Den ultimata vandringsstaven

[johanbrask]

Jag änvänder min knappt 2 meter långa björkstav som har en metallsko längst nere. Den gjorde min morfar till sin sarektur 1945 och den funkar lika bra ännu. En gång skratta min vän ut mig när vi skulle gå igenom sarek och jag hade den med mig. Själv hade han korta teleskopstavar. Dock så fick han ryggskott och plötsligt var min långa stav guld värd

Jag vet att den väger onödigt mycke men det är skönt att den är så stabil

 

[Nanobell]

Axel Hambergs "isstav"

Axel Hambergs bok om Sarek (utgiven 1922) rymmer en hel del goda råd och tips, som kan vara aktuella än i dag. Så här skriver han om sin isstav:

"Isyxa av alpintyp är av föga nytta vid glaciärvandringar i vårt land, man reder sig gott, om man förser den långa stav, som i alla händelser behövs för vadningarna, med ett i stavens längdriktning utstående, yxformigt blad. Med detta instrument kunna trappsteg och fotfästen i hal is med lätthet anbringas. På en sådan stav kan även en sidopik, lämplig för förankring i brant terräng, fästas. Hela beslaget måste i så fall göras mycket solitt, då sidopiken bör kunna hålla en människas vikt. En sådan s.k. isstav har jag med fördel använt under mina mångåriga färder i Sarekhögfjällen."

Kanske kan man göra något liknande själv, kanske av delar från begagnad alpinyxa som monteras på kvastskaft.

/Nisse

 

[Mindcrime]

Den ultimata

Enligt mig så är den ultimata vandringsstaven tillverkat av ett ihåligt pvc rör (el-rör) modell grövre.

En plugg i varje ände och lite silvertejp i botten. Sen stoppar man bara ned ett flugspö, och man har en stav som verkligen kan kallas ultimat, iallafall om man är fiskeintresserad...

Jag tror inte jag skulle glömma min "stav" på en fjälltur i första taget...

 

[pfjell]

Jag har också använt (dubbla) bambustavar från trädgårdsbutiken vid flera vandringar. Billiga, lätta, starka. Kapa till lagom längd, gärna huvudhöjd om man ska vada.
Av en cykelslang kan man klippa perfekta gummiband att sätta ihop stavarna med, om man så vill.
Enda nackdelen är att de ibland är i smalaste laget för att vara riktigt sköna i handen. Brukar försöka leta rätt på de grövsta, men skulle egentligen vilja ha en storlek större...

/P

 

[Krux]

För mig börjar varje fjällvandring med samma procedur; Efter den första dagens vandring, vilken oftast handlar om
några enstaka kilometer för att "värma upp" och känna lite på packningen, slås läger på lämplig plats. Tältet slås upp, lite mat lagas och ätes. Kaffe kokas. Därefter påbörjas sökandet efter lämpligt ämne till vandringsstav. När detta funnits uppsökes lämplig plats för vidare bearbetning. Kaffe hälls upp, en liten punch (alternativt en liten whisky) kompletterar njutningen.
Ämnet bearbetas med kniven till en personlig stav. Årtalet och platsen "graveras" in på lämpligt ställe. Denna, egenhändigt tillverkade stav, får sedan tjäna som stöttning under vandringen för att sedan "arkiveras" till de övriga stavarna därhemma.

Inte så mycket high-teclösning, men för mig en trevlig tradition. (Många stavar blir det......)

//P

 

[cnygardh]

Säg hej till Orvar Scarface!

Axel Hambergs bok om Sarek....

"Isyxa av alpintyp är av föga nytta vid glaciärvandringar i vårt land, man reder sig gott, om man förser den långa stav, som i alla händelser behövs för vadningarna, med ett i stavens längdriktning utstående, yxformigt blad.

Till vänster om texten finns en bild på min ständiga vandringskompis, Orvar "scarface", min vandringsstav. Han är 18 år gammal (2004) och stöttar mig efter bästa förmåga på mina vandringar. Han är gjord av någon form av "sly" asp, al eller något i den stilen. För att få ett lite trevligare utseende har jag betsat och lackat honom. (den perfekta vandringsstaven )

I nederänden är han skodd och i botten finns en gänga. Där kan man antingen skruva fast en plastfot för vanlig vandring eller en ispik för vandring på glaciär. (se dom till höger)

Piken är förvisso inte yxformad men stav med pik funkade alldeles utmärkt som komplement till stegjärnen när jag vandrade Mikkaglaciären upp mot Sarektjåkkås stortopp och tillbaka c:a 8 km. Och är dessutom bra om man vintertid ska ut och vandra på is.




Jag har brännt in alla mina vandringar på staven, dessutom har jag brännt in mitt favoritpoem, en dikt från Sagan om Ringen (Tolkien), Bilbo Baggers vandringsdikt:


Den väg jag vandrar går och går
från dörrens sten, där upp den rann.
Nu ringlar fjärran stigens spår
som jag ska följa om jag kan.
Ska trampa den med ivrig fot
tills i ett stråk den mynnar ner
där tusen villspår tar mig mot -
Och sedan vet jag inte mer...


MVH ///Claes
http://fjallen.nygardh.net

[Ändrat av cnygardh 2004-09-11 kl 18:57]

 

[Jörgen Fjaderlatt.se]

Stavgångsstavar

Jag har alltid gått med en vandringsstav. Till en början hemmabyggen, senare fabriksgjorda. Jag växlade därför att de fabriksgjorda var lättare (man lyfter ju staven ganska många gånger under en fjällvandring) och teleskopfunktionen gjorde dem lättare att komprimera och spänna fast på ryggsäcken.
I somras testade jag för första gången under en längre vandring att gå med två stavar av stavgångsmodell. Anledningen var att jag behövde två teleskopstavar som tältstänger. Jag blev mycket positivt överraskad av två saker. Det ena var att man fick en väldig drive i steget när man stakade sig fram i terrängen. Det andra var att jag upplevde en väldig säkerhet vid vadning. Jag letade mig över en del ganska bistra vatten som en stor spindel, ständigt förankrad på minst tre ställen. Betydligt säkrare än vid vadning med en stav. Som någon skrev måste ju denna stav vara rejält stadig om man skall känna sig säker. Med två stavar vadade jag på ett annat sätt, bredare och med lägre tyngdpunkt.
Att energiförbrukningen ökar är ju en fördel i motionssammanhang. I fjällen är ju fördelen istället (samma orsak) att man överför en ordentligt andel av belastningen från ben och höfter till överkroppen. Speciellt om man inte längre är en ung atlet känns det skönt att kunna minska risken för belastningsskador på detta sätt.
Så jag är numera en övertygad stavgångare i fjällen. Men jag skulle gärna vilja ha ett par ännu lättare stavar och jag bytte raskt ut "handskarna" som fäster händerna vid stavgångsstavarna mot vanliga skidstavsremmar. Ibland vill man mycket snabbt kunna frigöra händerna från stavarna.
Jörgen

 

[dave1]

Ett litet sidospår..
Jag har för mig att Sverker och plus testade stavgång på idrottsmedicinska institutionen i Umeå som konstaterade att man inte kunde uppmäta någon ökad energiförbrukning jämfört med att gå utan. Däremot kanske de ger extra stöd så att man ibland kan gå mer forcerat. Däremot har väl sportbutikerna sålt en och annan stav med argumentet att man ökar energiförbrukningen med 40%..
Jaja..det är ändå inget för mig.

/D

 

[eaglerock]

Re: Axel Hambergs

Axel Hamberg skriver om sin isstav:

"Isyxa av alpintyp är av föga nytta vid glaciärvandringar i vårt land, man reder sig gott, om man förser den långa stav, som i alla händelser behövs för vadningarna, med ett i stavens längdriktning utstående, yxformigt blad. Med detta instrument kunna trappsteg och fotfästen i hal is med lätthet anbringas. På en sådan stav kan även en sidopik, lämplig för förankring i brant terräng, fästas. Hela beslaget måste i så fall göras mycket solitt, då sidopiken bör kunna hålla en människas vikt. En sådan s.k. isstav har jag med fördel använt under mina mångåriga färder i Sarekhögfjällen."

/Nisse

Jag tycker att den lösningen verkar lite otymplig, och i vissa fall rent livsfarlig. Om man faller och ska bromsa undrar jag vilken nytta en sådan stav är.

Och behöver man gräva ner den som ett t-ankare för att säkra så får man verkligen jobba sig svettig....

 

[46]

Jag misstänker att Du som så många andra står och väger prylarna som skall bäras på en vandring för att det inte skall bli för tungt, varför då gå och dra på ytterligare vikt i form av en pinne. Har varit ute och vandrat en hel del men aldrig funnit vitsen med att dra på ytterligare kg.

 

[cnygardh]

Väl använd vikt!

Har varit ute och vandrat en hel del men aldrig funnit vitsen med att dra på ytterligare kg.

Man ju aldrig staven i/på ryggan utan den har man alltid i handen, så viktmässigt spelar det ju ingen roll.
Jag har haft med mig vänner som inte tagit med sig stav och fått låna ut min vid vadning (tills dom hittade egna) eftersom dom ganska snart insåg fördelen med stav.

MVH ///Claes
http://fjallen.nygardh.net

 

[Martin Fjäderlätt]

Re: Väl använd vikt!

Man ju aldrig staven i/på ryggan utan den har man alltid i handen, så viktmässigt spelar det ju ingen roll.

Nu hänger jag inte med... väger saker som man har i handen ingenting?
Ah! Det är därför så många reser med resväska!

Man väger väl inte sin packning för att få en låg siffra att skryta om (eller... inte bara i alla fall), utan för att minska massan som man flyttar omkring på, och därmed öka sin rörlighet och handlingsfrihet?

Själv är jag inte övertygad om vandringsstavens förträfflighet - men det kanske beror på att jag så sällan vadar.
[Ändrat av Nordesjö 2004-10-18 kl 10:18]