Utöver de böcker som nämnts kan jag tänka mig att följande två böcker kan vara lika utmärkta som komplement till överlevnadsböcker som Källmans övriga. Jag har dock inte läst dem själv, men de ligger på min önskelista på
www.adlibris.com.
INGMANSON, INGER: KAN MAN ÄTA SÅNT?
INGMANSON, INGER: NATURENS LÄCKERHETER
Hej,
Är inte det olagligt att överleva i dagens sverige. Jag funderade över att leva i naturen på egen hand och upptäckte att då måste man bryta både mot allemansrätten och jaktlagen. Dvs döda vilt och hugga ner träd. Det är alltså olagligt att överleva i världen idag. Man får överleva i fängelse istället tills de väljer att döda en eller sätta en i arbete.
/Matterik.
Jaktlagen kan jag inte ett skvatt om, men allemansrätten tycker jag man borde kunna kringå, för det är väl bara att hitta en tillräckligt snäll markägare med ett överflöd av skog som inte bara kan ge en tillräcklig distans till flyg- och trafik-buller utan även tillgång till det virke och den ved man behöver.
Utöver en stadig byggnad så kan det väl egentligen inte gå så himla mycket ved för en person på ett år, om man eldar smart och inte nödvändigtvis måste elda med enbart huggen ved, jag syftar på allt bös som trillar ner från träden alltså.
Jaktlicens och sånt kanske behöver uppdateras och underhållas, men att få tillgång till jakt och fiske på samma mark som man lever på borde väl inte heller behöva vara olagligt!?
Jag kan tänka mig att en och annan säkert lägger armarna i kors för att vädra invändningar, men då vill jag bara understryka att den överlevnad jag syftar på och tror skulle kunna vara fullt möjlig trots allt innebär en och annan kontakt med nån eller några människor emellanåt då jag anser att det vore dumhet att helt isolera sig utan att dra nytta av det som trots allt kan underlätta för en. Man kan ju till exempel avtala med markägaren om att ett visst utfört arbete kan betalas med vissa tjänster. Exempelvis kan man röja och underhålla vissa ytor, räkna rovdjur och hålla koll på såna grejer eller föra journaler över vad som händer omkring en rent allmänt.
En av mina idoler är numera framlidne Richard Proenekke som levde i Alaskas vildmark större delen av året i nånstans runt 35 år. Det verkar för mig ha varit att leva så nära utopien som möjligt, men med den viktiga skillnaden att han först satsade en liten slant och dessutom såg till att ha en över till sånt som eventuellt kunde underlätta för honom i framtiden.
Men visst, jag har läst lite om den tänkta eskapaden här i forumet och håller med om att det nog är ett större företag än de flesta tror att ge sig ut i det vilda och överleva.
En tanke till bara:
När vi ändå pratar om överlevnad så kanske vi borde fundera på ordets egentliga innebörd. Är det kanske så att verklig överlevnad handlar om att arbeta med det man har på ett så smart sätt som möjligt och inte om att gå tillbaka till Hedenhös?