller kanske har ledbandsfästen som är delvis av. Detta ger svullnad och blödning men behöver inte kännas värre än en lätt vrickning.
Är det riktigt illa har man avslitna ledband, ledbandsfästen och ledbroskskador. Detta ger svullnad och blödning men behöver inte kännas värre än en lätt vrickning.
Är det ännu värre har man benbrott också. Detta ger svullnad och blödning men behöver inte kännas värre än en lätt vrickning.
Och då är frågan hur vet man vad man gjort - ja tyvärr vet man inte det om man inte är utbildad ortoped och det är inte jag. Men jag är idrottsskade-utbildad och vet ungefär vad man skall göra akut för att inte förvärra skadan.
Och det har ni redan beskrivit - högläge av foten, hård lindning av foten, normalt gör det ondare om man lindat för hårt men känns lindrande om man lindat lagom hårt. Och sedan tänker jag envisas med att man skall kyla foten, för det ger inte bara smärtlindring, det drar ihop blodkärlen också och då blöder det mindre. Och sedan är kroppen så smart konstruerad att den läker bättre ju mindre smärta den känner.
Hur länge skall man då vara i stillhet dvs inte röra sig alltför mycket. Det råd jag har fått när jag själv varit på akuten med vrickningar - vila i 2 dygn börja sedan belasta foten mer och mer efter hur det känns. Men räkna med att vara rejält stela när ni börjar.
Och är man nu i fjällen så kan man ju hoppas att det kommer någon snacksugen trevlig typ som kan hjälpa en till civiliserade trakter annars får man försöka själv. Och man orkar oftast betydligt mer än man tror.
Om jag råkade ut för det här skulle jag definitivt söka upp en läkare när jag är i bebodda trakter igen.
För det kan faktiskt vara värre än det känns och ju längre man väntar med behandling ju mindre chans är det att kunna göra något åt det. Och man vill ju kunna gå ut och vandra igen.
Beträffande crazy så tror jag att han gjorde helt rätt, han kände att han kunde gå på foten och då fixade han det. Om det beror på att han har hög smärttröskel eller hade en lindrig vrickning vet inte jag, men det det förringar inte hans bedrift. Jag tror faktiskt de flesta av oss har den livsgnistan.

Mvh

Larry

 

[grodanbolle]

I mitt fall så var jag ganska nära "civilisationen" så då var det inte läge att lägga foten i höjdläge. Dessutom hade jag lämnad bandage hemma pågrund av tidigare dålig erfarenhet. Jag kan tänka mig att linda initialt för att sedan ta av förbandet när man skall gå. Men jag tror även att det där beror på från situation till situation. Det finns alltid undantag från regeln.

Själv så har jag fortfarande ont i foten och har problem att gå på den och det var nog en allvarlig stukning med vissa bristningar. Jag kände till och med när något gick av. Snäpp som ett gummiband. När en led i mitt långfinger gick av så kändes det på exakt samma sätt. Snäpp men knappt ingen smärta alls. Jag tror inte jag har hög smärttröskel men är man själv på fjällen så har man inte så mycket val. Skador kan självklart skillja sig åt mycket så hade jag stukat den på ett annat sätt så hade det säkert varit mer problematiskt.

 

[Bussman]

Själv så har jag fortfarande ont i foten och har problem att gå på den och det var nog en allvarlig stukning med vissa bristningar. Jag kände till och med när något gick av. Snäpp som ett gummiband. När en led i mitt långfinger gick av så kändes det på exakt samma sätt. Snäpp men knappt ingen smärta alls. Jag tror inte jag har hög smärttröskel men är man själv på fjällen så har man inte så mycket val. Skador kan självklart skillja sig åt mycket så hade jag stukat den på ett annat sätt så hade det säkert varit mer problematiskt.

Jag kan såklart inte veta hur du upplevde det osv, och jag tycker alla har rätt att göra som man vill. Mina erfarenheter är att en lindning inte är obekväm eller gör mer ont. Alla är vi olika. Vill bara påpeka det då det nästan blev lite otrevlig stämning i tråden

Och sedan tänker jag envisas med att man skall kyla foten, för det ger inte bara smärtlindring, det drar ihop blodkärlen också och då blöder det mindre.

Kylningen går inte djupt nog, utan du kommer bara åt ytliga blodkärl. Smärtlindringen kan vara avsevärd varför man inte ska avfärda det helt. Någon effekt på skada/läkning har det inte dock, åtminstone enligt dagens tankegångar inom idrottsmedicinen.

 

[Martin Fjäderlätt]

Handlar inte den hårda, svullnadsdämpande, lindningen som vi snackar om här i första hand om att få undvika att foten blir för stor för att få i dojjan?

Om man undviker svullnaden kan man sen få välja att göra precis hur fanken man vill (lindat, olindat, tejpat, insmort med lämmelbajs), men jag tror inte att någon av oss vill fortsätta utan skor.

Självklart kan man få ha en jättestor fot som inte går ner i kängan om man vill också - här är vi inte småsinta.

PS. Ett tips om man lindar är att börja från tårna, men det kanske inte behöver påpekas.

 

[Bussman]

Handlar inte den hårda, svullnadsdämpande, lindningen som vi snackar om här i första hand om att få undvika att foten blir för stor för att få i dojjan?

Och att snabba upp läkningsprocessen och minska smärtupplevelsen.

 

[Windstorm]

Och att fixera leden så att skadan inte blir värre.

Och sedan kan man ju faktiskt utveckla tanken att begränsa svullnaden genom att att aldrig ta av sig kängan. Man lindar alltså känga och fot tillsammans för att slippa problemet att inte få i foten i kängan igen. Det är i alla fall en tanke.

Om man sedan ger sig tiden att vänta i två dygn på att blödningen skall stanna eller knalla iväg direkt kan man bara själv bestämma. Men man skall nog ge sig tid att tänka efter innan man rusar iväg.

Mvh

Larry

PS Det är bara döda fiskar som följer med strömmen DS