avslutad210712
Gäst
Varje års sista vandringsdag är alltid lika vemodigt. Då slutar vandringsåret och en väntan på nästa vandringsår påbörjas.
I år är första gången jag börjat fundera. På riktigt. Trots att kroppen svarar på rätt sätt när hjärnan ber den prestera så är jag medveten om att jag kanske bara har tio år kvar av tältvandring. Tio år. Tjugo vandringar.
Hade ingen 30-års noja
Hade ingen 40-års noja
Hade ingen 50-års noja
Har ingen 60-års noja men inser att det kommer att ta slut en dag och bara tanken på att inte kunna vakna, slå på köket och ta en kopp kaffe när solen skiner från en klarblå himmel eller regnet vräker ner.
Det skrämmer mig.
På riktigt.
I år är första gången jag börjat fundera. På riktigt. Trots att kroppen svarar på rätt sätt när hjärnan ber den prestera så är jag medveten om att jag kanske bara har tio år kvar av tältvandring. Tio år. Tjugo vandringar.
Hade ingen 30-års noja
Hade ingen 40-års noja
Hade ingen 50-års noja
Har ingen 60-års noja men inser att det kommer att ta slut en dag och bara tanken på att inte kunna vakna, slå på köket och ta en kopp kaffe när solen skiner från en klarblå himmel eller regnet vräker ner.
Det skrämmer mig.
På riktigt.