Skilj på faktiska förhållanden och värderingar
Det låter bestickande. Men är sakligt fel!
För det första bör man skilja på stig och annan mark. Det förhåller sig då så här att där det inte är stig finns förvisso rotväv. Det som händer när det bildas stig är att denna nöts bort och ersätts av hårdpackad, lera, jord, sand, sten, etc. Stigtbildning kan utan tvekan beskrivas, om du så vill, som slitage.
För det andra uppstår inverkan när stigen bildas. De första 25 paren fötter som går i orörd natur har mest inverkan. Inverkan fortgår och betydelsefull till en viss nivå, tills det bildats stig därefter avtar inverkan och blir negligerbar. Det har då bildats stig. Fortsatt användning ger inget ytterligare slitage av betydelse på naturen. Stigen kan iofs påverkas, om det t ex är blött, men omgivande plantor etc påverkas ej.
För det tredje sliter inte cyklar mer än fötter. Reader vid University of Guelph i Kanada har studerat frågan experimentellt http://www.uoguelph.ca/mediarel/01-08-16/biking.html
Attityden du har till cykling har alltså knappast med ekologi att göra, utan är nog snarare något som är betingat av dina värderingar och attityder. Det är en kulturell fråga. Jag kan förstå dig. Första gången, långt innan jag själv ens cyklat på väg med en mountainbike, jag såg någon bära omkring en mountainbike på Singhi La i Indiska Himalaya tyckte jag det var totalt malplacerat och inte så lite knasigt att någon ens kunde komma på tanken. Idag har jag insett att vandrare och cyklister faktiskt i någon mening i huvudsak har samma eller snarlika värderingar och är ute efter samma upplevelser och jag föredrar faktiskt att cykla.
Cykelhjul och fötter har lite olika inverkan. Fötter tenderar att bredda stigar. Hjul rullar kontinuerligt. Skulle man förbjuda gång på stigarna skulle de med största sannolikhet bli smalare. Och mer natur skulle vara orörd.
Slutligen när det gäller hästar och motorcyklar håller jag delvis med dig. Motorcyklar bör definitivt inte få framföras på vanliga stigar. De sliter enormt eftersom de har motor. Kan riva upp fula sår. Dessutom låter och luktar de illa. De bör absolut inte förväxlas med den ekologiskt sunda cykeln. Däremot när det gäller hästar är jag lite ambivalent. Förmodligen gör de en del nytta genom att gödsla, och jag vill ogärna neka någon att rida om det är det de älskar att göra. Det är väl så, att enstaka ryttare är inget problem. Däremot i större antal förstör de faktiskt stig. Hovarna har ett enormt tryck och i förening med spillningen kan de förvandla stigen till bottenlös träck.
Per
http://user.tninet.se/~ipg289h/fu99/Trekking/Treks.html
Tarfala; sa:Lite mera fakta om slitaget hur STORT fjället än må vara!
Om rotväven förstörs genom för kraftigt mekaniskt slitage, exempelvis genom cykling, hästhovar eller ändå värre genom motorcykelåkande, händer det som vi alla allt oftare upplever ute i markerna, där människor av tanklöshet förstör den ena stigen efter den andra, speciellt runt tätorter. Det vore tragiskt om detta nu också skulle drabba nationalparker och fjällen där många hitintills idkat friluftsliv på naturens villkor.
Det låter bestickande. Men är sakligt fel!
För det första bör man skilja på stig och annan mark. Det förhåller sig då så här att där det inte är stig finns förvisso rotväv. Det som händer när det bildas stig är att denna nöts bort och ersätts av hårdpackad, lera, jord, sand, sten, etc. Stigtbildning kan utan tvekan beskrivas, om du så vill, som slitage.
För det andra uppstår inverkan när stigen bildas. De första 25 paren fötter som går i orörd natur har mest inverkan. Inverkan fortgår och betydelsefull till en viss nivå, tills det bildats stig därefter avtar inverkan och blir negligerbar. Det har då bildats stig. Fortsatt användning ger inget ytterligare slitage av betydelse på naturen. Stigen kan iofs påverkas, om det t ex är blött, men omgivande plantor etc påverkas ej.
För det tredje sliter inte cyklar mer än fötter. Reader vid University of Guelph i Kanada har studerat frågan experimentellt http://www.uoguelph.ca/mediarel/01-08-16/biking.html
Attityden du har till cykling har alltså knappast med ekologi att göra, utan är nog snarare något som är betingat av dina värderingar och attityder. Det är en kulturell fråga. Jag kan förstå dig. Första gången, långt innan jag själv ens cyklat på väg med en mountainbike, jag såg någon bära omkring en mountainbike på Singhi La i Indiska Himalaya tyckte jag det var totalt malplacerat och inte så lite knasigt att någon ens kunde komma på tanken. Idag har jag insett att vandrare och cyklister faktiskt i någon mening i huvudsak har samma eller snarlika värderingar och är ute efter samma upplevelser och jag föredrar faktiskt att cykla.
Cykelhjul och fötter har lite olika inverkan. Fötter tenderar att bredda stigar. Hjul rullar kontinuerligt. Skulle man förbjuda gång på stigarna skulle de med största sannolikhet bli smalare. Och mer natur skulle vara orörd.
Slutligen när det gäller hästar och motorcyklar håller jag delvis med dig. Motorcyklar bör definitivt inte få framföras på vanliga stigar. De sliter enormt eftersom de har motor. Kan riva upp fula sår. Dessutom låter och luktar de illa. De bör absolut inte förväxlas med den ekologiskt sunda cykeln. Däremot när det gäller hästar är jag lite ambivalent. Förmodligen gör de en del nytta genom att gödsla, och jag vill ogärna neka någon att rida om det är det de älskar att göra. Det är väl så, att enstaka ryttare är inget problem. Däremot i större antal förstör de faktiskt stig. Hovarna har ett enormt tryck och i förening med spillningen kan de förvandla stigen till bottenlös träck.
Per
http://user.tninet.se/~ipg289h/fu99/Trekking/Treks.html