Efter att jag själv började inse att det är tråkigt med alla spår efter andra frilufsare, så började jag anstränga mig för "spårlös färdsel" för ett antal år sedan.
Det är verkligen inga stora arrangemang, Jag försöker göra ett snabbt övervägande om mina spår har nån slags ekologisk inverkan, samt om så inte är fallet, så funderar jag ändå hur jag ska undvika att lämna spår av närmast kosmetiska skäl.
Beträffande korvpinnar så har jag ofta med mig en egen teleskoppinn, men om jag inte har det så väljer jag pinne med viss omsorg, samt kapar den gärna under mossnivå bara för att andra ska slippa se "stubben".
Jag eldar som regel i andras eldstäder om det finns en sådan iordninggjord (många verkar tvärtom ha som huvudregel att göra en ny egen fräsch...), och finns det ingen så eldar jag på ett sådant ställe att jag kan undanröja så mycket som möjligt av spåren, eller att spåren försvinner på kortaste möjliga tid.
Det kommer förstås in en hel del godtycke och subjetivitet, men jag är rätt säker på att ingen ser mina spår i naturen - bland alla andra spår som finns. Detta utan att jag gör några större ansträngningar eller eftergifter.
En del av min målsättning är i linje med allemansrätten, och en del är en medvetet högre ambition om att inte lämna trista spår.
Jag räknar f ö med att toapapper försvinner utan att ställa till skada, men det tar sin lilla tid, så därför gräver jag ned detta under mossa eller bråte för att det inte ska synas under tiden det bryts ned.
Nåt som man ofta ser runt ställen där det är populärt att rasta, är att mer eller mindre torra grenar på tallar och granar brutits upp till den nivå dit folk når. Vissa sådana grenar brinner förvisso väldigt bra, och på populara platser är det ont om bra ved - men bara genom att börja med att knalla iväg ett par minuter innan man börjar leta vet på marken, så hittar man som regel bra med vet utan att bryta från trän. Jag trycker alla sådana här spår, brutna grenar, avskalad näver, toapapper, engångsgrillar i eldstäder, kapade slanor och korvpinnar blir väldigt tråkiga i längden. Eftersom jag ofta håller till ovan odlingsgränsen så blir ju spåren långvariga även om det är i skogslandskapet.
Jag tror dock att mycket oskick i skogen sker mot bättre vetande, många i Sverige har nog ganska god kännedom om Allemansrätten, men den tillämpas lite som det passar. Man tillåter sig små undantag eftersom det bara är enstaka undantag...