...och så var det över
Jaha, ett par dagar efter loppet sitter man åter framför datorn. Egentligen borde man väl skriva ett mer utförligt "dagboksaktigt" reportage, om inte annat för att försöka dra fler deltagare nästa år. Team STARCUS har ju en föredömlig hemsida med en väldigt levande beskrivning av förra årets lopp (m.m.), och jag misstänker att där kommer en beskrivning av årets lopp i sinom tid.
22 lag var anmälda till 70-klassen, av dessa startade 18 (mig veterligen) och 15 tog sig i mål godkända. Vädret var sådär äckelbra som det varit i fjällen en stor del av årets sommar, och jag tror inte ens att det kom någon regnskur under natten. Däremot tog värmen ut sin rätt, och flera fick känna på ordentligt med kramp. Själv hade jag kramp från kontroll 4 (av 12) dag 1, som successivt spred sig till allt fler muskler under dagens lopp. I nattlägret kunde jag inte ens stretcha, eftersom framsida lår krampade när jag sträckte benet, och baksida lår när jag böjde benet. Och ja, jag ångrade att jag lämnat resorb-tabletterna hemma, mot lagkamratens bättre vetande.
Det var roligt med två så olika dagar; den första gick från starten vid havsnivån i småkuperad terräng utan några högre toppar med orientering som skulle varit hopplös i dåligt väder. Med bara en orienteringsmiss (som var desto grövre) så drog vi ändå ihop 2800 höjdmeter, bara på småkullar. Dag 2 var mer "klassisk" med tydliga, vädefinierade toppkontroller och rejäla upp- och nedförsbackar. Brände ordentligt i låren mot slutet. Sammanfattningsvis var min löpkamrat och jag tämligen jämnstarka (där han stod för rutinen och jag för det ungdomliga oförståndet), och det var skönt att inte behöva känna sig som en belastning i två dygn. Vi får se om det blir BAMM nästa år, eller om det dröjer något år till. Det är inte loppet jag fasar för, utan alla timmarna av träning i spår, slalombackar, trapphus, med si och så många kilo på ryggen. Men det var kul, och det var fantastiskt att få chansen att vara med och dessutom fullfölja rakryggad!
Förutom på http://www.bamm.nu, så finns ett reportage på http://www.marathon.se. Den outplånliga lycka jag kände under loppet syns på den här bilden (längst ned).
[Ändrat av Strykarräven 2006-08-28 kl 13:30]
Jaha, ett par dagar efter loppet sitter man åter framför datorn. Egentligen borde man väl skriva ett mer utförligt "dagboksaktigt" reportage, om inte annat för att försöka dra fler deltagare nästa år. Team STARCUS har ju en föredömlig hemsida med en väldigt levande beskrivning av förra årets lopp (m.m.), och jag misstänker att där kommer en beskrivning av årets lopp i sinom tid.
22 lag var anmälda till 70-klassen, av dessa startade 18 (mig veterligen) och 15 tog sig i mål godkända. Vädret var sådär äckelbra som det varit i fjällen en stor del av årets sommar, och jag tror inte ens att det kom någon regnskur under natten. Däremot tog värmen ut sin rätt, och flera fick känna på ordentligt med kramp. Själv hade jag kramp från kontroll 4 (av 12) dag 1, som successivt spred sig till allt fler muskler under dagens lopp. I nattlägret kunde jag inte ens stretcha, eftersom framsida lår krampade när jag sträckte benet, och baksida lår när jag böjde benet. Och ja, jag ångrade att jag lämnat resorb-tabletterna hemma, mot lagkamratens bättre vetande.
Det var roligt med två så olika dagar; den första gick från starten vid havsnivån i småkuperad terräng utan några högre toppar med orientering som skulle varit hopplös i dåligt väder. Med bara en orienteringsmiss (som var desto grövre) så drog vi ändå ihop 2800 höjdmeter, bara på småkullar. Dag 2 var mer "klassisk" med tydliga, vädefinierade toppkontroller och rejäla upp- och nedförsbackar. Brände ordentligt i låren mot slutet. Sammanfattningsvis var min löpkamrat och jag tämligen jämnstarka (där han stod för rutinen och jag för det ungdomliga oförståndet), och det var skönt att inte behöva känna sig som en belastning i två dygn. Vi får se om det blir BAMM nästa år, eller om det dröjer något år till. Det är inte loppet jag fasar för, utan alla timmarna av träning i spår, slalombackar, trapphus, med si och så många kilo på ryggen. Men det var kul, och det var fantastiskt att få chansen att vara med och dessutom fullfölja rakryggad!
Förutom på http://www.bamm.nu, så finns ett reportage på http://www.marathon.se. Den outplånliga lycka jag kände under loppet syns på den här bilden (längst ned).
[Ändrat av Strykarräven 2006-08-28 kl 13:30]
