Vi får utan vidare tälta en natt eller två. Inga problem, naturen tar ingen varaktig skada av mitt tält. Men om det kommer ett annat tält på samma plats dagen efter mig? Och nästa? Då blir effekten densamma som om jag skulle bosatt mig där hela sommaren.
Jag kan plocka lite döda kvistar till min eld, det skadar ingen, men om 200 personer letar ved på ett ställe varje sommar kommer det synas, vare sig det tas från levande träd eller inte.
En grillpinne eller en vandringsstav kan jag (med ett uns av omdöme) ta utan att det gör någon skada, även om jag egentligen inte får. Men 200 personer kan inte komma där och skörda på samma ställe.
Till och med mina fotspår är allt annat än oskyldiga om tillräckligt många följer efter...
etc etc
Tänker man rätt blir det inte fel!
Du ska naturligtvis välja din lägerplats så att sannolikheten minskar att nån annan kommer att välja samma plats.
Jag läste en intressant redogörelse från en amerikansk nationalpark. I många sådana så består de tillåtna tältplatserna av en träplattform. Du får alltså inte tält direkt på marken. Problemet är att det ju blir en massa slitage just runtomkring dessa plattformar.
Så, nån fick genidraget att man helt enkelt tar bort plattformarna och på så vis får folk att sprida sig över större ytor (och därmed sprider belastningen över större ytor).
Men vad hände? Jo, de flesta tältare väljer samma tältplats, just eftersom den ser fin ut, man har fin utsikt, nära till vattnet, kvällssol osv. Så man fick precis som förut hårt slitage på ett fåtal platser. Resultatet blev att man helt enkelt gick tillbaka till träplattformarna.
Som scout så åker jag regelbundet på läger, där ser man klart och tydligt hur det ser ut efter många personer.
Efter en lägervecka går man normalt alltid över lägerområdet och plockar bort allt skräp som kan finnas kvar.
Tittar man på ställen som t.ex. Vässarö så är det läger där nästan hela tiden. På grund av det har man numera ändrade regler där, det är INTE tillåtet att gräva slaskgropar (eftersom de förblir äckliga alldeles för lång tid och risken att nån annan gräver upp en gammal slaskgrop blir för stor). Slaskvatten silas genom nät, vattnet slängs i naturen (skogen/buskage) och det som fastnar i silen slängs i komposten.
Visst, det går inte helt att undvika påverkan, men man kan minimera den.