Ett av de största problemen, nåja kanke inte största men riktigt stort i alla fall, I trafiken idag är att trafikantern har slutat hjälpas åt.
Det gäller ALLA, bilister, cyklister, bussförare...ALLA.
Bilister ligger så nära framförvarande att ingan har plats att köra om dem ÄVEN om omkörningstillfälle finns. Nästan ingen går idag ut I vägren och underlättar omkörning ÄVEN om det är fri sikt en kilometer (och nästan ingen tackar när man gör det).
Och cyklister, i klunga, gör allt de kan (till synes I alla fall) för att försvåra omkörning genom att ligga flera I bredd (upptar hela körbanan) och är de fler än 5-6st. ligger de så tätt att omkörning kräver avsevärt mycket längre sträcka (3-sekundersregeln, ej lag, är kopplat till oss människor och brister I vår reaktionsförmåga vilket ÄVEN gäller cyklande trafikanter, så till vida inte cyklisten är övermänsklig).
Ovanstående beteende ser jag MINST en gång varannan vecka då jag bor utmed en popular cykelväg (ej cykelväg utan väg där det är populärt att cykla på).
Nej, jag cyklar INTE minst 2500km/år, men jag kör bil och mc och vistas ute i trafiken mycket (4-6000mil/år) och har så gjort senaste decennierna. Och beteendet att INTE hjälpas åt spanner (tyvärr) över alla trafikgrupper och är nog också synonymt för hur samhället I stort utvecklas. Me-my self- and I verkar vara måttot. Vilket trigger behovet av väldigt effektstarka bilar/motorcyklar för att trots allt kunna göra säkra omkörningar. Idiotiskt men tyvärr sant.
// Niklas