Min potentiellt dyraste löptur hittills...
Planen var att springa drygt två timmar. Enligt yr.no skulle det regna framåt kvällen, men när jag gav mig iväg från parkeringsplatsen vid Lövsta så såg det ganska fint ut. Moln, lagom varmt. Jag var rustad för terrängen med långa tights och en Camelback full med saft och druvsocker. Min nyinköpta HTC Desire låg i en ziplock-påse i midjebältet. Med Cirkus Kiev i öronen sprang jag över ängen och in i skogen. Det höga gräset var vått av tidigare regn, och 15-kmspåret var redan från början lika sumpigt som jag mindes det från förra sommaren. Men - de är ju dragna för längdskidåkning, så det är väl inget att klaga på (förutom att de sällan pistas på vintern).
Iaf. Jag joggade på, parerade hala träbroar över skogsbäckarna, gick ner mig till knäna i lera, sprang genom områden med midjehöga, regnvåta grästuvor, snubblade på trädrötter och skuttade över diken och vattensamlingar. Lyssnade som sagt på P3, tyckte på det stora hela att det var ganska trevligt att springa runt för mig själv, väl medveten om att inte en "vettig människa" skulle ge sig ut just där jag var...
Sen, när jag var där 10- och 15-kmspåren delar upp sig, började det regna. Jag vek in på 15-kmspåret. Det regnade mer och mer, och jag tänkte att nu är det bäst att ziplock-påsen med min HTC håller tätt... Lade dock ingen tid på att oroa mig, det var liksom inget att göra, jag kunde inte ta upp påsen och kolla! Regnet fullkomligt öste ner. Sen började åskan. Det blixtrade och brakade till rakt över skogen där jag sprang. Mindre trevligt.
Någon hade kunnat ta mig för Gollum, där jag sprang hukad mellan tallplantorna över hygget. Vill ju inte få en blixt i skallen. Tänkte att om jag smiter runt som en räv, så skulle jag nog klara mig. Hur ofta får rävar blixten i skallen? Man kan få så många intressanta tankar i skallen när man helt genomblöt springer/skuttar/går/vadar/hoppar runt längs ett "somrigt" längdspår på Frösön i ösregn...
Jag hörde att det pep till i mobilen, och visste att det var Anders som undrade hur det gick, var jag var, om allt var ok. Hoppades att han skulle fatta anledningen till att jag inte kunde svara. Ny mobil + ösregn = dåligt. Då var jag ganska nära vägen, raksträckan på Frösön som går förbi flygplatsen. Jag hade lust att försöka lifta hem. Men att stå ute på vägen och vifta när blixtarna kom med bara någon minuts mellanrum kändes inte som nåt bra alternativ, när jag tänkt efter ytterligare någon sekund. Så jag träskade vidare.
Efter 2h 17 min var jag tillbaks vid bilen. Slängde in ryggsäcken i kombiutrymmet, drog fram yllefilten och lade den i förarsätet innan jag körde hemåt. Glad att både jag och HTC:n klarat oss helskinnade genom regnåskvädret.
Anders och Martin hade lagat mat. Någon timme senare sitter jag i vardagsrummet, torr, varm och mätt, med ett glas vin och lyssnar på The Smiths. Svamlar om Dagens aktivitet på utsidan, och lägger ännu en bra kväll på minnet.
