Ja det där med att starta skogsbränder låter ju som något som behöver uppmuntras.
Dagens ungar
- Trådstartare sajberjohan
- Start datum
Jag tror att flera här har idealiserat sin egen barndom och sedan projicerar det på den miljö de har runt omkring sig.
Jag har 4 barn (äldsta är 9 och yngsta är 3 år). Är man ute med ungarna så ser man att dom håller på med allt möjligt, allt från cykeltäclingar till burken och herren på täppan. Det var någon som listade massa lekar förut, och undrade om dom var utdöda. Det är dom inte! Mängder med barn leker dom, och i många fall heter dom exakt samma sak idag som för 30 år sedan.
För övrigt håller dom dessutom ett grymt tempo (mängder med lekar/tävlingar/diskussioner) och man blir ganska slut om man hänger med dom ett par timmar.
Att man inte ser några kojjor eller cyklar i skogsbrynet kan bero på många saker, men gör lite enkel matematik. Först skola, sedan läxor, sedan middag, sedan sportaktivitet, sedan läger/match/tävling på helgen. Hur mycket tid blir det kvar för att leka oorganiserat?
Snippat från tidigare inlägg:
"Varför för man aldrig skrapsår längre förresten, nu bryter man ben och armar, skrapsår finns inte efter 12 års ålder.. märkligt .."
Kanske inte. Som man leker får man sår. Fast barn faller mycket mjukare än gamla stela föräldrar...
Snippat från ett annat inlägg:
"Jag svarar från "andra sidan" så att säga. Jag är scoutledare men mina barn är ännu för små för scouterna. Inom scouting upplever jag att det är ett stort problem idag med ledarrekrytering, det är svårt att få föräldrarna att ställa upp."
Jag förstår att man upplever det som om föräldrarna har svårt att ställa upp och man upplever att föräldrarna ser aktiviteten som "barnpassning".
Fast inget kunde vara mer fel. Jag kan nästan kategoriskt säga att varje förälder vill tillbringa mer tid med sitt/sina barn, men verkligheten sätter stopp för det! Räkningar gör att man måste jobba, och jobba mycket. När man väl kommer hem efter heltidsarbete skall man laga mat och sedan skall man äta. När skall man hinna med?
Ett exempel från min vardag är att om alla barnen skulle ha 1 (en) fritidsaktivitet var som är två gånger i veckan så blir det 8 tillfällen per vecka. Tydligen mäste man klona sig för att kunna vara överallt hela tiden. Det är ganska vanligt att barn har flera olika aktiviteter. Lägg ihop allt så har du snart fler fritidsaktiviteter än vad det finns veckodagar, och skall man sedan tvingas att ställa upp på helger så går det inte. Det finns inte ens möjlighet. Flera barn, läger/tävling/match på helgen och "tvång" på föräldrarna att ställa upp. Det är väl klart att man inte hinner, speciellt om man har flera barn.
Sedan kommer det in två saker till. Föräldrarna skall väl få möjlighet att umgås som vuxna med (lite vuxentid varje kväll/helg) så att man kan prata och bara finnas till för varandra och gud förbjude att man har egna intressen. Då tar ju dom tid med. När skall man hinna med dom?
"Det var bättre förr" Ja kanske det. Det samhället vi har idag, som skall vara så fint och jämlikt har skapat en del märkliga situationer. När bägge föräldrarna (klart kvinnan inte skall vara hemma med barnen, vi har ju ett jämlikt samhälle) "tvingas" ut i förvärvsarbete, vem tar då hand om barnen? När 40 talisterna växte upp var just mamma hemma och såg till dom. Idag finns inte den möjligheten.
Jag har 4 barn (äldsta är 9 och yngsta är 3 år). Är man ute med ungarna så ser man att dom håller på med allt möjligt, allt från cykeltäclingar till burken och herren på täppan. Det var någon som listade massa lekar förut, och undrade om dom var utdöda. Det är dom inte! Mängder med barn leker dom, och i många fall heter dom exakt samma sak idag som för 30 år sedan.
För övrigt håller dom dessutom ett grymt tempo (mängder med lekar/tävlingar/diskussioner) och man blir ganska slut om man hänger med dom ett par timmar.
Att man inte ser några kojjor eller cyklar i skogsbrynet kan bero på många saker, men gör lite enkel matematik. Först skola, sedan läxor, sedan middag, sedan sportaktivitet, sedan läger/match/tävling på helgen. Hur mycket tid blir det kvar för att leka oorganiserat?
Snippat från tidigare inlägg:
"Varför för man aldrig skrapsår längre förresten, nu bryter man ben och armar, skrapsår finns inte efter 12 års ålder.. märkligt .."
Kanske inte. Som man leker får man sår. Fast barn faller mycket mjukare än gamla stela föräldrar...
Snippat från ett annat inlägg:
"Jag svarar från "andra sidan" så att säga. Jag är scoutledare men mina barn är ännu för små för scouterna. Inom scouting upplever jag att det är ett stort problem idag med ledarrekrytering, det är svårt att få föräldrarna att ställa upp."
Jag förstår att man upplever det som om föräldrarna har svårt att ställa upp och man upplever att föräldrarna ser aktiviteten som "barnpassning".
Fast inget kunde vara mer fel. Jag kan nästan kategoriskt säga att varje förälder vill tillbringa mer tid med sitt/sina barn, men verkligheten sätter stopp för det! Räkningar gör att man måste jobba, och jobba mycket. När man väl kommer hem efter heltidsarbete skall man laga mat och sedan skall man äta. När skall man hinna med?
Ett exempel från min vardag är att om alla barnen skulle ha 1 (en) fritidsaktivitet var som är två gånger i veckan så blir det 8 tillfällen per vecka. Tydligen mäste man klona sig för att kunna vara överallt hela tiden. Det är ganska vanligt att barn har flera olika aktiviteter. Lägg ihop allt så har du snart fler fritidsaktiviteter än vad det finns veckodagar, och skall man sedan tvingas att ställa upp på helger så går det inte. Det finns inte ens möjlighet. Flera barn, läger/tävling/match på helgen och "tvång" på föräldrarna att ställa upp. Det är väl klart att man inte hinner, speciellt om man har flera barn.
Sedan kommer det in två saker till. Föräldrarna skall väl få möjlighet att umgås som vuxna med (lite vuxentid varje kväll/helg) så att man kan prata och bara finnas till för varandra och gud förbjude att man har egna intressen. Då tar ju dom tid med. När skall man hinna med dom?
"Det var bättre förr" Ja kanske det. Det samhället vi har idag, som skall vara så fint och jämlikt har skapat en del märkliga situationer. När bägge föräldrarna (klart kvinnan inte skall vara hemma med barnen, vi har ju ett jämlikt samhälle) "tvingas" ut i förvärvsarbete, vem tar då hand om barnen? När 40 talisterna växte upp var just mamma hemma och såg till dom. Idag finns inte den möjligheten.
mlindstrom; sa:
Det där gäller ju även oss som ställer upp som ledare.
Jag ägnar en kväll varje vecka åt att ta hand om 25 scouter (ok, vi är tre ledare på avdelningen), dessa möten skall planeras, det ska skrivas närvarolistor att skicka in för att få bidrag, det ska dessutom vara några hajker varje termin och ofta är det ett sommarläger också.
Är det då för mycket begärt att föräldrarna ställer upp på tre aktiviteter per termin, som de får VÄLJA i början av terminen? Våra föräldrar får alltså ut en lista över arbetsdagar, tävlingar där det behövs funktionärer och liknande och från den listan ska de välja ett par tre aktiviteter som de kan ställa upp och hjälpa till med. Hittills den här hösten är det tre föräldrar i vår avdelning som lämnat in den lappen.
Om inte föräldrarna ställer upp med att hjälpa till att göra iordning scoutstugan, vilka ska då göra det? Vi ledare som redan "offrar" en stor del av vår fritid?
Efter att helt plötsligt blivit "pappa" till en sexårig tjej så har jag reflekterat över vissa saker som ialla fall tangerar denna diskussion. Men mig själv och mina barndomsminnen som referens tycker jag det är stora skillnader på hur barnen har det nu jämfört med -79.
- man ska ringa i förväg och "boka" om hon ska leka med någon kompis (på min tid sprang man över och kollade om nån var hemma) Man ska även följa till dörren och "lämna över" ansvaret.
- Barnen leker inomhus 99% av tiden. Om dom ska vistas ute så är det inom synhåll från fönstret (på min tid tog man cyklarna och drog iväg i skogen, eller runt på bostadsområdet. mer än en gång sprang morsan och letade)
- Om nu lek ute är aktuellt så ska det ske under idealiska väderförhållanden. Leka i regnet? Gud förbjude, man kan ju bli blöt... Ska bli intressant att se vad vintern för med sig i lekväg. (mins med bitterljuva minnen de gånger jag förfrusit tårna efter att ha lekt i snön på tok för länge i fuktiga skor och temperaturer där det var garanterat myggfritt. mamma tinade upp fossingarna med händer, kärlek och varm choklad)
Om man nu växer upp i en värld där det mesta är tillrättalagt, skyddat och övervakat så det går rätt till, hur ska man då kunna lära sig var ens egna gränser går, hur mycket man själv klarar av, samt hur man improviserar när det inte blir som man tänkt?
Är det inget bra på bollibompa? Nej, men då är det bara att växla över till cartoon network...
- man ska ringa i förväg och "boka" om hon ska leka med någon kompis (på min tid sprang man över och kollade om nån var hemma) Man ska även följa till dörren och "lämna över" ansvaret.
- Barnen leker inomhus 99% av tiden. Om dom ska vistas ute så är det inom synhåll från fönstret (på min tid tog man cyklarna och drog iväg i skogen, eller runt på bostadsområdet. mer än en gång sprang morsan och letade)
- Om nu lek ute är aktuellt så ska det ske under idealiska väderförhållanden. Leka i regnet? Gud förbjude, man kan ju bli blöt... Ska bli intressant att se vad vintern för med sig i lekväg. (mins med bitterljuva minnen de gånger jag förfrusit tårna efter att ha lekt i snön på tok för länge i fuktiga skor och temperaturer där det var garanterat myggfritt. mamma tinade upp fossingarna med händer, kärlek och varm choklad)
Om man nu växer upp i en värld där det mesta är tillrättalagt, skyddat och övervakat så det går rätt till, hur ska man då kunna lära sig var ens egna gränser går, hur mycket man själv klarar av, samt hur man improviserar när det inte blir som man tänkt?
Är det inget bra på bollibompa? Nej, men då är det bara att växla över till cartoon network...
Re: Tid och pengar
Min mamma var hemma med mig och min sydter tills vi började skolan i början av 70-talet. Vi bodde i en tvåa, hade en gammal bil, åkte aldrig på semester, köpte väldigt sällan nya kläder, hade begagnande cyklar, ingen stereo (få kapitalvaror) och hade få, ofta ärvda leksaker. Under dessa förutsättningar kan vem som helst idag leva och ha betydligt mer tid för barnen.
Vi är inga offer för omständigheterna. Vi har det väldigt bra ekonomiskt. Andra omständigheter som många inte tänker på är att spädbarnsdödligheten idag oerhört låg. Barnolycksfallen är också betydligt färre idag än för 30-40 år sedan.
Många är väldigt bra på att gnälla. Varje vår ser man snyftreportage i tidningen om "stackare" som inte har råd att åka på utlandssemester. I senaste valet var det en "stackars" mamma som aldrig hade några pengar över, vilket vissa partier slog mynt av. Sedan visade det sig att hon och hennes man precis hade köpt ett hus för två miljoner, vilket naturligtvis ingen vågade reagera på.
Det är ingen som tvingar oss småbarnsföräldrar att hetsa så som många av oss gör.
uao; sa:
Min mamma var hemma med mig och min sydter tills vi började skolan i början av 70-talet. Vi bodde i en tvåa, hade en gammal bil, åkte aldrig på semester, köpte väldigt sällan nya kläder, hade begagnande cyklar, ingen stereo (få kapitalvaror) och hade få, ofta ärvda leksaker. Under dessa förutsättningar kan vem som helst idag leva och ha betydligt mer tid för barnen.
Vi är inga offer för omständigheterna. Vi har det väldigt bra ekonomiskt. Andra omständigheter som många inte tänker på är att spädbarnsdödligheten idag oerhört låg. Barnolycksfallen är också betydligt färre idag än för 30-40 år sedan.
Många är väldigt bra på att gnälla. Varje vår ser man snyftreportage i tidningen om "stackare" som inte har råd att åka på utlandssemester. I senaste valet var det en "stackars" mamma som aldrig hade några pengar över, vilket vissa partier slog mynt av. Sedan visade det sig att hon och hennes man precis hade köpt ett hus för två miljoner, vilket naturligtvis ingen vågade reagera på.
Det är ingen som tvingar oss småbarnsföräldrar att hetsa så som många av oss gör.
Kojor!
Vill vara med o nyansera bilden lite, jag har i mitt jobb varit ute o knatat i vartenda grönområde kring några av Stockholms närförorter, o jag har stött på en massa kojor som väckt härliga barndomsminnen...
Som förälder tror jag att alla skriverier om övergrepp på barn påverkar hur fritt dom får härja utan uppsyn, det är inte bara dataspelens fel.
Vill vara med o nyansera bilden lite, jag har i mitt jobb varit ute o knatat i vartenda grönområde kring några av Stockholms närförorter, o jag har stött på en massa kojor som väckt härliga barndomsminnen...
Som förälder tror jag att alla skriverier om övergrepp på barn påverkar hur fritt dom får härja utan uppsyn, det är inte bara dataspelens fel.
Orka palla äpplen och fetma hos barn
Dagens ungar har ett väXande problem !!!!
Var och lyssna på Stephan Rössner i förra veckan professor vid Karolinska. Han påpeka att idag pallar inte ungar äpplen. Hans slutsats var:
1) Dom stoppar i sig en massa annat "skit" och äter inte äpplen
2) Dom har idag problem att springa ifrån den 60 åriga gubben som ev. kommer att jaga dom
Föreläsningen handla om barn och fetma som är ett mycket stort problem. I England har barnfetma ökat med 50 % det sista deceniet och vi i Sverige har eller håller på att få samma problem
Se tabellerna sidan 3
http://www.overvikt.ki.se/arkiv/Verksamhetsberattelser.pdf över hur fetman ökar i olika åldersklasser.
Rössner berätta att dom barn som har problem med övervikt som han jobbar med på Karolinska kan dricka 4 liter läsk på en dag dvs. ca 1600 kcal = nästan dagsbehovet för en vuxen.....
Vill man ge sina barn en framtid så är det viktigt att man får ut barna och röra sig mer än många gör idag plus att det är viktigt att se till vad dom får i sig för mat. Idag dricker man inte läsk bara på söndagar idag dricker många varje dag
Se även
http://www.fhi.se/fakta/barn18.asp
Kolla även in Bunkeflomodellen
http://www.bunkeflomodellen.com/bunkeflomodellen/index.htx
där målet är att alla barn skall röra sig varje dag
Maten var bättre förr
Barn rörde sig mera förr och värre blir det är jag rädd för
Dagens ungar har ett väXande problem !!!!
Var och lyssna på Stephan Rössner i förra veckan professor vid Karolinska. Han påpeka att idag pallar inte ungar äpplen. Hans slutsats var:
1) Dom stoppar i sig en massa annat "skit" och äter inte äpplen
2) Dom har idag problem att springa ifrån den 60 åriga gubben som ev. kommer att jaga dom
Föreläsningen handla om barn och fetma som är ett mycket stort problem. I England har barnfetma ökat med 50 % det sista deceniet och vi i Sverige har eller håller på att få samma problem
Se tabellerna sidan 3
http://www.overvikt.ki.se/arkiv/Verksamhetsberattelser.pdf över hur fetman ökar i olika åldersklasser.
Rössner berätta att dom barn som har problem med övervikt som han jobbar med på Karolinska kan dricka 4 liter läsk på en dag dvs. ca 1600 kcal = nästan dagsbehovet för en vuxen.....
Vill man ge sina barn en framtid så är det viktigt att man får ut barna och röra sig mer än många gör idag plus att det är viktigt att se till vad dom får i sig för mat. Idag dricker man inte läsk bara på söndagar idag dricker många varje dag
Se även
http://www.fhi.se/fakta/barn18.asp
Kolla även in Bunkeflomodellen
http://www.bunkeflomodellen.com/bunkeflomodellen/index.htx
där målet är att alla barn skall röra sig varje dag
Maten var bättre förr
Barn rörde sig mera förr och värre blir det är jag rädd för
Gör en insats!
Ett av de stora problemen med mulle/scout/idrott osv är den stora ledarbristen. Visst kan jag hålla med om att för mycket av barnens aktiviteter är för välordnade/genomorganiserade - men dom kanske behöver en ingång för att komma igång!
Kanske är det dax att "betala tillbaka" alla de där underbara stunderna/kunskaperna du fick med friluftsfrämjandet eller vad det nu kan vara.
Och nej, man måste inte ha barn själv. Sluta gnäll på de förtappade barnen och deras föräldrar och gör en insats. NU!
Ett av de stora problemen med mulle/scout/idrott osv är den stora ledarbristen. Visst kan jag hålla med om att för mycket av barnens aktiviteter är för välordnade/genomorganiserade - men dom kanske behöver en ingång för att komma igång!
Kanske är det dax att "betala tillbaka" alla de där underbara stunderna/kunskaperna du fick med friluftsfrämjandet eller vad det nu kan vara.
Och nej, man måste inte ha barn själv. Sluta gnäll på de förtappade barnen och deras föräldrar och gör en insats. NU!
Guest
Gäst
Re: Inte bara unga...
Tack! Är själv Mulle-ledare, och har känt mig lite handikappad av uppfattningen om att jag måste vara världens fältbiologexpert/äventyrare m.m. för att riktigt duga. Dock har jag hela tiden hävdat att det räcker med att få ut ungarna i skog och mark så hittar de på tillräckligt mycket kul! Och har de tråkigt så behöver man bara tipsa om något - som t.ex. "finns här något som går att äta?" "bor det något/någon under stenen?" eller andra spännande saker. Visst försöker jag köra med pedagogiska teman som sträcker sig över en hel termin, men det enda hållbara är att ta vara på nuet och göra det som ungarna tycker är kul för stunden. I den miljö vi befinner oss. Jämfört med när jag började så leker jag mer nu, och försöker allt mer låta bli att nöta fakta (även "tall-långa barr, gran-korta barr") och istället ägna mig åt att få ungarna att ha kul i skogen.
På kuppen har jag själv blivit mycket mer aktiv, och mina dagliga hundpromenader tar jag nu i obanad skogsterräng istället för längs byvägarna.
Angående att barn/ungdomar skäms bort med aktiviteter och prylemojer så är det svårt att hävda att dottern måste spara ihop till sin egen kanot - som brorsan och hans kompis gjorde för tjugofem år sen genom att sälja jultidningar tre år i rad - när man faktiskt har råd att ge henne en i födelsedagspresent! Att strama åt, när det ändå finns resurser, det är otroligt svårt! Så man "unnar" dem datorer, gameboyar, playstation m.m., och alla dyra spel därtill. På sätt och vis är det nog så att man önskar att man haft det själv som liten...
Mitt största problem, gentemot mina barn, är att kunna sätta upp en belöning som de vill sträva efter. För själv hade man ju saker som man strävade mot, man arbetade för pengar som man skulle använda till något eftertraktat, cykel etc. Och jag vill att mina barn ska lära sig samma sak, inte bara få allt serverat, utan verkligen vara tvungen att anstränga sig lite för att få något de drömmer om.
Fast de har ju redan allt...
hsalberg; sa:
Tack! Är själv Mulle-ledare, och har känt mig lite handikappad av uppfattningen om att jag måste vara världens fältbiologexpert/äventyrare m.m. för att riktigt duga. Dock har jag hela tiden hävdat att det räcker med att få ut ungarna i skog och mark så hittar de på tillräckligt mycket kul! Och har de tråkigt så behöver man bara tipsa om något - som t.ex. "finns här något som går att äta?" "bor det något/någon under stenen?" eller andra spännande saker. Visst försöker jag köra med pedagogiska teman som sträcker sig över en hel termin, men det enda hållbara är att ta vara på nuet och göra det som ungarna tycker är kul för stunden. I den miljö vi befinner oss. Jämfört med när jag började så leker jag mer nu, och försöker allt mer låta bli att nöta fakta (även "tall-långa barr, gran-korta barr") och istället ägna mig åt att få ungarna att ha kul i skogen.
På kuppen har jag själv blivit mycket mer aktiv, och mina dagliga hundpromenader tar jag nu i obanad skogsterräng istället för längs byvägarna.
Angående att barn/ungdomar skäms bort med aktiviteter och prylemojer så är det svårt att hävda att dottern måste spara ihop till sin egen kanot - som brorsan och hans kompis gjorde för tjugofem år sen genom att sälja jultidningar tre år i rad - när man faktiskt har råd att ge henne en i födelsedagspresent! Att strama åt, när det ändå finns resurser, det är otroligt svårt! Så man "unnar" dem datorer, gameboyar, playstation m.m., och alla dyra spel därtill. På sätt och vis är det nog så att man önskar att man haft det själv som liten...
Mitt största problem, gentemot mina barn, är att kunna sätta upp en belöning som de vill sträva efter. För själv hade man ju saker som man strävade mot, man arbetade för pengar som man skulle använda till något eftertraktat, cykel etc. Och jag vill att mina barn ska lära sig samma sak, inte bara få allt serverat, utan verkligen vara tvungen att anstränga sig lite för att få något de drömmer om.
Fast de har ju redan allt...
Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!
Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.
Få Utsidans nyhetsbrev
- Redaktionens lästips
- Populära trådar
- Aktuella pristävlingar
- Direkt i din inkorg