Jag har iaf ingen känsla för det här. Men jag tänkte att det är lättare att lära sig genom att testa sig fram, o sen kan jag provmäta hos nån annan och kontrollera resultatet.
Det skulle inte förvåna mig om det snart ligger en ekertensiometer bland cykelverktygen, men först ska jag vara lite envis, om jag mot förmodan pajar hjulet så att det inte går att använda är det ju tråkigt men inte hela världen, det är ju ett "övningshjul".
Tja, det tar tid att få rätt känsla. Bygger du 30-50 hjul inom några månader och använder en ekertensiometer för att både få rätt ekerspänning och kalibrera hjulbyggarkänslan, så får du givetvis en bra hjulbyggarkänsla. Problemet är ju bara att ytterst få hjulbyggare kommer upp i den volymen, om de inte jobbar som professionell hjulbyggare åt någon cykelaffär. Hjulbyggarkänslan är ju dessutom en färskvara,som lätt försvinner vid ett längre uppehåll.
Det är bara att gå till mig själv. Runt 1997 byggde jag ett 20-tal hjul på några månader och fick en någorlunda hjulbyggarkänsla. Nu bygger jag kanske något hjul per år i genomsnitt och skulle knappast lyckas utan en ekertensiometer. Med min bristande känsla har jag svårt att avgöra om ekerspänningen är 400 N eller 1000 N. Med en ekertensiometer så får jag svart på vitt hur jag egentligen ligger till.
Det stora problemet är att de flesta hjul, som byggs på s.k. känsla, får en alldeles för låg ekerspänning, vilket resulterar i svaga hjul som får riktas med jämna mellanrum. För att dölja en låg ekerspänning och i övrigt undermåligt byggda hjul, använder många cykelaffärer loctite mellan eker och nippel. De många undermåligt byggda hjulen förklarar också varför det finns en sån stor marknad för allehanda färdigbyggda hjul - ofta till rena ockerpriset!
/Niklas
Jag förstår och håller med. Är det nå´t jag har stor respekt för i sådana här sammanhang är det folk som med perfektion kan bygga och rikta hjul och jag är definitivt (tyvärr) inte en av dom.
Däremot tycker jag man någorlunda hjälpligt kan få till det genom att "känna" sig fram. Det jag menar och vill lyfta fram, till hanna, är att man parralellt med mätande och testande också kan sätta viss tilltro till sin egen förmåga att "känna efter" om man bara ger den en riktig chans. I alla fall kan man på sikt utveckla den till att bli någorlunda tillförlitlig. Efter lite micklande och skruvande "känner" man momentet i "nävarna".