För min del får var och en gå det han/hon har lust med. Men en reflexion är att resonemanget i intervjun handlar om att gå på "trails". Där, och tex på Kungsleden, är jag helt enig i att lätta skor är att föredra. När jag går i fjällen blir det till stor del i obanad terräng, och där är kängor helt överlägsna. Man vill inte ha skorna fulla med "bös", man vill kunna halka till utan att förstöra skon. Plus att det kan vara rätt blött. En viss svensk skotillverkare gör skor som möter de här kraven, utan att vara blytunga. Tyvärr sitter dom illa på mina fötter. Trenden med alpkängor som är styvare, tyngre och som är omöjliga att torka tycker jag personligen är rätt kass.
Kort sagt, det finns inga skor som möter mina krav för en vanlig enkel fjälltur. Tyvärr. Kanske ett ämne för alla dessa "projektarbeten" som dyker upp på utsidan med jämna mellanrum
Det är att tur att t ex de som springer fjällorienteringen endast håller sig till "trails", annars skulle de ju få springa i höga kängor.