Den värsta terräng du stött på?
- Trådstartare bigfoot
- Start datum
I somras skulle jag ned i dalen på en välkänd skogsstig i Spanien. jag hade rentav gått den
sex år tidigare. Det var bara att följa rösningen, trodde jag, men där kom plötsligt en gäckande glänta, inga stigspår., det blev att spana.
Till vänster såg ut att vara en stig - den förlorade sig srax i ingenting.
Tillbaka. Till höger var en ännu tydligeare stig, den måste det vara! Följde den ett bra stycke
och insåg att den var fel - dels vred den åt fel håll, dels blev den kvar på höjden
(den rätta stigen skulle följa älven, men på visst avstånd). Den var också kaftig övervuxen
bitvis.
När jag skulle tillbaka tappade jag bort stigen och hamnade i den mest svårforcerade skogsterräng jag upplevt - kullfallna träd, grenar, snår. Nå, jag visste ju rätt håll
så jag hittade tillsist. Bestämde mig för att stanna och slå läger
på höjden - insåg att jag ändå aldrig skulle ha nått det avsedda målet.
Nästa dag försökte jag igen - den rätta stigen, väl dold, började kanske ett par meter till höger
om den jag provade först.
sex år tidigare. Det var bara att följa rösningen, trodde jag, men där kom plötsligt en gäckande glänta, inga stigspår., det blev att spana.
Till vänster såg ut att vara en stig - den förlorade sig srax i ingenting.
Tillbaka. Till höger var en ännu tydligeare stig, den måste det vara! Följde den ett bra stycke
och insåg att den var fel - dels vred den åt fel håll, dels blev den kvar på höjden
(den rätta stigen skulle följa älven, men på visst avstånd). Den var också kaftig övervuxen
bitvis.
När jag skulle tillbaka tappade jag bort stigen och hamnade i den mest svårforcerade skogsterräng jag upplevt - kullfallna träd, grenar, snår. Nå, jag visste ju rätt håll
så jag hittade tillsist. Bestämde mig för att stanna och slå läger
på höjden - insåg att jag ändå aldrig skulle ha nått det avsedda målet.
Nästa dag försökte jag igen - den rätta stigen, väl dold, började kanske ett par meter till höger
om den jag provade först.
Sten är väl inte så farligt...
Tycker aldrig att sten är så värst jobbigt, det är ju bara o gå på högsta punkterna så blir det inte så mkt up o ner... Men har å andra sidan blivit misstänkt för att vara just bergsget i ett tidigare liv...
Besteg Rondslottet i veckan (Rondane, Norge) med packning för sex dagar. Den ligger på 2178 och vi började på ca 1500 och avslutade på 1300 på andra sidan. Skulle närmast vilja beskriva den som en stenhög. BIlden är på väg ner därifrån...
Däremot har jag försökt forsera taggsnår i Spanien (Siurana)... med en machete (hur det nu stavas) hade det säkert gått bra...
/Petri
Tycker aldrig att sten är så värst jobbigt, det är ju bara o gå på högsta punkterna så blir det inte så mkt up o ner... Men har å andra sidan blivit misstänkt för att vara just bergsget i ett tidigare liv...
Besteg Rondslottet i veckan (Rondane, Norge) med packning för sex dagar. Den ligger på 2178 och vi började på ca 1500 och avslutade på 1300 på andra sidan. Skulle närmast vilja beskriva den som en stenhög. BIlden är på väg ner därifrån...
Däremot har jag försökt forsera taggsnår i Spanien (Siurana)... med en machete (hur det nu stavas) hade det säkert gått bra...
/Petri
Bilagor
Så många kandidater, hur välja...?
Oj, oj, oj...
Kullfallen skog är ingen höjdare. En nyröjd skog är nästan omöjlig att forcera, träden ligger 3/4-1m över marken, så man får kliva med stammarna i grenen på byxorna. Bär man dessutom ryggsäck och en röjsåg på axeln så kan man hålla sig för skratt. Samma gällde förstås stormen som rensade Danmark (på nittitalet, före Gudrun). Skogen där var brötig nog innan, och när mer än vartannat träd fallit samtidigt som björnbärssnåren var intakta, då var det inte lätt att ta sig fram.
Björkskogen i mittersta Njåtjosvagge, där man enklast tar sig fram genom att gå i småbäckar o.dyl eftersom de är trädfria, är rätt saftig. Åtminstone med en bred, tung tvåveckorsrygga.
Lövskogen S om Tavelsjöberget, om man vill gena ut från Tavelsjöleden (utanför Umeå) är också tät så det räcker. Med ryggsäck och tunga kängor får man lite vietnamfeeling (manshöga brännässlesnår, dolda diken etc).
Stenskravlet i den där dalen direkt norr om Kebne är inte heller nån höjdare med trötta ben. För att inte tala om de täta glaciärvaden i Passtavagge i Sarek.
Men, avgjort j*ligast var nog ändå östra sidan av Gargån, från Bure-Slagnäsvägen och nedströms till mitt för byn Kåtaliden. Fiskade harr där med brorsan några somrar sedan. Det konstanta regnet och att vi blev utan fisk var förstås en försvårande faktor, men värst var ändå landet. Kombinationen av lång-häschetuven (grästuvor av strävt starrgräs som blir 30-100cm höga) med lera mellan, och videris, var helt otrolig. Försökte man navigera utanför, så hamnade man ute på flarkmyren (och där går man bara inte).
Vi tog oss knappt två kilometer (ren vandring, inget fiske) på en eftermiddag. Knotten räknar jag inte ens. Mitt i detta hittade vi så resterna av en slåtterkoja (med en stenlagd spis), och insikten om att människor förr envisades med att bo ute i detta avland ett par veckor varje år för att bärga det där starrgräset, ingav faktiskt en hel del respekt.
Oj, oj, oj...
Kullfallen skog är ingen höjdare. En nyröjd skog är nästan omöjlig att forcera, träden ligger 3/4-1m över marken, så man får kliva med stammarna i grenen på byxorna. Bär man dessutom ryggsäck och en röjsåg på axeln så kan man hålla sig för skratt. Samma gällde förstås stormen som rensade Danmark (på nittitalet, före Gudrun). Skogen där var brötig nog innan, och när mer än vartannat träd fallit samtidigt som björnbärssnåren var intakta, då var det inte lätt att ta sig fram.
Björkskogen i mittersta Njåtjosvagge, där man enklast tar sig fram genom att gå i småbäckar o.dyl eftersom de är trädfria, är rätt saftig. Åtminstone med en bred, tung tvåveckorsrygga.
Lövskogen S om Tavelsjöberget, om man vill gena ut från Tavelsjöleden (utanför Umeå) är också tät så det räcker. Med ryggsäck och tunga kängor får man lite vietnamfeeling (manshöga brännässlesnår, dolda diken etc).
Stenskravlet i den där dalen direkt norr om Kebne är inte heller nån höjdare med trötta ben. För att inte tala om de täta glaciärvaden i Passtavagge i Sarek.
Men, avgjort j*ligast var nog ändå östra sidan av Gargån, från Bure-Slagnäsvägen och nedströms till mitt för byn Kåtaliden. Fiskade harr där med brorsan några somrar sedan. Det konstanta regnet och att vi blev utan fisk var förstås en försvårande faktor, men värst var ändå landet. Kombinationen av lång-häschetuven (grästuvor av strävt starrgräs som blir 30-100cm höga) med lera mellan, och videris, var helt otrolig. Försökte man navigera utanför, så hamnade man ute på flarkmyren (och där går man bara inte).
Vi tog oss knappt två kilometer (ren vandring, inget fiske) på en eftermiddag. Knotten räknar jag inte ens. Mitt i detta hittade vi så resterna av en slåtterkoja (med en stenlagd spis), och insikten om att människor förr envisades med att bo ute i detta avland ett par veckor varje år för att bärga det där starrgräset, ingav faktiskt en hel del respekt.
Inte tuffaste eller hårdaste bidraget hitintills, men ett bidrag till diskussionen.
Skallgång i Göteborgsregionen.
Orientering: leta efter försvunnen person, snart mörkt, snårig terräng.
Order: genomsök området,
Till förfogande: två grupper.
Lösningen: på linje från kortända till kortända genom området: stup, träsk, snöslask, geggamoja, några partier gudrunskog och snårbuskage. Vill minnas att området var 300 m x 1 km.
Vi hade alla bestämt oss för att vi skulle igenom men alla hade inte den flås som behövdes och mörkret kröp på. Alla var REJÄLT trötta efteråt. Tyvärr hittades de eftersökte förrän någon dag senare i ett annat område och då inte vid liv.
Terrängen var tuff, men tidspressen och omständigheterna gjorde det inte lättare.
tjing,
/joakim
Skallgång i Göteborgsregionen.
Orientering: leta efter försvunnen person, snart mörkt, snårig terräng.
Order: genomsök området,
Till förfogande: två grupper.
Lösningen: på linje från kortända till kortända genom området: stup, träsk, snöslask, geggamoja, några partier gudrunskog och snårbuskage. Vill minnas att området var 300 m x 1 km.
Vi hade alla bestämt oss för att vi skulle igenom men alla hade inte den flås som behövdes och mörkret kröp på. Alla var REJÄLT trötta efteråt. Tyvärr hittades de eftersökte förrän någon dag senare i ett annat område och då inte vid liv.
Terrängen var tuff, men tidspressen och omständigheterna gjorde det inte lättare.
tjing,
/joakim
Hehe.. det ligger faktiskt något i det
Drottninggatan dagen före julafton är heller ingen hit.det stenigaste
jag upplevt, var alldeles nyss, från Lordalen till Skarvedalshytta i Reinheimen i Norge.
Det var nämligen sten, bitvis rätt grov
precis hela tiden (vilket man tydligen ska förstå av namnet Skarvedalen).
Nu var jag samtidigt trött av magsjuka och det kan vara skälet att jag hade ovanligt många
tillbud, mest halkningar (på de högsta avsnitten låg det t o m lite nysnö). Stugan är egentligen till för jägare men stod öppen och jag var såpass trött av anspänningen och den obrutna koncentrationen på vägval, fotfäste och balans att jag stannade där över natten. Jag tror
jag inte gick mycket emr än en mil på 6 timmar.
Nå, jag klarade mig ändå utan olyckor och skador under etappen.
På natten måste jag ut på dass; där låg vid dörren
en stor sten som skulle föreställa förstutrapp; på den halkade jag och slog knäet -
jag känner fortfarande av det.
jag upplevt, var alldeles nyss, från Lordalen till Skarvedalshytta i Reinheimen i Norge.
Det var nämligen sten, bitvis rätt grov
precis hela tiden (vilket man tydligen ska förstå av namnet Skarvedalen).
Nu var jag samtidigt trött av magsjuka och det kan vara skälet att jag hade ovanligt många
tillbud, mest halkningar (på de högsta avsnitten låg det t o m lite nysnö). Stugan är egentligen till för jägare men stod öppen och jag var såpass trött av anspänningen och den obrutna koncentrationen på vägval, fotfäste och balans att jag stannade där över natten. Jag tror
jag inte gick mycket emr än en mil på 6 timmar.
Nå, jag klarade mig ändå utan olyckor och skador under etappen.
På natten måste jag ut på dass; där låg vid dörren
en stor sten som skulle föreställa förstutrapp; på den halkade jag och slog knäet -
jag känner fortfarande av det.
En alldels vanlig 3 mils marsch förvandlades till ett helsike, rekaren som ritade kartvägen cyklade vägen på sin MTB, sen kom stormen. Vi som gick hade mera klättring över, under än vandring och sällan har jag sett ett så trött gäng efter en halvdagsmarsch, som tog 8 timmar prick. Skjutresultaten var skraltiga minst sagt.
//J
//J
Liknande trådar
| Trådstartare | Titel | Forum | Svar | Datum |
|---|---|---|---|---|
|
|
Tips på fjällvandring i Sverige eller Norge i hyfsat flack terräng (dåliga knän) | Vandringsleder | 9 | |
|
|
Älvar och fin terräng i Svealand? | Vandringsleder | 11 | |
|
|
Vandra marathon på en dag i terräng!? | Vandringsleder | 42 |
Liknande trådar
-
Tips på fjällvandring i Sverige eller Norge i hyfsat flack terräng (dåliga knän)
- Börjat av Tomas Eklund
- Svar: 9
-
-
Njutvandringar att längta till
Platåberget Billingens unika natur och fina vandringsleder lockar vandringsentusiaster året om.
Få Utsidans nyhetsbrev
- Redaktionens lästips
- Populära trådar
- Aktuella pristävlingar
- Direkt i din inkorg