Tydligen en het potatis det här med rovdjur i Sverige. Skulle va kul att höra om Supergeten`s möten med nalle.
Inget märkvärdigt egentligen.
en fisketur längs en älv, kompis och jag hör nåt ljud, tänker inte mer på det. En timme senare kommer vi tillbaks till ungefär samma plats - ser flera rovfåglar cirkulera väldigt lågt. och hör högt dovt muller...
Ser sedan stora björnspår i sanden där vi nyss stått - inser snabbt att vi har en björn med ett slaget byte alldeles inpå oss. Ser dock inte björnen, men han kan inte vara mer än några meter in i buskaget.
Vi kom oss iväg rätt kvickt. Är rätt glad att ingen av våra hundar var med just denna gång.
En annan kul björngrej är när några personer står och signalerar på hjälp längs en fjällsida - vi går över en myr, drygt, kommer upp och får då höra på knagglig engelska av några bärplockare att "there is a bear in there!" de pekar då mot ett gäng fjällbjörkar 50 m bort. Detta är alltså rätt högt upp på fjället.
Vi blev lite lagom nöjda över deras agerande (de hade ingen koll på var de var längre) men hjälpte dem på rätt spår. En av dessa plockare hade hamnat öga mot öga med björnen högre upp, sen hade björnen gått in bland träden.
Egentligen är det mest intressanta för mig vid dessa tillfällen mitt eget agerande - pulsen höjs rejält och man tänker väldigt pragmatiskt. Rätt intressant. Och kul, måste jag säga...
Det första "mötet" hade ju kunnat blivit rätt otrevligt - vi insåg dock efteråt när vi analyserade det hela att vi måste ha gått väääldigt nära björnens byte när vi gick till älven - men inget hände ju oss så trots att björnen med säkerhet tittade på oss. Denna plats var förövrigt en långsmal landstunga, men med tät vegetation. Nånting med hela den situationen säger mig dock att det var nära att man fått hoppa i älven.
Säger som Lars Monsen - du behöver bara vara rädd för var 200:e björn du träffar
