OT om linfrö m m
(...) Är nog mest irriterad på hur oljan marknadsförs. (...)
Jag med (och då vänder jag mig inte heller mot någon särskild i tråden). Då är ändå linfrö rätt billigt och hyfsat närproducerat jämfört med de svårartat hypade chiafröna, med mycket mera. "Hälsomat" har helt i onödan blivit till ett lönande geschäft och en klassfråga. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, när jag ser de korrekt stylade överklassveganerna plocka bland påsar med exotiska namn och kilopriser kring 500-strecket i butikens "hälsokost"-hylla.
Även om det exakta utbytet fortfarande diskuteras, så råder det full konsensus om att det
är rätt ineffektivt (och dyrt) att stoppa i sig den medellånga "moderfettsyran" alfa-linolensyra från t ex lin- eller chiafrön i stället för de "färdigtillverkade" EPA och DHA genom att helt enkelt äta lite fet fisk (alt. för överklassveganerna: mer än njutbart mycket av dyra alger).
Fröna måste ätas krossade för att man ska tillgodogöra sig en rimlig mängd, och man får ändå äta mer än man normalt har lust med. Vad gäller just linfrön tillkommer dessutom det paradoxala problemet, att den mängd, som (ens teoretiskt) skulle ge en rimlig mängd alfa-linolensyra, samtidigt innehåller alldeles för höga mängder av
cyanogena glykosider. Halterna varierar, men utifrån dagens forskningsläge rekommenderar livsmedelsverket preliminärt högst en halv matsked krossat linfrö per dag för en vuxen på 60 kg.
Vad gäller hela linfrön anses två matskedar OK, men då äter man dem ju inte för att man är ute efter alfa-linolensyran.
Det ev. underskott/obalans i fettsyresammansättningen som kan uppstå under ett par veckors vandring är sannerligen inget att bry sig om, om man inte redan har stora problem. Men även hemma finns som framgår enklare, billigare och säkrare sätt att täcka sitt behov av omega 3-fettsyror.
Det finns andra anledningar till att man ändå vill tillsätta lite linfrö till sin frukostblandning. Jag har haft barn som haft lätt att bli hårda i magen, oavsett hur mycket grönsaks- och andra fibrer jag matat dem med, och linfrö är fantastiskt som ett naturligt tarmreglerande medel - snällt mot tarmslemhinnan och inte vanebildande. Men då kan (ska) man äta dem
hela, mängderna rör sig kring något kryddmått per dag, och det är bättre att ta med sig dem separat i ett litet rör och portionera ut efter ev. behov.