Som resenär har jag ju ett väldigt enkelt behov.
Jag befinner mig vid punkt A. Vid en viss tidpunkt behöver jag befinna mig vid punkt B.
Jag struntar blankt i vem som äger tågen, vem som servar dom, vem som betalar lokförarens lön, vem som fördelar spårtider, vem som smörjer växlarna och byter lampor i signalerna.
Jag förväntar mig att den som tar emot mina pengar för att hjälpa mig från A till B vid en viss tid också tar ansvar för att jag faktiskt kommer dit.
Det är väl här skillnaden mellan teori och verklighet frontalkrockar, lägsta anbud är inte alltid samma sak som bästa utförande.
(eller bäst ekonomisk på lång sikt för den delen)
Sen ska man vara medveten att det inte är biljettpengarna som håller järnvägen vid liv, det är skattepengar.
Så hur man röstar påverkar även hur framtidens järnväg kommer att fungera.