God damn! Jag kanske borde träna upp mig till 76 km/vecka bara för att se hur det känns. Denna vecka har jag sprungit ~24 km..
Ska kika på Jack Daniels. Stora Löparboken var sådär.. en del saker får mig att fundera, t ex obegriplig meningsbyggnad och konstiga syftningsfel. En sak insåg jag dock, och det är att jag är väldigt stel i höften och att det definitivt påverkar löpningen. Kan inte ta ut steget som jag vill.
78,4 km blev det faktiskt
Så mycket borde jag springa varje vecka. Men det gör jag inte. Är lat, har jobb att sköta, familj osv. Det känns ingen stor skillnad mellan att springa 40 och 80 km. Rundorna blir lite längre, lite fler och man blir lite tröttare. Inga jätteskillnader på någon punkt. Det är som att förlänga rundan från 5 till 7,5 km. Man känner ingen större skillnad. Gå nu för guds skull inte direkt från 24 km/vecka till 80. Ökningar tas lite i sänder annars går man lätt sönder.
Daniels är bra. Kort, koncist och rakt på det väsentliga. Man märker direkt att han vet vad han pratar om. Han har forskat inom idrottsfysiologi i snart ett halvt sekel, han är olympisk medaljör och löp-elittränare.
Han förklarar hur man blir en bättre (snabbare) löpare. Det är ganska enkelt om man delar upp saken i sina fysiologiska beståndsdelar, och förklarar hur man tränar var och en av dem. Det man tränar är:
kardiovaskulära systemet
löpmuskulaturen
mjölksyratröskeln
syreupptagningsförmågan
löpekonomin,
farten, klippet i steget
Han förklarar olika träningsintensiteter, vilken effekt den får på löpningen och hur de påverkar fysiologin. De grundläggande träningsintensiteterna är:
basträning
(maratonfart)
tröskelträning
intervallträning
repetitionsträning
Först en översikt som förklarar grundbegreppen, sambandet mellan fysiologisk adaption och träningsintensitet. Sedan ett kapitel för varje "komponent".
Utgångspunkten är alltså inte de vanliga, slafsigt oprecisa "kondition", "uthållighet" etc som varken läsare eller författare förstår riktigt vad som menas med (men som man förstår efter att ha läst Daniels). Befriande!
Träningsintensitet bestäms av den nuvarande prestationen (mäts t ex som tävlingsresultat). Sen är det bara att slå i bokens tabeller så ser man exakt, på sekunden hur fort man skall springa för att höja sin mjölksyratröskel, öka syreupptagningsförmågan etc.
Sen finns det kapitel som förklarar hur man skapar ett eget program, hur man planerar sitt "löpår", färdiga program för distanser från 800 m till maraton osv. Programmen kombineras naturligtvis med intensitetstabellerna. Andning, löpsteg, kadens och sånt gås också igenom. (Ett bonustips redan här: skaffa en enkel elektronisk metronom. Ställ den på 180 och håll den takten. Känns fånigt i början, man trippar fram, men kapar tid direkt. Efter bara några pass blir 180 fotisättningar/min helt naturligt. De allra flesta tar för långa kliv - vilket är dålig löpekonomi.)
Det finns en ointressant del som heter "Training for fitness" med fyra program. Den delen verkar vara obligatorisk (för att boken skall kunna säljas till de som inte är intresserade av att lära sig) och påminner mycket om standardtjafset på marknaden, man utgår från en hypotetisk person på en viss "fittnessnivå" och skapar ett program som skall passa den individen. Lyckligtvis är avsnittet bara 12 sidor.
Avsnittet "Training for racing" är mycket intressantare eftersom de programmen utgår från den distans man skall springa. De programmen är
hårda. Det förutsätts att man springer sju dagar i veckan - vilket man naturligtvis "anpassar" till en mer mänsklig träningsregim
Boken kunde vara lite bättre skriven och redigerad. Det känns ibland som att de borde gått igenom den en gång till. Man har en känsla av att Daniels när han skrev den ibland tänkte "skall man verkligen behöva förklara så här grundläggande saker?" Det är verkligen inga stora saker men det är den kritik jag kan ge.
Boken är ganska tunn (dryga 250 sidor) och mycket lättläst men har ett stort innehåll. Jag bläddrar i den i stort sett dagligen.
