En allmän reflektion

Tråden om Kebnekaise skrämmer mig. Utgångspunkten är fel,
vi ska dit, vi ska upp, vi måste. Även om jag själv hade erfarenhet
av dessa fjäll skulle jag välja att tiga.

Jag får ju ofta förfrågningar, både här och i ebrev, om
turer i de berg jag känner till, Pyreneerna, Korsika,
Alperna, Sydnorge. Ofta är förfrågningarna försedda
med alla möjliga bivillkor, speciellt när det gäller tillgänglig
tid, årstid, barn.

Jag har insett att jag, för att svara på
sådana frågor, måste tänka mig in i andras förutsättningar,
vilket innebär att jag tar över en stor del av deras ansvar
för planeringen. Jag har därför bestämt mig för att vara mycket
restriktiv med att svara. Man ska bara berätta det man vet
och har erfarenhet av. Man ska inte ta över andras ansvar.
Det kan verka ohövligt, men är bara sunt förnuft.

il C.
 
Att tiga är ingen lösning. Jag är också skrämd av killarna som skall till Keb, till varje pris. Men om vi bara teg skulle de åka utan att ens ha blivit varnade. Nu får de iallaall en hälsosam dos med varningar. De har även fått råd från allehanda håll (och om vi har tur så får de tag på sportchefen däruppe och han kanske kan övertala dem att avstå).

Jag hoppas bara att nästa gång vi hör av dem så är det i detta forum, och inte via dagstidningarna.

mvh Christian
 
Håller med Christian, såg den tråden just nu. Vansinnigt!
Att säga "Nej, ni klarar det inte" funkar väl sällan. Bättre då att förklara varför de inte klarar det. T ex genom att ställa frågor av typen "Har ni gått in kängorna?", "Kan ni använda ett friluftskök?", "Vad gör ni om nån faller ner i en glaciärspricka?" tills de börjar bli osäkra om de verkligen kommer att klara av sitt "lilla äventyr".

Att vara tyst är dock inget alternativ!

/Håkan
 
Moraliskt problem

Angående Pehacs inlägg, det beror på vad för typ av frågor som ställs. Sedan är det upp till varje person med sitt eget förnuft att ta eget beslut.

Sedan anser jag att de ungdomarna BÖR INTE alls vandra i Kebnekaise - de har inga erfarenheter alls! Jag förstår inte på de andra som förklarar och ger tips på vilken utrustning, kläder och så vidare. Utrustning garanterar inte att toppturen kan genomföras utan någon risk. Det krävs vana och erfarenheter innan man vet vad man ger ut sig på.

Det hade varit bättre att fråga ungdomarna vad deras lärare heter och vilken skola de går i och sedan kontakta dem för att förklara att skolprojektet är väldigt dumt, istället för att ge dem råd och tips om utrustningar, utifrån min moraliska synpunkt. Jag tycker att det här skolprojektet är idiotiskt som saknar säkerhetsaspekterna.

Jonas
 
de varkar väldigt inriktade på at går. bättre att ge dem råd om att inte gå, och samtidigt en del kunskap än att vara tyst tycker jag.
 
FJÄLLKLUBBENVARNING!

Ni tror att ni är så himla duktiga!

Grabbarna gör ju precis rätt, sätter upp ett mål, söker information och skaffar utrustning. Det är ju sanslöst gubbigt, gnälligt och respektlöst att klanka ner på dom. Hur ska dom skaffa sig erfarenhet om dom inte får gå ut på fjället? Får jag fråga hur ni själva har skaffat er de djupa källor av erfarenhet och fjällvisdom ni verkar besitta? Gått kurser med guide, säkerhetslina, hjälm och flytväst?
 
Bland annat har jag varit aktiv inom Friluftsfrämjandet sedan jag var liten, så ja jag har gått med guide. På senare år även gått som ledare. Att lära av andra är ett väldigt bra sätt att lära sig.

Sedan så bör man kanske skaffa sig erfarenhet i lagom doser. Att ge sig ut nu utan att ens ha varit ute på sommaren är kanske inte det mest intelligenta man kan göra.

Att ha mål är jätebra, de bör dock vara realistiska. När man saknar nödvändig kunskap om något så skaffar man den, inte struntar i det och kör ändå.

Sedan så förstår jag inte ordet fjällklubbenvarning. Du kanske inte är med och vet vad klubben står för eller vad dess medlemmar tycker?


mvh Christian
 
Re: FJÄLLKLUBBENVARNING!

f_lindstrom; sa:
Ni tror att ni är så himla duktiga!

Dett är precis den typ av inlägg vi inte vill se i detta forum (eller andra). Tråden har ett ämne och de flesta av oss föredrar
att debattera detta ämne ISTÄLLET FÖR VARANDRA!

Ditt angrepp är helt enkelt fullkomligt irrelevant och kommer
antagligen ur privata fördomar som
vi vill veta så lite som möjligt om. Jag som följt Kebnekaisediskussionen från sidan kan lugnt säga att
vad som framskymtar hos de flesta deltagarna
i diskussionen tvärtom är ödmjukhet, kommen ur insikten om egna begränsningar,
sannolikt även minnet av misstag de själva begått som gröngölingar.

Man lär sig onekligen bäst av småskaliga misstag. Jag har föreberett mig för mina långa och anspråksfulla turer med tält
genom att klara av mina misstag på stugturer.

Eftersom jag inte kan de nordliga fjällen (jag har bara erefarenhet
från Saltfjellet/Sulis i juli månad) har jag goda skäl att
inte delta i Keb-tråden. Om jag hade erfarenhet av området
skulle jag antagligen säga till de här ungdomarna att de
nog inte riktigt tänkt sig in i vad det handlar om, korta dagar,
bistert väder, osv. i områden som kan vara farliga nog
under högsommaren. Det som skrämde mig mest
var erkännandet om orienteringsförmågan - sådant
skaffar man sig inte på kort tid hemma; int eheller på
plats i yrande snöstorm.

När det gäller de områden jag kan så får jag kanske lite modifiera
vad jag sa i början. Märker jag att någon är ute och cyklar
säger jag nog det också, lite försiktigt. Den som
t ex bespetsat sig
på en laddad junimånad med vandringsäventyr i Schweiz
får sannolikt veta att rimliga förhållanden inte är att vänta utom
sista veckan. Den som vill långvandra i Pyreneerna får
veta att det är väsentligt med tält. Och att det är bra med tidigare
alpin erfarenhet. Ett av mina tre projekt sommaren 2002
var Korsikas GR20 och jag ska nog inte hålla inne med
information om varför 2/3 inte fullföljer denna led.

Till det mer rörande i Kebtråden hörde väl också talet om hur
vätränade dessa ungdomar var. Det är många som överskattat
betydelsen av fina tider på sågspånsslingan eller prestationer
med skivstången.
Christian betonar med all rätt den psykiska konditionen.
Vi har också mannen som trodde han förberett sig så väl
men upptäckte en annan verklighet. I mina trakter handlar
det ofta om muskelknuttar med obegränsat självförtroende
för sin fysiska förmåga, varav en ohygglig ryggsäck.
De glömde sådant som knän och diskar. Jag stötte på ett par
sådana på Korsika.

il C.
 
Re: FJÄLLKLUBBENVARNING!

f_lindstrom; sa:
Ni tror att ni är så himla duktiga!

Grabbarna gör ju precis rätt, sätter upp ett mål, söker information och skaffar utrustning. Det är ju sanslöst gubbigt, gnälligt och respektlöst att klanka ner på dom. Hur ska dom skaffa sig erfarenhet om dom inte får gå ut på fjället? Får jag fråga hur ni själva har skaffat er de djupa källor av erfarenhet och fjällvisdom ni verkar besitta? Gått kurser med guide, säkerhetslina, hjälm och flytväst?

Håller med "Pehac": personliga påhopp undanbedes.

Att grabbarna skaffar sig information är väl bra. Men din kommentar "hur ska de skaffa sig erfarenhet om dom inte får gå ut på fjället?" får mig att rysa. Vilken erfarenhet tycker du att de behöver? Det jag minns räckte i början var helt enkelt erfarenhet av vandring: Läsa karta. Skavsår. Bära ryggsäck. Sätta upp tält. Laga mat. Se om utrustningen tål regn & kyla, osv.

Men du kanske tycker att de även behöver erfarenhet av sönderblåst tält? Hypotermi? Brutna ben? Att gå vilse där ingen kan hitta dem innan de fryser ihjäl? Att se en kompis dö?

Kort sagt: att förespråka att någon bör skaffa sin första erfarenhet av fjäll i en period när erfarna vandrare skulle planera extra noga och ändå vara beredda på det värsta... tanken på det får mig att sakna ord. Och allt för att inte framstå som gnällig fjällexpert! Jag framstår nog hellre som Sveriges främsta gnällmoster än ger några oerfarna det rådet.

Jag tycker dessutom att de gnälliga experter som vi har här var ovanligt hjälpsamma mot grabbarna. Trots uttryckta åsikter om det vansinniga i projektet gav de ändå en lång rad nyttiga tips och råd för att hjälpa till.

/Petra (varken gubbe, särskilt gnällig eller respektlös (vad jag vet). Däremot (ganska) ung, ändå fjällerfaren och fortfarande glad för alla tips och råd som finns att få)
 
Okej, dags för lite damage control. Det kommer att bli långt och osammanhängande men jag ska försöka förklara mina åsikter utan att trampa på några tår igen.

Mitt inlägg var inte tänkt som ett personligt påhopp, jag ber om ursäkt ifall någon tolkade det så. Snarare då ett opersonligt påhopp på den allmänna stämningen i tråden om Kebvandringen.

Jag inser att det blev lite fel att skriva inlägget i den här tråden även om jag känner en svag doft av samma stämning också här.

Jag kan ju börja med att gå i försvarsposition och bemöta era argument mot mig:

1.
pehac skriver:
"Jag som följt Kebnekaisediskussionen från sidan kan lugnt säga att vad som framskymtar hos de flesta deltagarna i diskussionen tvärtom är ödmjukhet, kommen ur insikten om egna begränsningar..."

Jag tycker ju inte likadant, därav mitt inlägg. Visst finns en massa fina inlägg men det är inte dom jag minns. För att visa några exempel på vad jag reagerade på har jag klippt ut citat från båda trådarna. Helt ryckta ur sitt sammanhang till min egen fördel.

"Ni tar väl inte och är så dumma att ni ger er upp på toppen bara för att det är ett skolprojekt?!"
"Oh my god. Du gör mig nästan mörkrädd."
"men ni har faktiskt inget att göra på Keb vid den här årstiden"
"Det är en mänsklig rättighet att vara dum, men vissa missbrukar den rättigheten"
"det dummaste jag har hört."
"men är det inget skämt lär väl Amlert, Bergvall och grabbarna få hämta fler stackare på Björlings."
"Det finns ingen rim och reson i att som ni, riskerar andra människors liv och lem och dessutom samhällets resurser."
"Tråden om Kebnekaise skrämmer mig."
"Vansinnigt!"

Respektfullt och ödmjukt?

2.
petratetra skriver:
"Hypotermi? Brutna ben? Att gå vilse där ingen kan hitta dem innan de fryser ihjäl? Att se en kompis dö?"

Överdriver vi inte lite här? Att dom söker information på Utsidan tycker jag tyder på att dom har tagit uppgiften seriöst. Jag tror dom förstår att det kan vara ganska extrema väderförhållanden i Keb den här årstiden, det är antagligen en av anledningarna till att dom vill/ville åka.

3.
chralm skriver
"Sedan så förstår jag inte ordet fjällklubbenvarning. Du kanske inte är med och vet vad klubben står för eller vad dess medlemmar tycker?"

Nej, jag är inte medlem. Jag skulle förmodligen inte få bli medlem även om jag ville. Det var kanske ett lågvattenmärke att ge sig på den anrika klubben helt utan anledening, vad har dom gjort mig? Rätta mig om jag har fel för det har jag säkert, men den bild jag har fått av Fjällklubben är konservativ, mossig och protektionistisk. Gubbar i knickers som vill ha fjället för sig själva och tycker att alla skoteråkare är ligister. Observera att jag tar i lite här, jag är övertygad om att Fjällklubben är en hedervärd organisation som har gjort och gör mycket bra för den svenska fjällvärden. Christer, du har ju ingen anledning att lägga någon som helst vikt vid mina fördomar men nu har jag i alla fall förklarat bruket av ordet "fjällklubbenvarning".
--------

Det finns så mycket att skiva om det här och jag har väldigt svårt att uttrycka mina åsikter i skrift, blir ofta missförstådd precis som i denna tråd, men jag gör ett försök. (Och struntar helt i att jag går ifrån trådens ämne).

Det är inte lätt att komma in i, och bli accepterad av, den folkgrupp som kallar sig friluftsmänninskor. Om man inte kan koden, har den heliga Erfarenheten eller har fel utrustning så blir man bemött med skepsis. Jag tror att det kan bero på att vi friluftsmänniskor gärna vill behålla den exlusivitet som det innebär att vandra eller skida i fjällvärlden. En del av syftet (ofta i alla fall) är ju att komma bort från människor. Därför gör vi det gärna svårare än det egentligen är för nykomlingar, att komma ut i vildmarken. Vi får det att framstå som man behöver en massa avancerad utrustning och decennier av fjällvana så fort det blir blött eller kallt. Är det verkligen så? Är inte inställingen, nyfikenheten och viljan att lära viktigare?

När det kommer ett gäng grabbar i jeans och sneakers (eller GTX och Meindl för den delen) utan Erfarenheten, blir fjällräven rädd och tänker (kanske undermedvetet): Hjälp! Tänk om dom klarar det här lika bra som jag!

Återigen: Det här ska inte tas personligt, jag känner ju inte er. Se det som 'En allmän reflektion' över hur friluftslivet kan vara ibland och som kan lysa igenom i dessa forum. (Nu är det jag som tar på mig flytväst och hjälm)

Jag ger mig inte in i debatten om huruvida det vore rätt eller fel av våra vänner att ge sig av till Keb, jag nöjer mig med att konstatera att det är upp till dom själva att avgöra. Och snälla, kom inte med argumentet att det är någon annan som får ta ansvaret för en ev. räddingsaktion. Det håller inte, med det synsättet skulle all form av risktagande vara felaktigt (ex.vis hästsport, cykling, fettätande). Man får ju ändå förutsätta att huvudmålet med en dylik vandring är att komma tillbaka levande för egen maskin, det ligger ju i människans natur.

För övrigt är det väl något positivt med unga människor som väljer att upptäcka världen, sina egna möjligheter och begränsningar istället för, eller åtminstone som komplement till, att spela PSII och dricka folkbärs?

Det var allt jag hade att säga.
Fred o Kärlek på er
Fredrik
 
Bra talat

Jag håller med Fredrik om nästan allt, ibland blir det lite uppjagad stämning här på utsidan.

Och nog fan kan man dö hemma oxå! Jag känner inga som har dött eller skadat sig allvarligt av friluftsliv, men många som har skadat sig itrafiken eller på väg till och från friluftslivet...

Bilåkningen lär säkert vara farligare än pojkarnas tur, de hade säkert inte gått upp på toppen i rykande snöstorm, mitt i natten eller bara klädda i bomullskalsonger;-)

Nej nu hittar vi på en ny tråd om nått skojigt tex telemarksåkning:) Och lägger den här till handlingarna!
 
Det tycker jag..

..var en riktigt bra idé!! =)
Ska grabbarna upp på vintern kanske de har nytta av att hänga med mot Telemarksforumet!!!! ;-)

//sara
 

Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!

Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg