Den värsta terräng du stött på?

[greendanger]

Sälen på vintern...

På 80-talet var vi ett gäng som var uppe i Lindvallen och åkte utför. Då det var skilda liftkort för Lindvallen och Högfjällshotellet så skulle jag ha fått en rejäl promenad när jag hamnade i fel liftsystem och inte fick åka upp. Men då jag såg rätt backe genom skogen kunde vara 150-200 meter så tänkte man "jag genar över..." Det är bland det mest idioteiska jag har gjort. Vid sidan av pisten var snödjupet mellan midjedjupt och ögonbrynsdjupt beroende på drivor och markförhållanden. Slalomskiderna bar inte på lössnön så man sjönk självklart ner. Då upptäckte man problem nummer 2, skogen var ganska gles detta på grund av att sly och småtträd var fälda... självklart låg de kvar som plockepinn under snön. Man kom en meter så satt någon skida fast under en stam, bara att backa och testa igen... Efter så där 30 meter grävde jag mig ner till skidorna och tog av mig dom. Den där promenaden tog mig cirka 3 timmar, med svett, svordommar så snön borde ha smält och endel platt fall så man blev begravd i snö. Detta gör jag inte om för en miljon kronor!

 

[estetdrägg]

En av de mest tidskrävande saker jag gjort är att ta mig genom stenskravlet i kerkevagge, men med tanke på att man var nybliven tonåring då (vill jag minnas) och utan packning i perfekt väder kändes det många gånger lättare än det skulle göra under mindre lämpliga förhållanden.

För de som inte sett området i fråga så är blockstorleken i genomsnitt av husvagnstorlek så man får växla att göra hått vars längder mäts i meter från sten till sten med ibalnd 4-6 meter luft under sig till att krypa runt under stenarna där det inte går att ta sig fram uppe på dem. Ibland var det tunget att sig tillbaka åtsiklliga tiotals meter för att kunna ta sig ner efter att ha hoppas sig in i en "återvändsgränd" så att säga.
Testa inte, det är oftast bara barn som mirakulöst klarar sig ur sådant utan skador (undrar varför är det så förresten, att man trots alla idiotier som unge inte skadade sig en enda gång? Jag har stukat en fot och antagligen brutit en lilltå, alldrig allvarligare).

 

[Duracellkaninen]

Inte terräng, men ganska lustigt än då

Brasilien, Pantanal. Ett träskområde ungefär lika stort som Frankrike. En enda grusväg in, kommer inte ihåg antalet träbroar säkert, men närmare 200 tror jag. Ingen kollektivtrafik så vill man göra det på egen hand utan guide med jeep så kan man hyra en liten bil.

Vid högt vattenstånd är i stort sett hela området (väldans platt) översvämmat. När det blir torrt samlas de vattenlevande djuren i de pölar som blir kvar. Vattnet under varje bro kryllar därför bokstavligen (vid rätt tid på året) av pirayor och jacares (alligatorer). Klimatet gör att termiter frodas och ni vet väl tycker termiter om dött trä?? Men det sistnämnda tror jag inte det stod något om i guideboken....

Efter att ha kört över ett par broar så ser vi att det är hål i plankbeläggningen. Efter närmare kontroll inser vi det där med termiter och att vi måste kolla plankor och bjälkar på varje bro innan vi kör över och sedan se till att den som kör gör det där bron håller.

Det mesta gick att fixa med noggrant manövrerande och en halvrutten plankbit eller två och man blir lite blaisse efter ett tag. De värsta hålen var mer än 3 m långa och så breda att några cm av däcken var tvungna att sväva över hålen.

 

[seobserver]

Vandringsleder På platten i Sverige

Var rubriken....

 

[Avsl12]

Vandringsleder På platten i Sverige ....Var rubriken....

Jag startar en udda tråd: vad är den värsta, dvs jobbigaste terräng, som du varit tvungen att forcera?
Jag var nyligen i Alaska, där jag fick tillfälle att ta en dagstur på en vandringsled (Granite Tors Trail). /...

Jaha ... och trådstartaren startade i Alaska! Det finns väl ingen "värsta terräng" på platten i Sverige. Om det är så irriterande så kan ju admin flytta tråden eller va ...

 

[j_stellan]

Har inte vandrat i naagot extrem teraeng men har cyklat naagra gaanger paa staellen daer jag har undrat efteraat varfoer jag cyklade dit...

Ett exempel aer de norra delarna av Tibet daer det blev drygt en veckas tid utanfoer riktiga vaegar. Det faans stigar paa min karta men dessa var ganska kassa...

Har aeven cyklat en del i Sahara och daer var stigarna aeven av saemre skick... I Air-bergen i norra Niger hade jag nog den haardaste cyklingen specielt i det omraade daer detta foto aer taget

Detta var en vaeg som var utsatt paa min karta. Aeven fraan Air-bergen.

/Stellan
http://www.sandstorm.se

 

[plast]

Skuleskogen, en februaridag...

En helgtur i Skuleskogen i februari för några år sedan borde inte bjuda på mer svårforcerad terräng än vad Skuleskogen med sitt kuperade landskap brukar bjuda på. Men den här februarihelgen var snöförhållandena sådan att skaren varken bar eller brast. Sträckan Skrattaborrtjärn-Slåtteradalsskrevan på 3 km tog över tre timmar att avverka. Vid varenda skid- eller stavtag höll skaren .... nääääääästan. Oerhört slitsamt, oerhört oglidande skidor med pjäxor som hela tiden bromsades mot skaren (nej, dom var inte vackra efteråt) och en avslutning upp mot slåtterdalsskrevan som innebar pulsande i midjedjup snö. Fast det var fint att sitta och fika däruppe med utsikten och vara den första på en månad som var där enligt gästboken

 

[brigas]

Snår vid Njunjes

Provade följa Tarrälvens norra sida till Njunjesstugan från Akkamfallet.tillslut fastnade jag i en brant mellan fallna trädstammar och kom varken hit eller dit eller upp eller ner innan jag blev riktigt förb..
Våtleran och "slofset" när man närmar sej Suorva från Nienndo.
Gå ned från Niak rätt långt på dess östra del,stenar modell halvstora som gled och rasade.

 

[bananmannen]

Upprörande teräng.

Kom just hem från en tur på Skåneleden. På väg mot Sölvesborg och mitt slutmål sötte jag några kilometer innan lägret vid grundsjön på en syn som gjorde mig arg, förutom att den var besvärlig att passera.

Sträckan gick genom ett bälte av bokskog, det dominerande trädslaget i området. Här var det rejält backigt, och skogsägaren hade fått för sig att köra skotare genom skogen. Han hade inget ärende där, var bara på väg igenom. Hjulen rev upp djupa spår i jorden, och man såg tydligt de avslitna rötterna. Nu hade det regnat mycket och jord spolades bort. Stora mängder mjuk fuktig svart jord låg i platåerna på stigningen. Den här backen hade ett tunt jordlager och skadan var så alvarlig att berget börjat blottas. Ännu värre är att skadan nu sprider sig med varje regnoväder som kommer in. Om hundra år kommer berget att vara en ljunghed om ingen reparerar skadan. Och allt bara för att idioten till markägare ville fram med sin skogsmaskin.

Det borde finnas en myndighet som kan ta ifrån markägare deras mark, precis som det finns med djur eller barn, pga misskötsel.

 

[Zeeke]

Det där med teröäng....

Mitt svåraste var under lumpen när vi bassar skulle bekräfta någon officers funderingar om ett LV-kompanis utplacering för att inte slås ut av a-bomber.

I stället fär normala tre kilometer mellan plutonerna fick vi dra kabel 12 kilometer. Normalt inget problem för vältränade bassar, Att dessutom dra ut kabeln över bördig åkerbyggd skulle väl inte vara något problem. Om inte det var för allt regn. Översvämmade åar tvingade oss att gå omvägar. Nyplöjda åkrar fick oss att sjunka ner till knäna. Speciellt ett par åkrar som luktade konstig och där man sjönk ner i gojjan långt äver låren...

Till en början klättrade vi över stängslen... när vi kom fram slutade min regnställ i höjd med stridsselen i midjan.

Terrängen i kombination med vädret och uppgiften är avgörande.

Jag tror aldrig att man kan påstå att en viss terräng är svårare än en annan. I mitt, och kompisarnas fall, var terrängen lättare än vanligt, men uppgiften svårare än någonsin.