Blöta fötter - farligt eller skönt?

Jag slutade med kängor för tre år sedan, och kände mig närmast pånyttfödd.
Sedan dess har jag skobeklädd bland annat gått genom Sarek, över trepassleden,
liksom gjort flera 3000-meterstoppar i Alperna.

Jag skulle säga att den största fördelen är känslan av fjällvatten mellan tårna,
och av hur storstadsfötterna långsamt anpassar sig till sin nya omgivning.

Att man sedan endera kan öka sin räckvidd, eller vara betydligt mindre trött och
öm vid slutet på dagen gör inte saken sämre. Så länge vädret är torrt har jag aldrig upplevt
något problem med nedkylning, även om man går sträckor med myrmark, begränsade snöfält eller ständiga vad. Kanske blir huden känsligare av att vara blöt, men detta uppvägs med råge
av hur mycket snällare skor är mot fötterna, så skavsårsproblematiken minskar påtagligt med skor.

Vid regn och kyla samtidigt, och vid längre passager på snö, behöver i varje fall mina fötter värme (jag skulle gissa att även detta i någon utsträckning är en vanesak, men på två veckor i fjällen räcker inte för mig). Sealskins, som jag hade i början, är enligt mig överprissatt skit. Grundkonstruktionen är korkad, med isoleringen utanpå det vattentäta skiktet, kvaliteten är undermålig, och lyckas man blöta ned dem, vilket jag gjort, så är de hopplösa att få torra igen. Bättre fungerar enkla påsar av valfritt vattentätt och rimligt slitstarkt material med tunna strumpor inunder. I år har jag införskaffat ett par rena neoprensockor, som skall sömtätas och sedan testas.

Den största nackdelen är att skorna slits ut väldigt snabbt. Två veckors vandring har totalförstört
skorna. Förhoppningvis beror detta på att jag valt fel skor (Två modeller av Merrells vattenskor hittills), och förhoppningsvis kommer säsongens nyinköp, TNF Philter, hålla bättre.

Sedan kan man naturligtvis inte fästa stegjärn på skor, likaledes ger de inte skydd mot stenras och annat, så börjar man närma sig alpinism är kängor nog nödvändigt. Vid fjällvistelser hitom detta är skor att rekommendera.

- Erik
 
meeen, hallååå.. praktikanten!! ^^

har någon sagt att det inte går, jag sa däremot att man skall göra ett aktivt val.. en tävling i multisport sätter andra krav än en fjälltur med fiske.. orienterare har sedan urminnes tider sprungit i lätt racerpjukk men bara för att det passar orientering så är det inte optimalt för skogsarbete även om det görs på samma plats.. en gurka och hulken är inte samma bara för att dom är gröna..

om du läser lite långsammare vad jag skrev så kanske du ser att jag skrev med avseende på stabiliteten, inte om hulken eller gurkor (det finns säkerligen barnforum där sådant behandlas, googla så hittar du).

Mja, man ställer ju lite olika krav. Risken att vricka sig vid bergslöpning är förstås mångdubbelt större än vid vanlig fjällvandring, men man tar en kalkylerad risk eftersom man har fetbråttom (hallå, det är ju tävling!) vilket man inte har på fjället (helst inte iaf).

sannolikheten att vricka foten vid en sådan tävling är klart större, det håller jag med om. Om nu de är bereda på att ta den risken gång på gång så betyder det att risken ändå inte är så stor, ergo är risken ännu mindre vid "normal" vandring. Vad jag försöker säga är att risken för att vricka foten vid en normal vandring kanske inte är så stor att den motiverar större kängor. Märk väl att jag inte har nämnt ett ord om våta fötter vs. torra fötter. lika bra att klargöra detta.
 
Det finns en skillnad att gå i "täta" skor och plastpåsar (fy fasiken!!) jämfört med att gå i skor som består av material där vattnet bara strömmar rakt igenom, i princip utan att skon blir våt.... Våta täta skor är som ett våtvarmt omslag - inget kul alls! Meshskor vinner på att de är luftiga och foten torkar rätt fort när man går på torrare mark igen...

och angående jympapjukk i allmänhet - jag tror nog attt dagens gympadojor är bra myckt bättre än de avr i din ungdom....de är det i alla fall i mitt fall, men kanske jag är så mycket äldre...?;)

njae.. mycke ädre vet jag inte men visst har jag ett ungdomligt och fräscht sätt.. ;) jag har rätt bra koll på hur tekniken ser ut idag jämfört med hur den såg ut för drygt 30år sedan, det vara bara tanken som fick mig att snurra.. men som sagt, olika don till olika ändamål, jag brukar berätta om kompisen som bygger hus med endast hammare, motorsåg och kofot.. det funkar.. men jag vill ändå poängtera att rätt verktyg till rätt jobb, sedan är det upp till var och en att ställa krav på utrustningen, det viktiga är att utrustningen uppfyller ens förväntningar.. vi diskuterade en gång lättviktsfiske och komfram till sandaler och gtx-stayup, jag vet inte hur många av oss som verkligen provade..
 
Det är väl lite hugget som stucket.

Med kängor får man lov att ta av sig kängorna och vädra fötterna regelbundet (eller byta strumpor) när det är vamt.

Med "gymapdojor" får man lov att ta av sig skorna och vädra fötterna regelbundet när det är blött.

För min del tycker jag att kängorna förlorar på att de väger mer, de är oftast bökigare att få av och på sig också (skaft som måste snöras upp).

Förut har jag haft kängor till/från jobbet på vintern, men nu i vinter har det varit dåligt med snö så det fick bli "höstskorna" (ett par gympadojor en storlek större än normalt för att få plats med tunna raggsockor) nästan hela säsongen. Och visst blev man lite fuktig nån av de dagarna det var mycket snöslask, men det kompenserades rätt bra av att det var så mycket skönare att gå alla andra dagar. (Nu var jag ju bara ute kortare stunder med dem, för vinterbruk under längre tid är det nog vettigare med nån form av skaft i alla fall.)
 
Skräp och annat jox

Jag tycker att ett stort problem är att man (jag i allafall) får en massa skräp i skorna. Mycket värre än lite vatten som rinner in eller ut. Hur gör ni för att undvika barr, små pinnar och lämlar i skorna?

//PW
 
Jag förstår inte varför man alltid pratar om "stabilitet" som främsta skäl till höga skaft.
Det som mest talar till kängornas fördel jmf med skor är i mitt tycke att de förra skyddar fotknölar och vrister mot videsnår och stenblock. Där är de (i mina ögon) värda sin extra vikt. Stabil nog känner jag mig även i lägre skor (så länge jag inte har för mycket på ryggen)
 
om du läser lite långsammare vad jag skrev så kanske du ser att jag skrev med avseende på stabiliteten, inte om hulken eller gurkor (det finns säkerligen barnforum där sådant behandlas, googla så hittar du).
.

nu är jag lite för snabb för dig men jag kan försöka bli långsammare för att du ska fatta.. man kan inte jämföra äpplen och päron (hoppas att fruktliknelsen är lättare att fatta än hulk/gurka)
 
Jag tror det är högst personligt med vad man väljer...

Har provat båda sorterna, till fjälls och i skogen, i stan och på stranden. För mig passar kängorna bättre. Hur mycket jag än tar hand om mina fötter så spricker de efter att ha varit våta en längre stund (tillsammans med drag i huden). Jag kan pyssla om dem, smörja in och så men det hjälper inte. Visst rinner vattnet igenom mesh-skor men tydligen så gillar mina fötter halvfukten i kängor bättre än dränkningen då och då. (Fick dock ett tips på att det kan bero på vad vattnet innehåller. Myrar = surt eller?)

Sedan så är jag fumligare med fötterna, oavsett ryggsäckstyngd eller omgivning. Jag missar den där stenen för att jag tittar på utsikten eller tänker på annat. Så står man där och gnider en ömmande fotled eller avskavd fotknöl. Det sker mer sällan för mig när jag använder kängor.

Men hur det funkar för andra, det vet bara de själva. Jag väljer kängor men förstår de som inte gör det. Varför ska man alltid klara ut vad som är rätt?
 
En fråga kring samma tema. Vadning!

Jag tänkte testa att vandra med lågskor (Haglöfs Crag, inte gortex) under ett par fjällvandringar i sommar. Jag tänkte ta med ett par vattentäta sockor och ett par sockor i ull. Men tar säkert med ett par plastpåsar för att testa också.

Det jag känner mig lite fundersam kring är att vada och samtidigt försöka hålla fötterna torra, om man nu inte råkar ha de blöta sockorna på. Jag har tidigare använt kängor och coverboots vid vad. Mina vattentäta sockor är betydligt lägre än coverbootsen och jag funderade på om man kunde dra åt med ett elastiskt kardborreband etc. Eller ska man ta av det som man försöker hålla torrt under vadet. Är det någon som har något bra tips? Såg inte något om det i artikeln på Fjäderlätt.

/Tomas
 
Det är väl lite hugget som stucket.

Med kängor får man lov att ta av sig kängorna och vädra fötterna regelbundet (eller byta strumpor) när det är vamt.

Med "gymapdojor" får man lov att ta av sig skorna och vädra fötterna regelbundet när det är blött.

För min del tycker jag att kängorna förlorar på att de väger mer, de är oftast bökigare att få av och på sig också (skaft som måste snöras upp).

)

Kängor brukar ha snabbsnörning i skaften, så att de skulle vara bökiga att ta av kan jag inte hålla med om. Allt det där vädrandet är också obekant för mig. Det kanske står i nån bok att man ska göra så.

Betr. vikt så är det numera ett kontinuerligt spektrum. Mina Icebug väger cirka 8 hg, mina Tecnica, som precis når över fotknölarna, väger 11 hg, och jag kan inte säga att jag besväras av tyngden. I värsta fall har jag stegjärnsfasta Salomon (jag har använt stegjärn kanske fyra gånger på över 500 vandringsdagar!), 16 hg. Känner inte av ens dem så mycket, men benen är säkert det starkaste jag har
(cykling och rumplimbo rekommenderas) samtidigt som vristerna försvagats genom många stukningar (en del av min övningar kanske stärker dem istället, vet inte säkert).
Men mina Kayland, som vägde 2 kg, var en black om foten på Korsikas GR20, den mest tekniska led jag någonsin gått.

När jag gick låglandstur (med Icebug) för ngn vecka sen var det en etapp som hade rätt branta partier och för första gången på mycket länge kände jag av förbeningen i vänster hälsenefäste, något som verkar bero på skornas höjd baktill - jag noterade redan 1983 i Balestrand att branta stigningar i låga skor är påfrestande för det partiet.

Nog blir jag blöt om fötterna vad jag än har. Vid vad eller stengång plumsar jag bara på och ibland går vattnet över skaften. Vad är det för farligt med blöta fötter? Jag tvättar dem ju på lägret, så vatten ska de väl tåla? Tvättar jag mina strumpor - det gör jag minst varannan dag - är de i regel blöta när jag tar på dem på morgonen. Ibland tar jag på dem direkt så att de ska torka fortare.

Det mest betecknande för låga skor är att strumporna blir rätt skitiga och i alpin terräng skulle de nog bli det ordentligt.
 
Liknande trådar

Liknande trådar


Njutvandringar att längta till

Platåberget Billingens unika natur och fina vandringsleder lockar vandringsentusiaster året om.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg