När det gäller erfarenheter som vissa har dragit så vill jag nämna några saker.
Ofta när man köper stavar så är dessa med ett spänne som man fäster över handen. Dessa är enligt mig HELT VÄRDELÖSA. Man kan inte koppla loss handen fort och är bara ivägen så fort man skall plocka fram något ur fickan eller kolla på kartan.
Köp stavar som har normal skidstavskoppling eller byt helt enkelt till sådan.
Britt-Marie skriver att de skramlar!
De som är med "snurrspänning" har en förmåga att skramla. Detta är fruktansvärt störande och förstör mycket av naturupplevelsen. Detta kan man (om man nu vill gå med stavar
) åtgärda på två sätt.
Antingen så lindar man lite tejp på den nedre delen på staven (där det glappar) så att glappet blir obefintligt eller så köper man stavar med flick-lock (och eventuellt gör samma sak där).
Att stavarna gör att man "kan" gå fortare är en sanning. Det innebär inte att man måste göra det!
Jag märker på mig själv att jag måste hålla igen lite när jag går med stavar för att inte gå för fort. Om jag gör det så finns risken, hos mig, att jag får friktionsblåsor på fötterna och dessa gör ju ont som f-n.
Det hade jag råkat ut för när jag träffade Britt-Marie vid "Dahlbergs stuga" på Ås-ås leden
Någon undrar om vi använder stavarna bara i fjällterräng eller i skogsterräng också.
För min del så använder jag ALLTID mina stavar.
Däremot håller jag med "Thomalin" när han säger att de kan vara besvärliga i stökig terräng. Då händer det att jag kopplar ur min vänstra stav (jag är högerhänt) för att kunna stödja mig ibland med den.
Något jag dessutom lärt mig är att längden på staven är viktig. Att
vandra med stav är inte samma sak som att gå
stavgång. Min längd rekommenderar att jag skall ha 120cm långa stavar för stavgång och det kan jag väl hålla med om.
Men när jag vandrar i terräng så använder jag 105cm långa stavar.
För mig innebär detta stor skillnad.
När jag vandrar så vill jag inte driva fram kroppen och öka hastigheten, utan bara stödja kroppen och avbelasta den. Jag använder alltså mer mina stavar som två käppar när jag vandrar.
Genom erfarenhet blir man klokare och lär sig hur man skall använda sina stavar. För mig tog det tre vandringstillfällen att komma in helt och hållet att uppskatta mina stavar och nu när jag har lärt mig använda dom så släpper jag inte dom.
De är verkligen fantastiska.
//Peter, som hoppas att han fick med allt på ett förståeligt sätt