Gårdagens aktivitet blev rätt splittrad. Först åkte jag och Kalle till Andersön, fiskade en stund och pratade desto mer. Jag stod och viftade med fluga, givetvis utan framgång (ingen plats för bakkastet, så det blev till att fiska längs med stranden..) När jag fick låna haspeln så smällde nybörjarturen till med en harr. Drygt 38cm och bukig, alldeles full med husmask-hus och snäckskal, och med en välutvecklad överläpp. Misstänker att de går och gnager på botten det mesta av tiden, när de inte äter små silverröda Mepps 1
r...
På väg hem tänkte vi ta varsin pizza på Spader Dam på Frösön. Spanade in varsin pizza på listan på väggen, och valde den ena som panpizza, eftersom det stod en handskriven liten extraskylt att "Alla pizzor kan fås som pan-pizza". Kortbetalade. Såg på kvittot att det stod "150 kr", så jag frågade om inte pizzorna kostade 60+55 som det stod på den stora väggtavlan? -Nej, panpizza kostar 95. "Var står det?" -Det står på tavlan, bröt pizzabagaren, en ung kille, in. Jaha, tänkte jag, bäst att kolla in det till nästa gång.
Det stod inte på tavlan. Jag bad kassörskan visa var på tavlan det stod, eftersom jag inte kunde hitta det. Hon och pizzabagaren pekade gemensamt på en handskriven skylt i vinkel bredvid den handskrivna skylten "Alla pizzor kan fås som pan-pizza". På den skylten stod "Pizza X 110 kr, pizza Y 115 kr ... ...alla övriga pizzor 90/95kr".
Medan vi satt och väntade på maten, började jag tänka om. Först hade jag känt att jag gjorde en miss, att jag läst fel nånstans och därför fick skylla mig själv. Men, sen började jag tänka att "i ett annat land hade kunden krävt pengarna tillbaka, sagt -OK, då tar jag en vanlig pizza istället", kanske t o m blivit otrevlig pga den uppenbart tveksamma märkningen. Och i ett annat land hade personalen inte varit så korta, kanske snarare ursäktat sig (även om det varit minutiöst väl utmärkta priser), för kunden har faktiskt alltid rätt. Så, jag tänkte att jag vänligt skulle be dem ändra på skylten som jag inte fattat, och göra detta utan att det blev en scen. My bad, visade det sig.
Så, när jag skulle ta emot pizzorna jag betalat för, frågade jag vilken som var panpizzan. Bagaren berättade stolt att "det känns" (antagligen för att motivera det högre priset, och pizzan var verkligen tung!). Så jag svarade lugnt "Bra, då lämnar jag den här, och så skulle jag vilja be er sätta ut panpizzapriserna på den stora skylten med pizzorna". Kassörskan svarade surt att "Ni är faktiskt de första två som inte hittat priserna".
Där nånstans rann det över för mig. Som sagt, i ett annat land hade en annan kassörska sagt "Åh ursäkta, jag beklagar att ni missuppfattade priserna (även ifall de varit övertydligt synliga)". Hon skulle kanske t o m ha sagt "Vi ska se till att ändra det" (och sen kunde hon och bagaren ha skrattat gott åt oss när vi gått, eller faktiskt ändrat på skylten). Men, det gjorde hon inte.
Så jag svarade, "Ja, vi är ju två normalbegåvade personer som uppenbarligen missade den prisdetaljen. Så, som en påminnelse om att det går att missa märkningen, lämnar jag min pizza här".
Varpå den unge pizzabagaren höjer rösten: "Det kan du inte göra!"
-Jaså, kan jag inte?
"Du kan inte göra så, jag tillåter inte att du lämnar en pizza du betalat för!"
-Jag har betalat min pizza och jag gör vad jag vill med den.
"Ja men du kan ju inte betala och sen inte ta emot pizzan, då får du ju ta den!"
-Det är ingen vidare idé att du säger åt mig vad jag ska göra, då riskerar du bara att förlora en kund för gott. Vilket du just gjorde. Därvid stängde jag dörren till pizzerian med ett "Idiot."
Vafan är detta? Kalle, filbunkslugn som alltid, fällde kommentaren. Men, så bor han också i Götet, där konkurrensen gör att pizzeriorna inte har råd att förolämpa kunderna i nån vidare utsträckning.
Så, i fortsättningen kommer jag inte att handla pizza på Spader Dam, Frösön. Det hjälps inte att de har goda pizzor och hyfsade priser. Jag äter fanimig hellre knäckemacka än har nån beskäftig 25-årig pizzabagare att skälla på mig, för att jag lämnar en pizza som jag pröjsat en hundring för. Kanske var det jag som var dumihuvet, eller så kanske det är fler än jag som köper sin pizza någon annanstans i fortsättningen.