Ambitionen
Jag antar att det är ambitionen som avgör vilken hoj som är en bra långfärdshoj.
Skeppshulten fungerar säkert bra, dock kan det vara svårt att få till det med "low-riders" när det saknas fästen på framgaffeln. Kanske en pakethållare som ser stadigare ut bak ocm det skall vara tunga packväskor på.
Vad beträffar hjulen så ger "breda däck" en rejäl luftkammare och är enligt kamrater med framdämpade hojar väl så bra för komforten som en dämpad gaffel allra helst på grusväg. Breda däck skall som vilka andra cykeldäck som helst vara rejält pumpade, maxtrycket skall vara tangerat. Då rullar de lätt, dämpar bra och man är skyddad mot genomslagspunka, ger god komfort och pålitlighet helt enkelt.
Rejäla bromsar är bra att ha på en cykel som man skall färdas med packning på, det är ju liksom fler kilon man skall hejdas.
När det gäller växeleriet, så beror väl valet av typ och utväxlingarnas antal och fördelning bl.a. på topogrfien man avser färdas i, hur fort och hur långt man avser färdas per dag etc. Då finns det ju liksom inget rätt eller fel utan det, valet alltså, är helt behovsstyrt.
Det bör också påminnas om att "Stålfarfar" på sin tid vid mogen ålder gjorde en imponerande cykling genom Sverige på en enpetad herrcykel i stål. Han Mikael Strandberg hojade längs hela de Amerikanska kontinenterna på en tre växlad Monark med den klassiska ballongdäcksdimentionen och avverkade en del rätt avancerade stigningar under sin väg får man anta.
Skeppshulten är gjord i stål, vilket enligt många är det ända gångbara materialet i en ram på en långfärdshoj.
[Ändrat av klippen 2006-08-19 kl 08:45]