Man försöker faktiskt hålla en god balans mellan björnarna och befolkningen, skjuter av om någon blir för stor 
Allvarligt talat så är ett av problemen de har att många fotografer och filmare visar de extrema undantagen, inte vardagen.
Det går inte björn på gatan varje dag, det sker inte överfall varje vecka.
Antalet björnbesök bland husen är relativt få och under vissa betingelser, oftast då isen är för dålig för att jaga från.
Men samtliga som vistas ute är medvetna om riskerna, de binder inte upp hundarna på förstubron, de lämnar inte pizzor i soptunnorna osv.
Och väldigt få av de bofasta vill göra av med björnen, den är ju en del av deras levebröd och för många en del av naturen som dom vill ha den.
Visst var det lite spännande att åka ut o kolla mätinstallationerna med pepparspray o signalpistol i näven, men hellre det och några fler levande isbjörnar.
Och som jag skrev innan, de björnar som blev jobbiga fick en chans, kom dom tillbaka så var det kört.
I en ort en bit därifrån åkte jag med en kanadensisk kollega på grizzlysafari, dvs vi åkte till stadens sopstation. Där var nog 20 björnar, och lika många sopgubbar.
Dessa björnar fick vara ifred o ställe inte till något, men i stan fanns inget för björnarna att hämta och därför höll dom sig på soptippen.
Vad som är normalt är att isbjörnarna vandrar från tundran och packisen ut på isen i Hudson bay för att jaga säl.
I perioden före och efter isen lagt sig kan det bli en konflikt mellan hungriga björnar och sälbrist.
Då går björnarna på jakt efter allt som duger till lunch, helt normalt.
Åter igen, det ni ser p åfilm är inte helt sant, NG var i Churchill när jag var där, och de fick åka långt för att hitta isbjörn. Men jag såg programmet senare och då var det mycket bilder från isbjörnsfängelset och en annan verklighet än den jag upplevde.
Allvarligt talat så är ett av problemen de har att många fotografer och filmare visar de extrema undantagen, inte vardagen.
Det går inte björn på gatan varje dag, det sker inte överfall varje vecka.
Antalet björnbesök bland husen är relativt få och under vissa betingelser, oftast då isen är för dålig för att jaga från.
Men samtliga som vistas ute är medvetna om riskerna, de binder inte upp hundarna på förstubron, de lämnar inte pizzor i soptunnorna osv.
Och väldigt få av de bofasta vill göra av med björnen, den är ju en del av deras levebröd och för många en del av naturen som dom vill ha den.
Visst var det lite spännande att åka ut o kolla mätinstallationerna med pepparspray o signalpistol i näven, men hellre det och några fler levande isbjörnar.
Och som jag skrev innan, de björnar som blev jobbiga fick en chans, kom dom tillbaka så var det kört.
I en ort en bit därifrån åkte jag med en kanadensisk kollega på grizzlysafari, dvs vi åkte till stadens sopstation. Där var nog 20 björnar, och lika många sopgubbar.
Dessa björnar fick vara ifred o ställe inte till något, men i stan fanns inget för björnarna att hämta och därför höll dom sig på soptippen.
Vad som är normalt är att isbjörnarna vandrar från tundran och packisen ut på isen i Hudson bay för att jaga säl.
I perioden före och efter isen lagt sig kan det bli en konflikt mellan hungriga björnar och sälbrist.
Då går björnarna på jakt efter allt som duger till lunch, helt normalt.
Åter igen, det ni ser p åfilm är inte helt sant, NG var i Churchill när jag var där, och de fick åka långt för att hitta isbjörn. Men jag såg programmet senare och då var det mycket bilder från isbjörnsfängelset och en annan verklighet än den jag upplevde.
Senast ändrad:
